Jag har en kompis som för några år sedan gärna joggade ute vid Bergavik i Kalmar. Där finns elljusspår men också många stigar runt strandmiljön som bjuder på vackra vyer med Kalmarsund utanför.
En dag stod en man och stoppade honom, då han joggade på en stig genom en vildvuxen strandäng. "Det här är en strandtomt, så här får du inte vara!" förkunnade mannen. Kompisen kände sig lite förlägen och bad om ursäkt och valde en annan väg.
Det hade kunnat sluta där, om inte kompisen drivits av en nyfikenhet att lära mer om strandtomter. Sålunda ringde han till Kalmar kommun och fick veta att strandtomter ska se ut som tomter - klippta gräsmattor, häckar med mera. Inget av detta fanns på "strandtomten" i Bergavik varvid kompisen fortsatte att jogga där.
Nästa gång mannen stoppade honom förklarade kompisen att det inte ser ut som en strandtomt ska göra. Mannen hävdade dock sin tomträtt och avvisade kompisen.
Min gode vän kände dock inte att han släckt sin nyfikenhet, utan avlade ett besök på kommunkontoret och fick där ut ett papper som intygade att tomten faktiskt inte var någon strandtomt. Detta papper bar han sedan på sig när han joggade i Bergavik.
Snart blev han åter stoppad av den bekante mannen. När kompisen plockade fram papperet veknade dock mannen något och sa okej. Kompisen hade segrat och kunde fortsätta jogga där.
Men redan någon vecka senare blev han åter stoppad av samme man på samma tomt. Mannen plockade fram ett papper med ett beslut som visade att tomten numer var en strandtomt!
Sånt här kan man tänka på när man läser om reglerna som omgärdar nybyggnationerna nere vid Boholmarna, söder om Kalmar.
Boytan är begränsad. Fasaderna får endast målas i diskreta färger. Inga staket får byggas runt villorna utan endast häckar som är begränsade i höjd. Vänder man blicken så kan man därintill se fastighetskungen Pontuz Löfgrens stora slott gömma sig bakom gigantiska häckar som omöjliggör all insyn.
Med makt och inflytande kan man få lagen skräddarsydd efter egna önskemål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar