söndag 13 november 2005

Barn och tjejer är omöjliga intervjuoffer

Jag vet inte hur det är på journalistutbildningarna, men jag gissar att man läser kurser i intervjuteknik!? Skulle vara intressant att följa dessa.

Sveriges Radio Kalmar är ett dåligt exempel på hur jag anser att man INTE ska intervjua barn och idrottande kvinnor. Varje morgon har man telefontävling för barn. Reportrarna ställer frågorna som påståenden och fortsätter med att svara på densamma. Resultatet blir att barnet svarar "ja" och blir allt tystare medan reportern pratar på och allt känns bara pinsamt och tvunget.

Alldeles nyss hörde jag på den lokala sporten, hur man intervjuade en ung tjej som tävlar i boxning. Fem frågor ställdes av reportern - fem frågor som jag är helt övertygad att han inte ställt till en manlig boxare:
"Var har du mest ont?"
"Var vill du helst inte ha smällar?"
"Vilket minne kommer du att bära med dig efter turneringen?"
"Vilken är vanligaste frågan du får när du berättar att du boxas?"
"Hur kommer det sig att man som tjej börjar med boxning?"
Tjejen som var mäkta stolt över sin insats, tystnade efter flera av frågorna. Några gånger upprepade hon frågan som för att förhöra sig om reportern verkligen menade allvar.

Smålandsnytt är raka motsatsen. Vid flera tillfällen har jag sett underbara reportage. Med stil och finess lyckas man få barn och unga att tala och framträda med pondus.

I fredags var det en sex-årig kille som var på "arbets-dagis" hos sin mormor ute på landet. "Mormor är väldigt jätte-gammal, 63 år eller 67 år, hon är väldigt gammal i alla fall" sa han och det borde ge stora journalistpriset till reportern. Vi fick följa killen medan han visade runt på mormors bondgård och berättade om alla sysslor som måste utföras. Löven på verandan som ska sopas bort innan nästa sommar osv.

Jag har sett Smålandsnytt intervjua många unga idrottare. De tar utövaren på allvar och ställer initierade och relevanta frågor och struntar i fördomarna.

3 kommentarer:

Elisabet sa...

Nån gång på 80-talet hörde jag Radio Västerbottens reporter intervjua lilla Angelica från Vardofjäll. Det var MAGNIFIKT. Reportern verkligen respekerade flickan som kanske var sju, åtta år .. och hon berättade om sin vardag där uppe i fjället. En häst hade hon också .., man fick följa dem in i stallet och hon berättade om när hon på veckorna gick skola i ett samhälle flera mil hemifrån och hur hon bodde hos sin mormor, tror jag.
Efteråt ringde jag till SR/Umeå och frågade om det gick få en kopia på programmet. Jo, det fick jag. Hundratals människor hade ringt .., nåt år senare sändes det hela i tv. Allt, för mig, när det gäller barn och intervjuder, handlar om r e s p e k t.

Tomas Jonsson sa...

Respekten är det viktigaste. Att lyssna!

Anonym sa...

Elisabet: Du är medveten om att hela intervjun med henne var väl inövad innan reportern kom dit?? Både den som sändes i radio och tv hade hennes mor tränat henne till för att få vara med i media, hela den familjen är mediakåta och renodlade mytomaner. Allt dessa personer säger och gör är ren lögn och vad gäller den stackars hästen så blev den gravt misshandlad och vanvårdad.