måndag 31 oktober 2005

Hembränt blev Nalle Puh i skolkatalogen

"Absolut hembränt - smaken man aldrig minns", stod det på tröjan som en elev hade på sig när det var dags att ta bilden till skolkatalogen.

Döm om killens förvåning när katalogen senare dök upp. Bilden hade retuscherats så att killens tröja hade en stor bild föreställande Nalle Puh. Sedan fick killen heta Nalle...
Skolfotografen "bytte" motiv på Billies t-shirt

Hörde från en kollega på en skola i en grannkommun att fotografen där förvarnat eleverna om att de skulle få Björne på bröstet om de hade tröjor med budskap.

Man kan reagera på olika sätt. Dels att det är censur. Men samtidigt så är skolkatalogen ett offentligt dokument. Skolan har också en fostrande uppgift och bör ha sista ordet.

Sedan undrar jag över pojkens föräldrar. De har ju troligen finansierat tröjan. Är de till freds med att deras son bär en tröja som propagerar för hembränt!?

Expressen kan också (som vanligt) ifrågasättas. På bilden i tidningen är killen mycket kortklippt. Han är placerad framför en Sverigeflagga. Vad vill Expressen säga med det? Själv tolkar jag det som att killen har rasistiska värderingar - något som dock inte sägs i texten.

Artikeln från Örkelljunga är två år gammal. Var finns killen idag? Hur har det gått för honom?

söndag 30 oktober 2005

Vänsterpartiets ledare är inte kommunist

Lars Ohly meddelade i kvällens Agenda i SVT1 att han inte längre kallar sig för kommunist. Han inser att det blivit en belastning för vänsterpartiet - något som bland annat avspeglas i opinionssiffrorna.

För de flesta vänsterpartister var det från början inget problem att han kallade sig kommunist. Det var bara ett ord - samma ord som Marx en gång använde. Tyvärr samma ord som en massa dikatorer använde sig av för att rättfärdiga sina nidingsdåd - trots att det då knappast handlade om nåt klasslöst samhälle.

Det här var nog det bästa Ohly kunde göra. Nu kan inte längre Reinfeldt ifrågasätta vänsterpartiets politik, för att vi "leds av en kommunist", något jag sett moderatledaren göra i partiledardebatter i brist på seriösa argument.

Och det är ju detta som media och politiska kommentatorer önskat, så nu ska de väl vara glada...?

McDonalds anhörighus förbättrar inte folkhälsan

Det pågår just nu en debatt i landstingen i Kalmar och Östergötland huruvida man ska godta att McDonalds sponsrar anhörighus i anslutning till sjukhusen. Jag betvivlar inte alls att dessa anhörighus fyller en behjärtansvärd uppgift och har stor betydelse för sjuka och dess anhöriga. Men det förbättrar inte folkhälsan!

Det är inte rätt att McDonalds ska sponsra sådan verksamhet! Ingen skulle acceptera att Hennes och Mauritz sponsrade anhörigrum till anorexi-patienter? Eller att Swedish Match sponsrar lungcancersjukvården?

För det första anser jag att hela landstingets verksamhet ska betalas med skattepengar. Det är bästa garantin en jämlik vård.

För det andra är McDonalds symbolen för den snabbmatskultur som hotar vår folkhälsa. Fet och ohälsosam mat som kan inhandlas direkt via drive-in-serveringen, bidrar till hjärt- och kärlsjukdomar – både genom sitt onyttiga innehåll, genom stressfaktorn att det är snabb mat, samt genom att uppmuntra till stillasittande bilåkande (som är skadligt för miljön) i stället för motion och rörelse.

Dagens unga är den första generation som inte kommer att bli äldre än sina föräldrar. Snabbmatskulturen är starkt bidragande. Sponsrade anhörighus ändrar inte detta.

torsdag 27 oktober 2005

Det förfärliga föremålet som hamnade på Nordiska museet

Häromåret hamnade jag av en slump på en sida som beskrev en historia, så osannolik att den måste spridas. Jag publicerade den då med artikelförfattaren Alf Lindgrens tillstånd på webben. Jag hoppas tillståndet gäller fortfarande och ger den även till er som läser min blogg:

Strax före jul 1958

Vi satt några stycken vid eftermiddagsfikat på en sektion av Försvarets Forskningsanstalt, FOA, och diskuterade ett nytt projekt. En uppskattad arbetskamrat - vi kan kalla honom Sven, eftersom han hette Sven - skulle fylla 40 år strax efter nyår, och vi resonerade om vad vi skulle ge honom i födelsedagspresent. Det måste vara något med anknytning till samerna och Lappland, eftersom han var en ivrig fjällvandrare och vid flera tillfällen hade hjälpt samer i kontroverser med Vattenfall när renbeteslanden varit hotade.

Ingenting blev bestämt, men någon hade sagt: "Är det någon som har sett en sån där skrapa, som man brukade använda däruppe innan man hade toalettpapper?" Det var det inte, men när jag kom hem satte jag mig att fundera på hur en sådan skrapa skulle se ut för att vara funktionsduglig.

(Obs! Känsliga personer varnas för de närmast följande raderna.) Först tänkte jag mig en "tvåskinksmodell", som skulle rensa båda sidorna i ett svep, men eftersom den i så fall skulle ha en spets, kasserades det utförandet såsom alltför farligt. Jag kom fram till en träbit, stor som - och lite skålformig som - en lätt kupad hand. Hustrun, som sett mycket sameslöjd, rådde mig att göra ena kortsidan som en tjockare, greppvänlig valk, lämpligen ornamenterad med en dubbel sicksacklinje. Så fick det bli.

Skrapan blir till

På FOA:s snickarverkstad hittade jag en rektangulär träbit, som vi fräste så att det längs ena kortsidan blev kvar en tjock valk.
Träslaget var bok, lite olämpligt förstås med tanke på att boken bara växer i södra Sverige, men det kanske kunde vara drivved på Bottniska Viken? Så tog jag hem träbiten över jul för ytterligare behandling.

Jag täljde till den så att den fick rundare former, skar in en dubbel sicksacklinje i den tjockare valken och borrade ett hål genom denna, filade upp hålet så att det såg ut som om det nötts av det snöre eller den sena som antogs ha hållit skrapan fäst vid livremmen, böjde träbiten över kokande vatten, doppade den i utspätt tusch så att den såg hundra år äldre ut, samt gned in lite gammalt margarin i ytan.

Utan att ana skrapans vidare öden tyckte jag att den efter den behandlingen såg ut som ett veritabelt museiföremål.

Presenten överlämnas


Några dagar efter nyår 1959, på Svens födelsedag, överlämnades presenten tillsammans med lite alldeles äkta sameslöjd. Skrapan påstod vi just hade anlänt från vänner i Tornedalen, och vi visste inte vad det var, men på en medföljande lapp stod orden "persetkraapa" och "paskakraapa", vilket är tornedalska för skitskrapa och ändskrapa, fast det talade jag inte om.

Sven var mycket misstänksam, helt naturligt eftersom gåvan kom från de arbetskamrater, som han alltför väl kände. Men han accepterade den, och vad som sedan hände fick vi inte veta förrän omkring tio år senare, vilket förklarar att det gick som det gick.

Detta hände 1959-60 utan min vetskap


För att utröna föremålets äkthet och ändamål gick Sven till sin fjällklubbskamrat, intendenten vid Nordiska Museet, specialisten på lapsk etnologi, fil. dr Ernst Manker. Denne betraktade skrapan och utbrast: "Typiskt nordfinskt arbete!" Vilket icke må läggas honom till last, för han hade ju ingen anledning att se på föremålet med Kriminaltekniska anstaltens ögon. Och tuschet dolde det karakteristiska utseendet hos bokträ. Så nu var ju äktheten bestyrkt från högsta ort. - Men vad föremålet hade tjänat för ändamål, det kunde han inte säga. Han bad att få behålla det för att fundera vidare.

