måndag 21 juli 2008

Är inte vittnesmålet subjektivt?

Sveriges Radios ekoredaktion berättar om en passagerare som blev kallad som vittne efter att bilföraren anklagas för att kört mot rött. Passageraren vittnade att det var gult. Två poliser vittnade att det var rött. Bilföraren fälldes för rödljuskörningen och fick böter. Passageraren fälldes för mened och fick fyra månaders fängelse.

Tingsrätten menade att passageraren ville skydda föraren och därför ljög. Det kan mycket väl vara så. Men tänk om det inte är så?

Ska inte ett vittnesmål just vara ett vittnesmål? En subjektiv betraktelse av en händelse. Har två poliser, som kunnat snacka ihop sig och som har en kåranda att bejaka, alltid större trovärdighet än en passagerare? Finns det något fall där polisens vittnesmål underkänts?

Andra bloggar om: , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med Dig, av man har fört på nyheterna verkar det hela helt orimligt. Som vittne kan man ju bara berätta vad man upplevt, man vet ju från forskarundersökningar att om 50 personer får se samma händelseförlopp får man 50 olika berättelser, därför att vi har olika saker med oss som vi tänker på.

Det här fallet är ju lite annorlunda, det är ju inte en hel händelsekedja utan ett trafikljus har ju bara tre möjliga färger.

Även om det skulle vara så att det att rättten kännner sig övertygande om att det är mened är ju straffet helt orimligt i relation till brottet som den man då skyddar har gjort sig skyldig till.

Pelle

Tomas Jonsson sa...

Och dessutom finns i det här fallet ingen teknisk bevisning, utan endast två polisers vittnesuppgifter. Tänk (konspiratoriska tanke) om den ena polisen tyckte det var rött och den andra är osäker, men att de övertygade varandra innan de stoppade den misstänkte.

Poliserna är vana att uppträda inför rätten, det ingår i tjänsteutövningen, och kan säkert verka mer trovärdiga än ett vanligt vittne.