söndag 12 november 2006

Prislapp på livet i kapitalistiskt samhälle


Just nu ser jag Faktum på SVT24. Det handlar om hur mycket ett människoliv är värt. En mamma till en amerikansk soldat som dödats i Irak intervjuas. De anhöriga till en dödad soldat får idag 400.000 dollar.

Men anhöriga till de som dödades i WTC den 11 september 2001 fick i genomsnitt 1,5 miljoner dollar av amerikanska staten. Var deras liv mer värda?

Anhöriga till civila människor som dödas i strider i Irak ersätts med 2.500 dollar. Exempelvis ett barn som "råkar" bli skjutet av en amerikansk soldat.

I Sverige värderar Vägverket en frisk 30-åring som omkommer till 1 miljon kronor. Den summan bygger på att denne friske 30-åring hade kunnat arbeta ytterligare 35 år och netto skulle det inneburit just en miljon kronor för staten.

Resonerar man på det viset så är inte alla människor lika mycket värda. Och det kanske vi inte är?

Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Första världskriget förekom mycket av det som skulle komma ske efteråt... med kriget som en industriell perversion, där "förluster" täcks av nya tillgångar... "soldater", som blir mer och mer "vidareutvecklade"/erfarna om de överlever och kan sättas in i andra krig. Det hjälpte inte ens att man så småningom hade "vunnit" kriget för segrarmakterna, ty i Italien väntade ingenting för krigsveteranerna när de kom tillbaka mer än de obefintliga veteranpensioner som slukades av den gallopperande inflationen och de grundlurade soldaterna bildade arbetar/soldatråd vilka höll på att få igång en revolution där... Det var en katastrof att fascisterna kom till makten, ty trots snacket om arbetarnas bästa m.m. blev arbetarna istället livegna på sina arbetsplatser och kunde inte byta arbete utan tillstånd, precis som i NSDAPs Tyskland decenniet senare, och korporativismens "samförstånd" mellan arbetarna och kapitalisterna som fascisterna utvecklade var givetvis inget annat än ett skämt, arbetarna var förbjudna att strejka m.m. och hade inget att sätta emot de bud som kom. Ja partiet som verkade för "Italiens bästa" blev i praktiken ett direktörernas parti, ty dessa hade naturligtvis haft allt att förlora på att arbetarna tagit över Italien.


Att plötsligt börja kalla sig för "arbetarpartiet" går tyvärr fortfarande, trots att sådana "arbetarpartier" som suttit vid rodret aldrig verkat för mer än sitt egna bästa. Vad de har uträttat för arbetarna har historien mer än väl bevisat en och två gånger, bläää

Tomas Jonsson sa...

Medan jag läste din kommentar tänkte jag att "det där känns bekant" ända tills jag kom till din slutkläm där du knöt ihop tråden och visade på parallellen mellan fascisternas Italien och moderaternas "arbetarregering" idag. Tack!

Staffan sa...

Alla människor har inte samma värde Tomas, det är smärtsamt tydligt.

Försöken att sätta en ekonomisk prislapp på folk visar det till viss del, men verkligeheten är ju betydligt värre än Faktums siffror visar. Människovärdet som olika människor ges varierar betydligt mer än så.

Se på de nästan 11 miljoner barn som varje år dör av lätt botbara orsaker. Diarré, malaria, svält. Om dessa barn värderades bara hälften av svenska barn hade nästan alla levt idag.

Att 4 miljoner människor kan dö i ett Krig som ingen hör talas om, ingen skriver om ingen berättar om är ett annat tecken på det. Kriget i Kongo 1998-2003 har dödat fler människro än något annat krig sedan andra världskriget. Och ingen, ingen bryr sig.