Efter någon månad fick Manker besök av en norsk kollega, från Tromsö tror jag. Denne läste på lappen med de Tornedalska orden och ropade förtjust (fast på norska): "Nej, har ni en sån där! En sådan har jag aldrig sett!"

Nu ville Nordiska Museet köpa skrapan av Sven. Men man säljer ju inte gärna en födelsedagspresent, så efter mycken vånda beslöt Sven att skänka skrapan till museet. Tackdiplomet tog jag i smyg en kopia av, och en del av den, vederbörligen censurerad för att inte lämna ut Svens namn, syns här.

Omkring 1970 och därefter


Nu hade vi sammansvurna fått veta att museet ägde skitskrapan.

Nordiska Museet anordnade en vandringsutställning "Lortsverige förr och nu", som dock ingen av de inblandade observerade, förrän en till Västsverige avhoppad f.d. arbetskamrat sände oss ett klipp ur en Göteborgstidning (som jag tyvärr inte har någon kopia på) med ett referat från utställningen. Det var illustrerat med teckningar, t.ex. av någon prinsessas förgyllda pottstol från 1700-talet - och av en liten träbit med en dubbel sicksacklinje, som jag så väl kände igen. Bildtexten berättade att sådana användes norröver innan man hade toalettpapper och att de brukade ges som fästegåvor! Det sista måste väl ha lagts till av någon oansvarig journalist, för om det var något som absolut inte var lämpligt att ges som fästegåvor så var det väl skitskrapor!

* Fataburen, Nordiska Museets och Skansens årsbok 1970, innehåller material om utställningen, och på sidan 20 återges en bild av min lilla skrapa. Bildtexten lyder:
"Rövsticka av trä från Tornedalen och försilvrat toalettpapper, som tillhört änkehertiginnan Thérèse av Dalarne, 1880-talet. Ur Nordiska museets samlingar."
(Nordiska Museet)

* I Gunnar Tilanders bok "Stång i vägg och Hemlighus" nämnes förekomsten av pinnar och skrapor för detta rengöringsändamål och påpekas på sidan 78 att en dylik skrapa finns på Nordiska Museet.
(Fabel, ISBN 91-46-19510-6)

* Författaren Olle Hammarlund, en tid bosatt vid Kalbjerga på Fårö, skriver i sin essäsamling "Röster i vinden" (1973) följande:
"Långt in i vår tid hölls det för högmod att tvätta händerna före maten, och toalettpapper blev vardagsvara sent i vårt pappersland. Länge dög Åhlen & Holms katalog, pris vare den, och går du nån gång på Nordiska Museet kan du stanna en stund i andakt inför den bistra spännvidden mellan en 'rövsticka' av trä från Tornedalen och änkehertiginnans av Dalarne försilvrade toilettpapper". Så nu var man med i skönlitteraturen också!
(Rabén och Sjögren Trend Pocket, ISBN 91-29-45901)

* Kamratposten, den hundraåriga tidningen för yngre tonåringar, visade upp skrapan i nr 7, 7 maj 1980 i artikeln "Det allra hemligaste"

Det ominösa föremålet lär ha skymtat i ett TV-program omkring 1997.

Museet har bara en bråkdel av sina grejor utställda till vardags. Det är alltså ingen idé att gå dit och leta efter min skapelse. Den har bara tagits fram till någon specialutställning, där ett par av mina bekanta har sett den. Men den finns!

Det här är ju förfalskning!


Tja, kanske. Men avsikten var inte att lura någon annan än möjligen Sven. Sedan handlade han i god tro. Och han kunde inte backa ur när sanningen sent omsider avslöjades för honom. Hans kontaktman på Nordiska Museet, Ernst Manker, hade då avlidit.

Och jag tycker att jag har gjort folklivsforskningen en tjänst. Dess företrädare har ju länge vetat att det har förekommit sådana här föremål, men eftersom dessa knappast har gått i arv eller sparats efter användarens död så har man inte vetat hur de såg ut. Men nu vet man!
Epilog

Den 18 maj 2002 publicerade Göteborgsposten (med mitt tillstånd) en förkortad version av det händelseförlopp du just tagit del av. Och papper med tryck på är tillräckligt gammalt för att väcka museers intresse, i motsats till moderna påfund som pixlar på en hemsida. En intendent hörde av sig via e-post (sic!) med bl.a.: "Det känns onekligen lite pinsamt att museet har gått på en bluff. Men en förklaring är att det här aldrig har funnits någon person som har varit specialkunnig på hygienföremål."

Sedan hade vi ett trevligt telefonsamtal, och om jag förstod henne rätt kan man inte utan vidare avföra föremål från inventarielistan (inte ens de som måste ha varit med om avföring redan i sitt pre-museala tillstånd), utan skrapan kommer att - tillsammans med sin biografi - överföras till någon ej offentlig avdelning för halvt kriminella tilltag, androm till skräck och varnagel.

Det var kul så länge det varade. Och det varade i 43½ år!

Av: Alf Lindgren

Den här historien och mycket annat läsvärt finns på Alfs hemsida:
goto.glocalnet.net/sm5iq/skrapa.html

Är det telefonförsäljare som busringer?

Allt oftare händer det att det ringer i telefonen, men när jag lyfter luren så är det alldeles tyst.

Ingen som flåsar eller som säger nåt fånigt och snabbt slänger på luren, så som man gjorde när man var barn, när det var föräldrafritt, i en tid då nummerpresentatörer ännu inte var uppfunna.

Nu är jag så konservativ att ännu inte införskaffat någon nummerpresentatör. Men jag är starkt misstänksam mot telefonförsäljare.

Jag misstänker att de ringer upp flera åt gången och väntar tills den första svarar och då kopplar från de andra linjerna. Gissningsvis så är det en liten andel som svarar på eftermiddagen i en hemtelefon, kanske en av fem!?

Det här finns det säkert många i bloggsfären som kan bättre än jag!?

Föräldrar är viktiga förebilder

När jag var och åt idag så såg jag flera föräldrar äta med sina barn. Det är ju höstlov denna vecka.

Där satt en man, kanske fem år äldre än jag, med stor mage inklämd i en stor tröja med huva. Tröjan hade nationalsången tyckt på ryggen. På bröstet fanns en sverigeflagga och nån text om fäderneslandet. Med sig hade han tre barn - två pojkar och en flicka - i åldern 8-13 år. Det äldsta barnet, en av pojkarna, hade kort snaggat hår och bar en tröja med Ultima Thule. Den yngste pojken var lika kortsnaggad och bar en tröja med ett budskap som jag dock inte kunde identifiera. Flickan hade dock ett stort krulligt brunt hår.

Så långt fakta. Detta var alltså vad jag såg. Och det ledde till tolkningen att pappan var främlingsfientlig och att barnen fostrades med den grundsynen. Familjen kändes lite felplacerad eftersom vi befann oss på en kinesrestaurang!

Vid ett annat bord satt en mamma med en äldre tonårsdotter. Mamman började på kaffet, medan flickan åt upp det sista.

Några minuter senare, när kyparen, en ung kille, frågade om flickan var färdig, och i samma ögonblick som han tog hennes tallrik, frågade om "damen tyckte att maten smakade bra" så visade hon upp ett underbart vackert leende som tack, som vem som helst av hankön hade fallit för. Men så fort mamman sa något under lunchen, så svarade hon korthugget och med ett tonfall som om morsan var en enda stor katastrof.

Det värsta var nog att jag kände igen mig själv i dotterns beteende. Det var pinsamt...

Ett obetydligt men betydligt tack

Jag var ensam när jag närmade mig övergångsstället. Bilarna susade förbi och jag tryckte på knappen för grön gubbe. Fick vänta en liten stund. När det blev grönt så närmade sig en äldre man övergångsstället från andra sidan och behövde aldrig stanna, utan kunde gå över direkt.

