tisdag 20 januari 2009

"Amerikanerna är rätt barnsliga"

Kvinnan före mig i fiskbutiken skulle se presidentinstallationen på teve. Hon tyckte att det var spännande att USA skulle få en svart president. "Men de tänker nog inte annorlunda än vi", trodde hon. Stor Obamahysteri och hon var smittad, men höll ändå distansen. Som bekräftelse klippte hon till med att "amerikanerna är rätt barnsliga".

Kvinnan tittade på en fisk- och skaldjurssmörgåstårta, men hundra kronor var lite för mycket och hon sneglade på baguetterna i stället. Men efter en blick på maken och orden "det ska vara för Obama" så slog hon i alla fall till på en smörgåstårta. Jag intygade att de är goda!
To the Muslim world, we seek a new way forward, based on mutual interest and mutual respect. To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy. To those who cling to power through corruption and deceit and the silencing of dissent, know that you are on the wrong side of history; but that we will extend a hand if you are willing to unclench your fist.
Från Obamas installationstal
Nu återstår att se hur mycket dessa ord är värda. Kan vi förvänta oss en konsekvens? Eller kommer USA att fortsätta blunda för vissa länders brutalitet, när profitbegäret är större än kampen för mänskliga rättigheter?

Jag har följt hysterin via CNN hela eftermiddagen och kvällen. Man kan inte säga annat än att amerikanerna är flärdigare, vansinnigt patriotiska, vågar hålla fast vid de sakrala inslagen och är jäkligt traditionella. Installationen påminde till stora delar om en söndagsgudstjänst i svenska kyrkan. Stämning, allsång, solosång, en moralisk uppfostrande predikan som tar sin utgång i vardagen och så en välsignelse. Joseph Lowerys välsignelse var kanske det som avvek mest från normen och retade säkert gallfeber på de konservativa korskramarna.

Jag ska ärligt säga att jag känner tomhet nu. Obama är USA:s president och det återstår att se vilken politik han kommer att föra och vilket betyg han får om fyra år. Han har en tuff uppgift.

- - - - -
För övrigt några länkar som jag läst: DN 1, DN 2, DN 3. SvD 1, SvD 2

Några andra vänsterröster om Obamas installation. Jinge är också inne på det sakrala spåret. Jöran Fagerlund om klyschorna. Johannes som förväntar sig att få se de "changes" som utlovats.

Andra bloggar om: , , , , ,

4 kommentarer:

Elisabet sa...

Jag satt och tittade och behöver väl inte - för dig ...- säga att jag rördes till tårar .. men så är jag ju uppvuxen i en frikyrka också och kände mig väldigt hemma .-)

Jag hoppas på Obama.

Och jag tyckte om hans tal, som för mig inte ar insmickrande, utan hållet i en sansad ton.

Tomas Jonsson sa...

Elisabet: Oss emellan så ska väl erkännas att tårkanalerna fylldes även på mig under Obamas tal. Just när man hör retoriska eller "rytmiska" lån från andra kända tal - JF Kennedy och Martin Luther King.

Jag hoppas också. Och chansen är stor att han lyckas. För när man står längst ner på botten så kan det inte bli värre!

Jonny sa...

Jag såg inte programmet och har därför inte gråtit. Men i sakfrågor står Obama till höger - för dödsstraff, för fler soldater i Afghanistan, stödde Israels bombningar av Gaza, relativt familjekonservativ även om han verkar luta åt sexuell läggning som en privatsak etc. Han får statsminister Reinfeldt att framstå som en röd jordgubbe. Men han är förstås till vänster om Bush. När världsläget är kritiskt sätter man förstås sin tillit till en karismatisk historisk politiker av Obamas kaliber. Men som en palestinier sa: "Vi sätter inte vår tillit till olika politiker, utan bara till Gud." JAg är kanske lite cynisk, men tror han får svårt. Kanske kan det bli en tillfällig förbättring av världsläget.

Elisabet sa...

Tomas: ååå, det trodde jag ALDRIG!

,-)