fredag 22 februari 2008

En fredagsbetraktelse med Gud i centrum


Äntligen har jag fått upp stereon och plockade fram Ebba Grön som jag har njutit av. Hittade ett roligt klipp på Youtube från ett teveprogram 1979. Den åldriga publiken i slutet av klippet verkar inte riktigt förstå vad det är för nåt. Men nu trettio år senare så känns det som strömmar ut från scenen fortfarande ungt, fräscht och rebelliskt.

Jag lyssnar på Häng Gud. Den kändes lite förbjuden då när det begav sig. Idag när orättvisorna breder ut sig i världen, när de rika exploaterar jordens resurser och sätter fart på växthuseffekten så känns Gud ännu mer avlägsen. Om det nu är Gud som är rättesnöret som ska hjälpa oss till den rätta vägen.

Finns Gud förresten? Jag har ibland velat bli präst, det skulle vara kul att ha en egen liten församling. Men eftersom jag saknar gudstron så är det väl kört.

Jag hörde talas om en man som däremot hade gudstro, men som inte riktigt förstod vad det innebar. Han bodde i ett översvämningsdrabbat område. Han blev strandad på en liten kulle allt medan vattnet steg. När vattnet nådde mannen till axlarna, kom det en liten räddningsbåt. Männen i båten försökte ta med sig den strandsatte mannen till land, men han vägrade: ”Jag litar på att Gud kommer och hjälper mig”, sade han.

Det fortsatte att regna och när vattnet nådde mannen till hakan kom det ytterligare en båt. Räddningsmännen försökte plocka upp mannen i båten, men han vägrade åter. ”Jag är helt övertygad i tron om att Gud kommer och räddar mig!” svarade mannen.

Regnet fortsatte och när han var tvungen att böja huvudet bakåt för att få näsan över vattenytan så kom det en helikopter i luften. De vevade ner en ytbärgare i en vajer, men mannen fortsatte att vägra. ”Jag litar på att Gud räddar mig!” svarade han den förvånade ytbärgaren.

Regnet fortsatte, vattnet steg och mannen drunknade. När han kom upp till himmelen så var han ganska arg och frågade Gud varför han inte fick någon hjälp utan drunknade. Gud sade: ”Jag är också förvånad. Jag skickade två räddningsbåtar och en helikopter, men ändå hjälpte det inte!”

Jag har ibland funderat
över hur den troende ser på sin Gud. Mannen i exemplet var inte behjälpt av sin gudstro. Vi utan gudstro kan ibland tillbe slumpen - vi hade tur. I kombination med sunt förnuft kanske det fungerar lika bra som om vi hade Gud vid vår sida?

Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

mammamia sa...

Den där historien brukar jag ofta berätta,den säger ju hur det är:-)

För tänk om det är så att turen/slumpen är detsamma som gud?
*LER*

Tomas Jonsson sa...

Mammamia: Tack för kommentaren. Jag berättade själv den här historien på en annan webbplats för sju år sedan. Då hade jag hört den på radions morgonandakt.

Det finns nog "sämre" förklaringar än Gud.

Kerstin sa...

Ja, sen har vi ju de där som anser att det måste göra hela jobbet åt Gud, som ser sig som hans tjänare, inte Gud som deras tjänare, som killen i historien gjorde, tänker på Bush och sådana!!
Då går det inte sällan riktigt illa!

Tomas Jonsson sa...

Kerstin: Otroligt många grymheter har begåtts i Guds namn.

I USA avrättar man människor i Guds namn och i Iran försvarar man politiken med att det är Guds vilja.

Kerstin sa...

Tomas:
Just, för att inte tala om om vi går till historien! Fast då måste man ju kunna lite historia, eller kunna läsa, och ex. Bush kan, vad jag förstår, ingetdera, en egenskap han tycks dela med många av världens ledare.