När vi möttes mitt på gatan så sa han:
- Tack för att du tryckte på knappen!

Tack, svarade jag artigt och började nästan skratta de sista hundra meterna, innan jag kom till jobbet. Så obetydligt löjligt att tacka för en sådan sak, men ändå så artigt. Och jag blev så glad och lyckades behålla det fåniga leendet ända in på jobbet.

tisdag 25 oktober 2005

Kulturintresserade politiker

"Inga politiker intresserade av barnkulturdag" skriver SR Kalmar på sin nyhetswebb.
Intresset för att satsa på barnkultur ser ut att vara dåligt hos länets politiker. Inte en enda av länets kulturpolitiker har anmält sig till fortbildningsdagen Kultur och Lust som hölls på Kalmar Slott på tisdagen.

Lärare, fritidsledare och andra pedagoger får chansen att ta del av och diskutera kulturutbudet för barn i länet och meningen var att också politiker skulle finnas på plats.

Agneta Gefors, en av arrangörerna, säger till P4 kalmar att hon är snopen och förvånad att ingen anmält sig.
SR Kalmar

Jag tvivlar på att "ointresset" beror på ointresse. Snarast tror jag det handlar om att politikerna i länets barn-och utbildningsnämnder, som var inbjudna, helt enkelt är fritidspolitiker och har ett jobb att sköta.

Precis som de flesta av oss så har de svårt att ta ledigt en dag utan att få någon ersättning. Om de kompenserats för förlorad arbetsinkomst så hade säkert flera anmält sig. Lärarna, fritidsledarna och pedagogerna som deltog fick garanterat lön från sin arbetsgivare - annars hade inte de gått.

Så politikerna är säkert intresserade av barnkultur. Men de prioriterar hellre verksamheten än använder skattepengarna för att få gå på kurs. För tyvärr så är kulturen lågt prioriterad i den kommunala fördelningen. Därför är också varenda tusenlapp viktig för verksamheten.

Ny teknik ger merarbete och är dyrare

Hittade en krönika från ICA-kuriren på Elisabets hemsida. Den handlade om ny teknik som man "måste ha". Måste man det?

Ny vetenskap och ny teknik är bra!

Häromdagen konstaterade jag att mekanisk ogräsbekämpning är mer miljövänlig än forna tiders besprutning med hormoslyr - som orsakade cancer hos bland annat banverksarbetarna.

Moderna kylskåp och spisar kräver mindre energi än forna tiders brummande åbäken. Bilar med katalysator eller ännu hellre med hybridmotor eller biogasdrift minskar utsläppen av bland annat drivhusgaser och påfrestar inte miljön på samma sätt som konventionella bilar. Och så kan man fortsätta.

Och om tio år eller femtio år kommer den tidens forskare att döma ut vår teknik och vår livsstil.

Men ny teknik är inte bara bra

Idag förväntas vi trycka oss fram genom telefonköerna till de flesta myndigheter.

Bankerna erbjuder oss "självbetjäning" som är "enklare" eftersom vi då kan utföra våra bankärenden på tider "som passar kunden". Men det innebär att vi själva ska utföra det arbete som forna tiders banktjänstemän utförde. Avgifterna som bankerna införde i början av 1990-talet är dock kvar. Den nya tekniken ger alltså merarbete för oss, plus att vi förväntas betala för arbetet.

Ny teknik kräver nya prylar

Min första stationära dator, som jag köpte 1995, hade en hårddisk på 270 Mb och ett arbetsminne på 4 Mb. Operativsystemet hette Windows 3.1 och jag var väldigt mallig över min moderna dator. Den kostade lika mycket som min nuvarande bärbara apparat som har 30 000 Mb:s hårddisk.

I takt med att prestandan höjs på hårdvaran (datorerna) så blir också mjukvaran (programmen) större och mer avancerade. Skulle jag försöka starta Windows XP i min gamla dator så skulle den klappa ihop av överansträngning.

Allt fler myndigheter, liksom radio och teve, hänvisar till sina hemsidor på internet. Sidorna blir allt mer avancerade och det är väldigt trögt för den som försöker surfa med ett modem.

Själv skaffade jag internet hösten 2000 och surfade glatt med ett 33 kB-modem. Idag har jag billigaste ADSL med 250 kB:s surfhastighet och känner mig omodern...

Ny teknik kräver eftertanke före

Vem kan inte idag skratta åt förre kommunikationsministern Ines Usman som redan 1994 förutspådde att "internet är en fluga som kommer att flyga förbi". Men man ska nog vara lite försiktig inför ny teknik.

Vem vet egentligen effekterna av radiovågorna från mobiltelefoner? Det forskas, men resultaten från olika undersökningar pekar ännu åt olika håll. Det var likadant när de första varningssignalerna kom angående ett samband mellan rökning och lungcancer. Hormoslyr, neurosedyn, asbest och alla tungmetaller var modernt och framgångsrikt ända till framtiden visade på de katastrofala följderna.

måndag 24 oktober 2005

Moderatvisan - en kampvisa för borgarna

Det är synd om moderater, för de har inga kampvisor, skriver Ingemar Ragnemalm på sin sida. Därför har han skrivit den här låten "som en gåva till den lilla vänster som finns kvar till nästa val" säger han.

Lyssna på moderatvisan

Och besök hans hemsida

En politisk skandal som inte gäller vänsterpartiet (!)

Får man nån gång vara lite skadeglad!? Tidigare hette det att ingen kunde vara så ledsen som en ledsen folkpartist. Men efter Lejonborgs förslag om språktest, och Josefssons provokation mot moderater i valstugor, så blev nästan Lejonborg statsminister och all sorg var som bortblåst.

Men sen flyttade sig Josefssons fokus från moderaterna till vänsterpartiet och nu är det vi som varit lika ledsna som ledsna folkpartister, det vill säga vi som envisas med att tro på skutan och som stått surrade på däck och tvingats uthärda de lömska stormbyarna. Ohly står fortfarande fastsurrad vid rodret och där verkar vi eniga om att han ska stå.

Men så plötsligt är det en folkpartist som fastnar med fingrarna i den berömda syltburken och drevet går. Kan det vara så att vinden vänt? Det har mojnat, om uttrycket tillåts gälla då det avtagit från orkan till storm...?

Nu är det Fi (vale) och abortmotståndarna i Junilistan som i sällskap med Folkpartiets egna IB står i medias skotteld och anklagas för än det ena än det andra.

Om det är ett skadeleende som syns på mina läppar, kanske någon misstar det för den galnes skrattanfall? Nog hann väl domaren bara räkna till 6 innan vi reste oss.

Och artikeln som inspirerade:
Barometerns politiske chefredaktör utsatt för spionage

söndag 23 oktober 2005

Möte mellan norr och söder


Amos och jag är ute och cyklar. Det vill säga hunden springer och drar delvis mig och cykeln. Amos är en stark baddare från Kiruna, uppfödd i en kull med andra draghundar hos bloggarens brorsa. Dock fick hunden förtidspension och flyttade till Småland redan efter några månader.

Observera att hunden är vänstervriden - vilket gläder hans plasthusse...


Här är något som inte förekommer i norra Sverige: Ek, eller Quercus robur. Det finns ett avsnitt i Mikael Niemis Populärmusik från Vittula om då de läser Lyckoslanten. Sparbankseken. Men ingen i Vittula hade någonsin sett en ek.

Kul detalj är det vetenskapliga namnet Quercus robur. Det sista används som namn på bankens fondbolag, med en tydlig anspelning på den gamla sparbankseken.

