torsdag 27 oktober 2005

Ett obetydligt men betydligt tack

Jag var ensam när jag närmade mig övergångsstället. Bilarna susade förbi och jag tryckte på knappen för grön gubbe. Fick vänta en liten stund. När det blev grönt så närmade sig en äldre man övergångsstället från andra sidan och behövde aldrig stanna, utan kunde gå över direkt.

När vi möttes mitt på gatan så sa han:
- Tack för att du tryckte på knappen!

Tack, svarade jag artigt och började nästan skratta de sista hundra meterna, innan jag kom till jobbet. Så obetydligt löjligt att tacka för en sådan sak, men ändå så artigt. Och jag blev så glad och lyckades behålla det fåniga leendet ända in på jobbet.

3 kommentarer:

Elisabet sa...

Tycker jag om.
Vet du hur många ungdomar som säger "ha en trevlig kväll!" när dom handlar och är på väg ut genom dörren och hur GLAD man blir.
Ett möte på trottoaren .., en människa som ler mot en .., och dagen får ett litet guldskimmer över sig. Så lite det är som behövs.

jinge sa...

Ja vänlighet kostar så lite..

Ellis sa...

Det är just sådana små saker som ger så väldigt mycket. Just för att det kommer så spontant.