onsdag 8 oktober 2008

Sossarna spelar ett högt spel


Nu kan vi rikta in oss på att vara ett vänsterparti som driver opinion på vänsterkanten. Vi kan fritt vara partiet som driver idédebatten och som går i bräschen för drömmen om ett klasslöst samhälle.

Det är knappast oväntat att sossarnas ledare Mona Sahlin idag visar upp sig tillsammans med miljöpartiets språkrör som ett alternativ till borgerliga alliansen, medan vänsterpartiet lämnats utanför. Jag gissar att alliansen jublar, för maken till dumdristighet får man leta efter. Vad händer om s-mp inte får egen majoritet?
En framtida regering som jag leder kan aldrig kompromissa i de ekonomiska frågorna.
Mona Sahlin
Mona Sahlins uttalanden idag visar på gammal hederlig socialdemokratisk maktfullkomlighet. Det visar också på att sossarna i grunden inte skiljer sig nämnvärt från borgarna.. Nu rättar de in sig i mittfåran uppdiktat av kapitalisterna där ekonomin får styra hela samhället.

Vad som kan hända när ekonomerna får för mycket makt kan vi se idag när börserna rasar och många många tusentals människor i Sverige och omvärlden blir av med jobbet. Kapitalisterna håller lekstuga och staten tvingas ställa upp med skattepengar för att städa upp.

Dagens utspel bygger helt på att s och mp får egen majoritet. Jag tror att vänsterpartiet kommer att vinna väljare på det här sättet. Och det är främst väljare som tröttnat på sossarnas småborgerliga politik.

Borgarna träffas snart i Varberg
för att dra upp riktlinjerna inför nästa val. Precis som när det badade i tunnan hos Maud så sker det två år före valet. Då så var det början till ett segertåg där många lurades med på alliansens tåg.

Dagens opinionssiffror bygger på att borgarna genomfört sin sura politik alltmedan sossarna har knipit käft. Nu när sossarna tvingas visa korten så blir det uppenbart att de i grunden inte skiljer sig nämnvärt från sittande regering. Ska återigen sossarnas taktiska misstag leda till borgerlig regering kommande mandatperiod?

Läs mer på SvD, DN1, DN2

Läsvärda inlägg även från Avlo, Oxelösundskamraten Patrik och Pastey.

- - - - -
För övrigt tar Lasse fram en gammal dikt av Lars Forsell. Vivenius har också plockat fram litterära skatter.

Andra bloggar om: , , , , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Visst har Vänsterpartiet en möjlighet här, vi kan se på hur syskonpartierna Socialistisk Folkeparti i Danmark och tyska die Linke hamnar på 15-20% i opinionsmätningarna medan sossarna rasar till 20-25%-nivå.


Men då krävs det nytänkande i ledningen och att man gör sig av med skröbbel och slagord som "Död åt USA-imperialismen" (som fixar sin egen död utan V:s inverkan). Jag hade lätt kunnat byta ut Ohly mot Staffan Norberg som har en klockren analys av saker och ting:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article2412672.ab

tomasrj sa...

Anonym: Själv är jag inte helt säker på att analysen är klockren även om jag håller med det andra du skriver.

Jag vill se vänsterpartiet som driver opposition. Som visar goda exempel. Som ifrågasätter maktstrukturer. Som pekar på orättvisor.

Anonym sa...

Mona Sahlin är så dum så att man tappar hakan! Hon har alltså i ett svep lyckats med:

1: Alienera LO-arbetarna som absolut INTE vill se en S/MP-koalition i valet.

2: Förskjuta Vänsterpartiet och därmed garantera...

3a: Borgerlig valseger i valet 2010.
3b: Fortsatt högervridning av SAP.
3c: En medlemsflykt på uppskattningsvis 5-10% från S och MP till V (och i viss mån till SD).


Och detta alltså i ett läge där det finns större utrymme än någonsin för att faktiskt föra en vänsterpolitik som stärker arbetarklassen och välfärden. Man häpnar!

tomasrj sa...

Giles: Du gör den analys som jag hade velat göra men inte lyckades formulera. Håller med dig helt och hållet.

Anonym sa...

anonym (och för den delen även bloggaren:): ickemedlem i vänsterpartiet som jag är, skulle jag hellre se Josefin Brink som ordförande i (v). Egentligen är nog allt bättre än Lars Ohly (inget ont om honom så, han förefaller både kompetent och rolig, men han är ingen valvinnare).

Mot en skräll 2010!

Anonym sa...

Fast om LO-medlemmarna alieneras eller inte av ledningens politik har inte så stor betydelse för LO-topparna, då "facklig-politisk samverkan" består i alla väder.

När man var som mest desperata vid den ekonomiska krisen kring 1990 gick man från LO:s sida med på ett strejk- och lönestopp(!). På den tiden fanns dock en hel del sossar och fackföreningsfolk i Riksdagen med förankring bland folk som visste att det vore ett politiskt självmord och röstade nej. Om det förslaget hade lagts fram idag är jag inte säker på att det hade funnits någon som röstat emot och bara det gör mig lite rädd för framtiden med ett sossestyre...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=606227