Mekanisk ogräsbekämpning bättre än hormoslyr



Banverket arbetar just nu med järnvägsspåret förbi Blomstermåla. Man byter ut det gamla underlaget mot en bädd av makadam. Det är ett sätt att förebygga ogräs på banvallen.

Lövhalka är ett gissel för tågen. Särskilt på höstarna när träden fäller sina löv och det är fuktigt, så blir rälsen extremt hal. Förr i tiden sandade man till och med rälsen ibland. Sedan kom hormoslyret som effektivt tog död på allt växande. Men det framkallade också cancer.

Värst är problemet med lövhalka för tunga godståg. Men även de reguljära tågen har problem, särskilt i accelerationen då det gärna slirar. Resultatet blir förseningar.

Löven kommer man inte från. Men ogräset som växer på banvallen och som på hösten vissnar och hamnar på spåret kan man slippa ifrån.

Hormoslyr användes fram till 1977 då det förbjöds. Hormoslyr innehöll det cancerframkallande ämnet dioxin. Det var ett exempel på kemisk ogräsbekämpning. Med mekanisk ogräsbekämpning avses i första hand klippning eller att förebygga möjlighet för ogräs att gro, exempelvis genom att använda makadam som inte innehåller någon näring.


Sandbäckshult i september förra året. Rakt fram kommer man till Högsby, till höger går rälsen via Tålebo till Mönsterås. Några kilometer bakom fotografen, det vill säga undertecknad, ligger Blomstermåla. Här kan man se effekten av en makadambädd. Biten närmast kameran får nu makadamunderlag.

fredag 21 oktober 2005

Avgifter i skolan segregerar eleverna

En majoritet av svenskarna är för avgifter i skolan, enligt en Sifo-undersökning som omnämns i tidningen Nyheterna.

30 kronor till bussen för studiebesök i grannorten är ett exempel på vanligt förekommande kostnader i vår svenska "avgiftsfria skola".

Varje enskild avgift är obetydlig. Men sammantaget blir det stora pengar. Och framför allt så har inte alla föräldrar möjlighet att klara dessa extra avgifter. Och betalar man inte så pekas det enskilda barnet ut direkt. Redan nu är pressen hård på de fattigaste föräldrarna. Ingen av dem vill se sina barn riskera att bli mobbade för att de har fula lågpriskläder inköpta på ICA.

Jag minns en händelse för sex år sedan, då jag arbetade på en högstadieskola. Vi skulle ha friluftsdag. I mitt arbetslag fanns två sjundeklasser. Eleverna i min sjua kom från ett fattigare område. Den andra klassen härstammade från ett överklassområde i staden.

Eleverna kunde välja mellan ett flertal aktiviteter. Bland annat simhallen (gratis) eller buss till slalombacken i Kisa. Skolan bekostade bussen, men eleverna fick själva bekosta liftkort och eventuell hyra av pjäxor och skidor.

En elev i min klass ville åka till Kisa, men han skulle fråga om lov hemma först. Alla de andra valde gratisaktiviteter. Men alla elever i den andra sjuan, från den rikare stadsdelen, ville åka till Kisa. Ingen av dem behövde fråga hemma. Särskilt minns jag en elev som hade egen slalomutrustning, men ändå ville hyra för "det är så bökigt att bära med sig"...

Jag ska erkänna att jag grät en skvätt när jag kom hem den eftermiddagen. Och den här händelsen är fullt tillräcklig för att övertyga mig om att alla aktiviteter i skolan ska vara helt avgiftsfria!

torsdag 20 oktober 2005

Hur fort du än kör så vill någon köra om dig!

På "En 16årings blogg" finns en fråga om ljusets hastighet:
Om man kör med en bil i ljusetshastighet, liksom jätte fort. Och ljuset där fram på bilen är inte tändt, men så sätter man på ljuset. VAD HÄNDER DÅ?!?

Varpå Rex kommenterar:
Då kan du ge dig fan på att du har en bil bakom dig som blinkar med lysena för omkörning :-)

Det tar jag inte för helt osannolikt...

Rex skriver en hel del kul och oseriöst...

Panoramabild över Kalmar gästhamn


Här är ett 180-graders-perspektiv från Ölandshamnen i Kalmar, vid halvfem-tiden i eftermiddags.

Jag stod på bryggan och brände av nio bilder som programmet autostitch sedan satt ihop till ett panorama.

Längst till vänster, bakom träden, skymtar toppen på Ångkvarnen. Där inne finns Länsmuseet och utställningen om fartyget Kronan. Den rosa stora byggnaden är Baronens köpcenter.

På andra sidan inloppet ligger Calmare Nyckel - sjöfartshögskolans övningsfartyg. Det stora magasinet med senapsgula portar inrymmer bland annat en go-cartbana. Alla byggnaderna till höger därom, längst in i hamnen, tillhör högskolan. I den vänstra delen huserar biologiinstitutionen. Där har jag tillbringat några terminer.

Entrén är vid glaspartiet i mitten. Där ovanför finns studenternas lunchrum och överst lärarnas lunchrum. Där har man perfekt koll på livet i gästhamnen. Till höger om entrén finns Sjöfartshögskolan inrymd. De har en extra våning med sin karakteristiska fartygsbrygga. Till höger därom finns turistbyrån.

Allra längst till höger skymtar Kalmar slott.

Högskolans byggnad byggdes 2003 och föregicks av stora protester från kalmarborna, som av princip inte är så förtjusta i högskolan och studenter...

Det snöar i Björkliden


Som kontrast till gårdagens reportage utifrån den småländska skärgården, med närmast sommartemperatur publicerar jag den här bilden från Björklidens webbkamera. Den visar läget i Björkliden mellan Kiruna och Narvik, norr om Kebnekajse nu vid halv-elvatiden.

Samtidigt kan jag meddela att solen värmer upp det guldgula höstlandskapet i Småland. Dags att ta en fika innan jag åker till Kalmar för några timmars undervisning.

Webbkamera i Björkliden mot Lapporten

Arbetslösa utlämnade hos bemanningsföretag

Bläddrar i informationsbladet från AEA, Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa. På baksidan finns en guide till kassans regler:
Under arbetslösheten måste du hålla kontakten med arbetsförmedlingen och söka och ta de arbeten som erbjuds dig. Får du deltidsarbete deklareras arbetet timme för timme på kassakorten.

Tar du arbete via bemanningsföretag har du inte rätt till någon deltidsersättning. Du har heller inte rätt till ersättning mellan uppdragen för bemanningsföretaget.

Det är det här jag reagerar på. Om man erbjuds deltidsarbete är man skyldig att söka. Man kan också stämpla upp till heltid. Men om det är ett bemanningsföretag som behöver deltidspersonal så har man plötsligt ingen rätt till ersättning!

Har jag fattat helt fel? Den regeln bidrar ju till att försämra situationen för en arbetslös. Det är inte heller företagsvänligt, eftersom ett bemanningsföretag på detta sätt måste anställa heltidspersonal.

Vad är egentligen skillnaden mellan ett bemanningsföretag och det förhatliga systemet med tim-vikarier? Det senare har fått stort genomslag inom den offentliga sektorn. Tusentals kvinnor släpps aldrig in på arbetsmarknaden på riktigt, utan tvingas leva i ovisshet inför morgondagen. De får heller inte ta del av anställningsförmåner som oftast bara omfattar tillsvidareanställda.

onsdag 19 oktober 2005

Rågö en pärla i Tjust skärgård


Halv sju i morse fick jag åka från Blomstermåla för att vara framme i Loftahammar vid niotiden. Iskall dimma bildades då nollgradig luft och varmare vatten försökte komma överens. Men varmt kaffe och goda brödbullar värmde och piggade upp.


På bara några minuter lättade dimman när solen torkade upp luften.


Och när taxibåten kom för att hämta oss så var det riktigt behagligt.


Målet för dagen var Rågö, en skärgårdsholme belägen mellan Loftahammar och Västervik ute i Tjustskärgården.

På den här ön drevs jordbruk och man fiskade i vattnen runt omkring in på 1950-talet. Då var det plötsligt omodernt att bo i skärgården. En skärgårdsholme kunde i bästa fall tjäna som sommarnöje, men på vintern skulle man bo i staden.


Rågö var till salu men det var svårt att finna en köpare. Deckarförfattaren Stig Trenter var en av spekulanterna. Han ordnade både arrendator för jordbruket och fisket, men köpet godkändes aldrig.

De gamla skärgårdsmänniskorna blev äldre och lämnade Rågö och en trehundraårig tradition. Så småningom blev staten och Naturvårdsverket ägare. Syftet var att bevara ön och förhindra spekulation. Ön blev naturreservat.

Idag finns kossor på Rågö, mest för att hålla landskapet öppet. Skärgårdsfiske bedrivs också i vattnen omkring.


Efter rundvandring på Rågö så var det dags för lunch. Då var dimman sedan länge borta och den vindstilla oktoberluften blev riktigt ljummen.


Göran Folbert från länsstyrelsen berättade om nuläget och framtidsplanerna för Rågö. Eftersom det är staten som äger holmen så ska den naturligtvis vara öppen och tillgänglig för allmänheten.

Under sommaren har serveringen varit öppen och en utställning har också visats. Där fanns möjlighet att lämna förslag. Det har handlat om allt från önskemål om höns och hästar till rena order om att inte förstöra den genuina miljön med nya stora byggen.

På ön finns byggnader som kan anpassas för övernattning och matservering. Under sommaren trafikeras ön med skärgårdsbåtar och man planerar för samarbete med företagare som finns i området. På så vis kan hela paket erbjudas för turisterna som vill uppleva skärgården.


Sjöfararkusten hann också med att hålla sitt styrelsemöte under ordförande Anders Bergs ledning.


Sedan var det dags att lämna Rågö åt skärkarlarna.


Taxibåten tog oss på några minuter in till bryggan vid Grundemar, utanför Loftahammar.


Skärgården är nästan finare på hösten än mitt i sommaren.

Vill du läsa mer om Rågö kan du göra det här:
Rågö.nu

Mer om skärgården:
Flundra.com

Besök sjöfartsmuseerna i Kalmar län
Sjöfararkusten Småland-Öland

Om du ändå inte fått nog rekommenderas August Strindberg och romanerna "I havsbandet" och "Hemsöborna".

tisdag 18 oktober 2005

Minskad livsmedelshjälp orsakar svält för miljoner människor

Nu varnar FN om att mer än tio miljoner människor i södra Afrika behöver mathjälp. Det handlar bland annat om människor i Moçambique, Zimbabwe, Lesotho, Swaziland, Zambia och Angola.

FN:s generalsekreterare har bland annat skrivit till statschefer och EU-kommissionen för att visa på behoven av bidrag för att förhindra en katastrof.

När tillgången på matvaror blivit sämre så har priserna stigit. Det är dock ovanligt att priserna stigit så här tidigt på året. Prisökningarna slår direkt mot den fattigaste befolkningen.

Låga vattennivåer riskerar att påverka nästa skördeperiod negativt. Exempelvis är nästan en mil av Maputofloden uttorkad. Det är fjärde året i rad som regionen drabbas av svår torka.

Moçambique behöver hjälp med 150 miljoner kronor. Totalt krävs 1,5 miljarder kronor för att ge mat åt tio miljoner människor fram till skördarna i april.

Dessvärre minskade omvärldens livsmedelshjälp från 10,3 miljoner ton mat till 7,5 miljoner ton, enligt FN-organet WFP. 800 miljoner människor går hungriga varje dag på vår jord, skriver Afrikagrupperna på sin hemsida.

Afrikagrupperna: Nu hotas åter miljoner av svält

Vem hedrar 54 000 döda i Pakistan?

Alla ni som höll tysta minuter efter 11 september-attackerna, var är ni nu? Var är teves alla insamlingsgalor nu, då tusentals människor riskerar att frysa ihjäl i Pakistan?

54 000 dödsoffer rapporteras från jordbävningen i Kashmir i nordvästra Pakistan. Det gör jordbävningen till en av de värsta katastroferna i världshistorien. Men det är också en tyst katastrof som verkar ha fler likheter med svälten i Afrika än med tsunamin i sydostasien eller orkanen i USA.

Tidningarna har övergått till telegram som rapporterar den stigande dödssiffran. Vintern är i antågande och de överlevande riskerar att frysa ihjäl. Snart kommer vi också att kunna läsa om epidemier som sprids bland överlevande och hjälparbetare.

Ingenstans har jag hört någon kräva några tysta minuter för att hedra alla de omkomna!? För några år sedan var det en självklarhet att hela världen skulle stanna upp när tre tusen amerikaner omkom. Men nu, när tjugo gånger fler pakistanier får sätta livet till, i en av svält och fattigdom redan drabbad del av världen, så verkar ingen bry sig.

Jag har skrivit det förut, och människor blir alltid lika arga: Är ett amerikanskt liv värt mer än, i det här fallet, ett pakistanskt?

Några godbitar ur dagens tidning

Numera är det lokaltidningen Nyheterna som ackompanjerar mig vid frukosten. Då och då hittar man små underfundigheter mitt i allvaret...


Det här är ett exempel på god logik. Eftersom man inte kunde bo i stugan fick man bo någon annanstans...


Tydligt vem som vinner dagens torskkamp.


Min gamle klasskamrat från gymnasiet har tydligen blivit amatörarkeolog. Han konstaterar riktigt att det finns mycket att finna under asfalten...

Tack Nyheterna för att ni alltid är bäst på det lokala! "Största lokaltidningen" skriver de i reklamen. De har inte högst upplaga, men formatet är några centimeter större än den borgerliga konkurrenten Oskarshamns-Tidningen.

Östran/Nyheterna
Barometern/Oskarshamns-Tidningen

måndag 17 oktober 2005

Österlen - flydda tiders metropol

Sjöfararkusten Småland-Öland är en sammanslutning av sjöfartsmuseerna i Kalmar län. Vi är ett tiotal museer som har organiserat oss för att lära av varandra och föra traditionerna vidare. Vi arbetar också mycket med att locka turister till oss - dels genom att visa upp oss runt om i Sverige och även i Polen. Dels genom traditionell marknadsföring i form av hemsida och broschyrer.

Under helgen var vi på Österlen för att se en annan sjöfararkust med en snarlik historia. (Alla bilder är klickbara.)


Hamnen i Simrishamn i ett 180-gradersperspektiv. De stora trålarna från västkusten ligger vid kaj - liksom de få lätträknade Österlensfiskarna. Fiskstopp!


Lena Alebo visade oss Österlens museum. Exponeringen av fiskeredskap imponerade särskilt. Bland skutporträtten hittade jag en tavla på en figeholmsskuta. Det bestående minnet är nog ändå museichefens inspirerande och entusiastiska berättande.


Vi besökte de ideella museerna; här är det Branteviks maritima museum där Ove tog emot.


Hoppet är en nybyggd jakt som sjösattes sommaren 2000.


Folket i Skillinge tog oss med på en rundvandring i fiskeläget. Husen är byggda extremt tätt. Blott en halvmeter eller ännu mindre kan skilja mellan husen. Orsaken är att de är tillbyggda i efterhand.


Det där med vattenpass och räta linjer verkar ha varit okända begrepp; eller vad sägs om det här taket!? Även här är det tillbyggnaderna som är orsaken till de originella lösningarna.


Sandhammaren, längst nere i det sydöstra hörnet av Skåne är en intressant plats. Här i Bornholmsgattet passerar alla fartyg som är på väg till eller från Sveriges ostkust, Finland, Ryssland eller Baltikum. Tre fartyg syns ute vid horisonten.


Strömmarna i vattnet bidrog till att havet här blev svårseglat. För att sjöfararna lättare skulle kunna hålla koll på land byggdes en fyr här 1831. Den nuvarande fyren, en så kallad Heidenstammare, byggdes dock först 1862.


Uppe i fyrtornet är det lättare att skåda ut över havet. Hela tiden passerar fartyg mot norr eller söder. Då och då kommer också snabbfärjan mellan Ystad och Tyskland. Här är den på väg mot Skånska kusten.


Länge användes en raketapparat för att rädda folk vid förlisningar. Med hjäp av en raketpistol sköts ett rep ut till haveristen. Sedan drogs de nödställda in till land i en speciell räddningsstol. 1891 byggdes räddningsstationen på Sandhammaren. Båten är från 1855 och står på en kärra som drogs av tio hästar. Vagnen drogs ut på den långgrunda stranden där sedan de åtta roddarna och två styrmännen tog sig vidare ut till haveristen. Den här båten har undsatt 590 människor från fartyg som förlist!


Listan över förlisningarna vid Sandhammaren är en ruskig påminnelse. Flera hundra fartyg har gått i kvav i Bornholmsgattet och tusentals sjömän har mist livet här utanför. Omkring fem fartyg förliste varje år här - ända in på 1920-talet! Ett enda felslag kunde medföra att strömmarna drog in fartyget mot sandbankarna.

Besök sjöfartsmuseerna i Kalmar län
Sjöfararkusten Småland-Öland

fredag 14 oktober 2005

Panoramabild från Barcelona

Hittade ett tips om Autostitch på Kadriks blogg. Programmet sätter ihop flera bilder till ett panorama. Laddade hem programmet (ca 1Mb) och testade först med en regnbåge (som bara blev halv) men sedan matade jag in elva bilder som jag tog i Barcelona i våras.

Programmet var standardinställt på 1400 px bredd. Det kanske är lite för lite när man matar in elva bilder som vardera är 2816 px breda. Så här blev resultatet:



Barcelona är omgivet av flera stora berg och intill ett av dem ligger Olympiastadion och uppför det berget fanns en väg och uppe på toppen en uteservering med grillat, glass och öl. Rakt nedanför passerade motorvägen genom Barcelona. Strax utanför den enorma hamnen med tusentals containers och massor med fartyg. I söder syntes flygplan lyfta varannan minut från flygplatsen och till höger därom kokade Barcelona i sin gryta, Längst till höger syns Olympiastadion.


Den bleke bloggaren (det var i april) har gått över på bergets baksida där en fästning var placerad. Nedanför ligger miljonstaden Barcelona. Skönjas kan den där "cigarren" som jag inte minns namnet på.

Tips från
Kadriks syn på saker och ting

Gratisprogrammet
Autostitch

torsdag 13 oktober 2005

Babyboomen påverkar hela samhället

Det var länge sedan det fanns så många fjortonåringar i Sverige som nu! Babyboomen från början av 1990-talet har nu kommit i moppeåldern. Kulmen i födelsetalen nåddes 1991 med omkring 123 000 födda. Åren 1990 och 1992 hamnade på 122 000 vardera.

Sedan 1996 har det fötts under 100 000 barn per år i Sverige. 1998 så få som 85 000.

Den här födelsepuckeln har gått genom dagis, förskola, grundskola och står nu på tröskeln till gymnasiet. Skillnaden mellan lägsta och högsta - omkring 50 000 barn motsvarar inte bara 50 000 skolbänkar, utan också i runda slängar 5 000 lärare.

Bristen på lärare har följt dessa stackars elever. Nu är behovet stort av gymnasielärare, medan lågstadiefröknar finns i överflöd.

Just nu är det också goda tider för mopedförsäljarna. Och även bilskolorna ser en konjunkturuppgång. I år är det 22 procent fler ungdomar som söker lämplighetsintyg, än det var 2002, i Kalmar län. Två tredjedelar av uppgången motsvaras av babyboomen. Den resterande tredjedelen sannolikt av möjligheten att ta körkort som en del i gymnasieutbildningen.

Inom några år ska den här generationen ut på arbetsmarknaden. Då kommer de att bli en mjölkko för staten. Det lär nog behövas, med tanke på alla gruppboenden och hemtjänstassistenter som kommer att behövas om sisådär 60 år...

Fotnot: Observera att artikeln bygger på födelsestatistiken som skiljer sig något från antalet faktiska ungdomar som även beror på exempelvis invandring.

Källor:
Nyheterna: Nu är det populärt igen bland unga att ta körkort
Socialstyrelsen: Födelsestatistik (PDF)

onsdag 12 oktober 2005

Höstbilder från Kalmar

Kameran hänger med. När jag köpte ny kamera i våras så ville jag ha en liten som man kan ha i fickan och alltid har med sig. Och idag var det en fullträff!


I den gamla ångkvarnen, invid Tullhamnen i Kalmar, huserar Kalmar läns museum. Tullhamnen är den kajplats där kryssningsfartyg och skutor lägger till. Och se, trots höst så kommer de hit... I bakgrunden anas den moderna bebyggelsen på Varvsholmen.


Även små skutor anländer. Venus från Öland säljer potatis, direkt från "potatisbåten".


Kalmar kommun är övertygade om att hösten är här. Blommorna ska in och förberedas inför nästa år.


Zawisza czarny, polskt scoutfartyg som jag skrev om häromdagen. Nu var hon på nytt besök i Kalmar. Tremastat skonertskepp. (Tre master eller mer så kallas segelfartyget för skepp.) Ölandsbron i bakgrunden.


Numer byggs inga fartyg på Kalmar varv. Varvsholmen ser ut så här! Det har blivit en gräddhylla för överklassen. (Tyvärr planerar Mönsterås för samma sak.)


Kattrumpan är namnet på den gamla staden, längst ute vid ångkvarnen i Kalmar. Här finns mycket av den gamla bebyggelsen kvar. Mellan träden kan man ana den moderna bebyggelsen på Varvsholmen och därbakom Ölandsbron.

Ja, så här ser det alltså ut inne i Kalmar en fin höstdag.

Hur var det med partiets sönderfall?

Vänsterpartiets distrikt i landet stöder Lars Ohly, konstaterar media idag. En klar majoritet av distrikten vill att Lars Ohly sitter kvar som partiledare.

Samtidigt kan inte SvD riktigt släppa "vänsterpartiets kris" utan matar om felaktigheter som att "partisekreteraren lämnade sitt uppdrag i somras". Men det gjorde hon inte. Hon aviserade att hon vill slippa ifrån partisekreteraruppdraget efter årsskiftet. Men hon är alltjämt kvar på sin post och hon är kvar i partiet.

I Fagersta har vänsterpartiet fångat upp många väljare lokalt. Det är nog till och med så att vi kanske fungerar bäst i det lilla formatet där väljarna är nära. Jag känner flera människor som röstar på moderaterna i riksdagen, men föredrar vänsterpartiet lokalt, eftersom vänstern fungerar som en effektiv blåslampa mot de socialdemokrater som haft makten för länge och som kanske ser till sitt eget bästa före kommunens väl.

Men att vänsterpartiet är ett socialistiskt parti är jag helt övertygad om att även våra väljare i Fagersta känner till.

I åtskilliga kommuner är det svårt att hitta kandidater till listorna.

Det här är inget unikt för vänsterpartiet. De styrande partierna lyckas alltid locka till sig fler kandidater, eftersom möjligheterna till att påverka är störst där. Har man majoritet så har man makten.

Men småpartierna, som exempelvis vänsterpartiet, har svårare. Och det är snarast ett under att vi lyckas locka till oss nya sympatisörer efter den bild som media målat upp av oss.

Läs även:
Partidistrikten stöder Ohly
Nya sprickor i vänsterpartiet

tisdag 11 oktober 2005

19,2 grader är väl ingen höst?



Vad är det egentligen för årstid? Idag visade temperaturen 19,2°C i skuggan på eftermiddagen. SMHI menar att om temperaturen varaktigt är över +10°C så är det sommar. Och det där med varaktighet visar sig vara problemet. På nätterna är det nästan frost.

Karotenerna fyller bladen så de blir alldeles gula och röda. Trädet suger i sig av klorofyllet för att ha till hands för bildandet av nästa generations bladverk, nån gång i april-maj nästa år.

Ovanstående bild är från idag. Den undre bilden från januari 2003, då en svan burrade ner sig i den isolerande snön. Det var säkert tio grader kallt då. Den nedersta bilden är från början av juni 2003 då den sommarens första riktiga värme intog Götaland.

SMHI:s årstidsdefinition hittar du här:
Snö och högsommarvärme
Frågor får svar: Årstider



Testosterontesta älgjägarna

Ägjägarna verkar vara ett hårt åtgånget släkte. Nu har de börjat utöva en slags kanabalism genom att skjuta på sig själva. Resultatet efter en dags jakt är två skjutna jägare.

Den ena sköts av en 55-årig man som trodde att han sköt mot en älg. Ser man inte skillnad på en älg och en människa så ska man absolut inte få ha bössa.

Åtminstone tidigare har det supits en massa i samband med älgjakten. Att jägare har en macho-kultur råder det väl knappast heller någon tvekan om. Seriefiguren om Helge älg har sin egen macho-jägare i form av Uffe som är en potentiell livsfara.

Regelbundna syntester, kontroll av testosteronnivåerna och kunskaper kring vapen och vilt i naturen borde vara praxis.

måndag 10 oktober 2005

Den märkliga tystnaden i Kalmar idag


Här brukar jag sitta och blicka ut över sundet. Åt vänster ser man högbrodelen. Framför soffan ligger Öland som en jättesäl och man ser kyrkorna och Färjestaden.


Brukar gå en promenad runt länsmuseet och kattrumpan i Kalmar, innan jag kliver in på jobbet. Då har jag kunnat se hur värmen, grönskan och turisterna försvunnit. Hur kjolarna och byxorna blivit längre. Hur Ölandsbron och konturerna av Öland sveps in i morgonens dis. Jag har sett havets män ta över när fritidsbåtarna drog sig tillbaka.

Jag minns den 17 augusti då Shalom, Aluett och Constantia låg i Tullhamnen. Senare samma dag anlöpte det stora kryssningsfartyget Braemar, fullastad med feta amerikaner.

Jag såg den tremastade slätriggade "Zawisza czarny" ligga i Tullhamnen i början av september, med scouter ombord som sig bör - det är ett scoutfartyg.

Förra veckan plockade kommunen in palmerna till vinterförvaringen i det varma växthuset.

Men idag var det så märkligt stilla. Medan mina elever går promenad i rastgården efter lunchen (jag är lärare på fängelset) brukar jag gå min egna promenad ute i friheten och gärna sätta mig en stund nere vid hamnen. Spana ut över sundet och fundera över tillvaron.

Alltid brukar det vara liv och rörelse ute Tjärhovet. Containerbilar som anländer med skrot som ska skeppas ut. För att inte tala om alla skogsbilar med timmer. Eller hjullastarna som skrapar ihop det krossade gruset som sprids utanför istidens flodvåg. Idag var det tyst. Alldeles stilla. En pust av dis svepte in oss. Då och då syntes ett fågelsträck passera i V-formation på himlen över sunder på vidare färd mot hetare breddgrader.

Den kyliga luften och tystnaden skänkte ro och manade till eftertanke. Sommaren är definitivt slut. Nu tillhör staden oss partisaner.

söndag 9 oktober 2005

Tolv barn i svenska fängelser

Det är oacceptabelt att barn sonar sina straff tillsammans med vuxna fångar, säger Norges barnombudsman (BO) Reidar Hjermann i tidningen Aftenposten.

Minst tio barn sitter nu i norska fängelser. En 15-åring hade suttit elva dygn när Hjermann kom till ett av två fängelser som han har besökt.

Under hela förra året satt sammanlagt 61 barn i norska fängelser.

Detta enligt ett TT-telegram.

Jag undrar hur situationen ser ut i Sverige? Kikar på Kriminalvårdsverkets hemsida där statistiken finns. Resultatet är värre än i Norge!

1 person under arton år sitter gripen/anhållen
10 personer under arton år sitter häktade för brott
1 person under arton år sitter i fängelse efter att domen vunnit laga kraft.
(Statistiken gäller inskrivna 1 september 2005)

Så även Sverige sätter barn i fängelse. Kanske dags att ta hit Europarådets tortyrkommitté för en granskning!

Källa:
Minst tio barn i norska fängelser
Kriminalvårdsverket
PDF med statistiken, kolla tabell 18

Jordbävningskatastrofen i Pakistan

Man fasar när man läser dödssiffrorna. Trettiotusen människor är som en medelstor svensk stad. Varje enskilt liv innebär en personlig katastrof för de närmast sörjande.

Tyvärr är säkert också risken stor att hjälpen från omvärlden blir sparsammare än hjälpen till tsunamin eller orkanen som fick USA i gungning. Anledningen är att Pakistan inte är någon turistmetropol och inte tillhör västvärlden.

Kommunen är till för medborgarna!

Oskarshamns kommun har hållit föreningsriksdag. Närvaro vid evenemanget var ett krav för att få fortsatt bidrag från barn- och utbildningsnämnden, skriver lokaltidningen.

Från stadshusets sida verkar man vara helt omedveten om vad föreningslivet faktiskt betyder för kommunen. Verksamheter som på vissa håll utförs av kommunalt avlönad personal, anordnas på annat håll av helt oavlönade – ideellt arbetande föreningsmänniskor.

Det här är ett typiskt exempel på hur kommunledningen tror att medborgarna är till för dem! Glöm inte att fritidskontoret är till för föreningarna, och inte tvärtom. Ta kontakt med föreningarna och undersök vad ni kan göra för att stötta dem. Åk ut och träffa föreningarna, i stället för att häcka inne i centrum och räkna med att alla ska dansa efter era kommandon. Jag misstänker att tjänstemännen fick lön och politikerna arvoden medan föreningsfolket förväntades lägga en ledig dag på mötet.

Kommunen får hjälp med att utföra verksamheter. Medborgarna får samtidigt stimulerande och utvecklande fritidssysselsättningar. Detta till en mycket ringa kostnad om man jämför med priset för att betala lön för de tusentals timmar som utförs.

Den minsta uppskattning och stöd kommunen då kan visa är att bidra med stöd för exempelvis lokaler, bensinpengar och materialinköp.

Så Lis Lyrbo med lakejer: visa lite mer uppskattning och ödmjukhet om ni vill värna och stötta föreningslivet i hela Oskarshamns kommun!

Fotnot: Lis Lyrbo, s, är ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Oskarshamn

(Insändare i Barometern, Oskarshamns-Tidningen och Nyheterna 28 oktober 2005)

En liten lektion i matte och html-pill...

På jobbet får jag höra att jag är lugn och har extremt tålamod. Det gäller dock inte bloggaren. Så nu har bloggen nytt utseende (igen). Jag tycker de färdiga mallarna är så trista och utan html- och css-kunskaper är det svårt att göra större ändringar. (Jag skulle vilja ha tre spalter, men vågar inte börja pilla i koden...

Däremot har jag pillat ihop ett matteprov idag. Olikheter i matte B. Vad sägs om
4-2x<7

som är en liten luring. Regel nr 3 säger att båda sidor i en olikhet kan multipliceras med ett positivt tal. Så hur göra -2x till ett positivt tal? Jo; antingen regel nr 1 "Till båda sidor av en olikhet kan adderas eller subtraheras samma tal" (addera 2x i detta fall). Eller regel nr 4 "Om båda sidor i en olikhet multipliceras med ett negativt tal, byter olikheten riktning (multiplicera med -1 och vänd < till > alltså...) Är alltid lika kul att se hur proven tas emot...

fredag 7 oktober 2005

Polisen tycker det är smaskens att slå ihjäl katter

Hittade Stockholmspolisens kommunikationsradio streamad och hörde nyss, vid pass 16:07 följande dialog utspelas:

(A) Område 7 ifrån 7110 kom.
(B) Står och tankar, har du nåt kul åt oss.
(A) Kul och kul, Preemmacken i Västerhaninge, där har vi en påkörd katt då som ligger och sprattlar. Lina är där och hon kan ju inte slå ihjäl den där katten själv. Ena ögat har ramlat ut. Jag tänkte du skulle få åka dit och vara barmhärtighetssamarit, kom.
(B) Ah..., det låter... smaskens, kom.
(A) Nämen vad fint 7110, tackar för det och klart slut.
(C) 707130 kom.
(A) 7130.
(C) Ja, vi e i Västerhaninge redan så om inte tie vill slå ihjäl katten så kan vi ta en titt på hur han mår, kom.
(A) Nä, men jag kör 7130. Det var bra det. Gentlemannamässigt 7130. Å 7110 du hörde!?
(B) Ja låt den där bestialiske kattmördaren härja fritt, kom.
(A) Klart slut.

Är det ett utslag av det föråande klimatet i samhället. För att klara eländet krävs en luttrad jargong? Eller är det bara resultatet av macho-kulturen inom kåren?

Oops. Nu ringde Jehovas vittne på min dörr. Ett tecken? Ikväll ska jag på bio och se Pistvakt...

tisdag 4 oktober 2005

Borgarnas pigor och Perssons gardinhängare

Borgarna vill ge skatteavdrag för dem som vill anställa sina egna pigor. Det tullar på statens finanser, men ger arbetstillfällen som i sin tur ger skatteinkomster. Systemet gynnar dem som har råd att anställa en piga.

Sossarna vill använda skattepengar för att kommunerna ska kunna anställa människor som ska kunna utföra enklare tjänster hos exempelvis äldre. Skatt kommer in från dessa människors anställningar.

De båda förslagen verkar vid jämförelse vara ekonomiskt likvärdigt lönsamma för Sverige. Men det senare förslaget är mer rättvist då det inte är enskilda människors ekonomi som avgör vem som ska få ta del av dessa tjänster.

Vem skulle inte bli glad över en piga som tog hand om tvätt, matlagning, städning!? Men vem som helst har inte råd med detta. Eftersom det delvis ska skattefinansieras så är det mer rättvist om exempelvis kommunernas socialförvaltningar får avgöra behovet.

Både högern och vänstern verkar vara överens om att det finns möjlighet att genom skatter finansiera tjänster. Varför då inte använda dessa skattepengar till att öka lärartätheten i skolorna, minska belastningen inom hemtjänsten? Anställa fler barnskötare? Och slutligen (för att trösta Ringholm) skaffa fram lite fler poliser?

Se även:
Lasse har ordet

söndag 2 oktober 2005

Svenska elever läser allt sämre

Förra veckan disputerade Per Fröjd med avhandlingen "Att läsa och förstå svenska". Den visar på att läsförmågan bland svenska elever i årskurs 9 blir sämre.

De elever som Per Fröjd testade 2000 började i skolan 1991 samma år som skolan kommunaliserades och Sverige fortfarande försökte att hämta sig ifrån 1980-talets finanskris. I och med kommunaliseringen kunde kommunerna spara pengar på skolan. Under 1990-talet minskade lärartätheten liksom andelen utbildade och erfarna lärare samt kostnaden för undervisning. Det borde därför vara viktigt att så snart som möjligt se till att resurser till läs- och skrivundervisning ökas och värnas. Dessutom måste kvaliteten på lärarutbildning och lärarfortbildning höjas.

Ett samband som kan vara värt att notera är att datortätheten bland svenska och amerikanska barn ökar och är störst i världen, samt att läskunnigheten bland svenska och amerikanska barn försämras snabbt.

Tyvärr verkar det i skolans värld fortfarande finnas en övertro på skärmens läkande och lärande kraft.

Undersökningen visar att dataspel och surfande på internet är en sysselsättning som konkurrerar ut läsningen.

Undersökningar visar att elevernas tålamod att läsa långa texter blir allt sämre, vilket man kopplar till webbens kortare texter, liksom sms och e-post. Allt färre elever har läst en bok från pärm till pärm. Förståelsen för helheten blir lidande.

Jakten på snabba belöningar konkurrerar ut läs- och skrivförmågan. Därför räcker det inte att eleverna vet att skriftspråket finns någonstans i cyberrymden.

Läskunnighet är en demokratifråga. Den som inte kan läsa och förstå menyer, bruksanvisningar, tidningsartiklar, politiska texter med mera hamnar direkt i ett b-lag i samhället.

Undersökningen visar också att flickor läser bättre än pojkar.

Källa:
Att läsa och förstå svenska. Läsförmågan hos elever i årskurs 9 i Borås 2000-2002

Lästips:
Sport för tålmodiga

Pannkakor, cirka tolv stycken

"Till tolv pannkakor behöver du: ett par kvadratmeter trädgårdsland; vete, raps, ärtor och vall; en ko och en höna samt en stor portion tålamod."

Jag ska direkt medge att jag inte läst boken. Hörde den omtalas i betraktelsen i gårdagens Naturmorgon och blev intresserad. Boken lär handla om hur man producerar de ingredienser som ingår i pannkakor.

Vete för att få fram mjöl. Raps för oljans skull. Ärtor som foder åt hönsen. Vall som foder åt kossan. Sen tar det ju sin tid innan man kan mjölka kossan och innan hönan värpt fram ägget. Men med tålamod så skulle det fungera att odla sina egna pannkakor...

Boken heter "Pannkakor, cirka 12 stycken" av Per Myrström. Forum 2004.

Tvättsäcksprojektet visar på ojämställd vård

Varför är tvättsäckarna fulla med handdukar vid männens duschavdelning, men inte vid kvinnornas - trots att vi har lika många män som kvinnor som patienter, undrade en sköterska på hudkliniken på Danderyds sjukhus. Det blev upptakten till ”tvättsäcksprojektet”.

Vid ljusbehandling av hela kroppen ska patienterna duscha efteråt. Behandlingen ges vid psoriasis och eksem. Vid en undersökning visade det sig att behandlingsavdelningen hade ungefär lika många män och kvinnor, med eksem och psoriasis, som kom på läkarbesök 2003.

Männen får ljusbehandling och duschar efteråt. Kvinnorna får salvor och andra omoderna mediciner och får gå hem och knåda in sig själva på sin fritid, enligt Birgitta Evengård, överläkare och docent i Stockholms läns landsting.

”Det är svårt för männen att klara det här själva med att gnida in sig med salvor”, därför reagerade ingen. Kvinnorna fick alltså i princip ingen behandling alls!

Kvinnor tvingas oftare använda omoderna mediciner eftersom de moderna endast utprovats på män. Men det har blivit bättre sedan förre USA-presidenten Bill Clinton lagstadgade om jämställd vård. Exempelvis i Stockholms läns landsting så är det enbart män i gruppen som beslutar om hur 1,5 miljarder kronor för forskning ska fördelas.

Källor:
Socialstyrelsen, ”Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården”, 2004-103-3
Nyheterna, ”Tvättsäckar visade att kvinnor fick sämre vård”, 2005-09-28