söndag 22 mars 2009

Budgettak påminner om gamla fosterhem


Systemet med budgetstyrd kommunal verksamhet leder tankarna till hur barnen auktionerades ut till lägstbjudande förr i tiden.

Harry Martinsson var sex år när hans pappa avled i lungtuberkulos. Året efter flydde hans mamma till USA. Kvar blev Harry som auktionerades ut till lägstbjudande. Den som begärde minst pengar av socknen fick vårdnaden.

Det här förfaringssättet blev allt vanligare från 1600-talet och fram till dess då underhållsstöd blev standardiserat och familjehem lag. Barnen kom att bli en billig arbetskraft ute på landsbygden. De barn som var friska och starka auktionerades ut till de lägsta priserna eftersom de kunde arbeta och försörja sig själva. De sjuka och svaga barnen var svårast att bli av med. De kunde bli dyra för sockenkassan.

Barnen mådde ofta väldigt dåligt när de växte upp under dessa förhållanden. De utnyttjades. Många barn dog. Det fanns änglamakerskor som tog hand om de minsta barnen och där var dödligheten extra stor, därav namnet.

Idag förfasar vi oss över att liknande system med barnarbete förekommer i bland annat asiatiska länder varifrån vi glatt köper billiga kläder och prylar.

*

Hur är det i vårt eget land idag? När budgettak styr verksamheten i kommunerna? Och när verksamheter läggs ut på anbud till lägstbjudande?

Vinstdrivande äldreboenden som vanvårdar våra äldre till döds. Privata skolor som maximerar vinsterna till ägarna och absolut inte tar emot några besvärliga elever. Bussar och tåg som kommer som de vill och gör sig av med oönskad personal.

Och kommunala verksamheter som nu ska spara pengar när finanskrisen minskar intäkterna. Betyder det att barnen och de äldres behov minskar när det är finanskris? Det är barnen och de äldre som efter politikernas godtycke får betala finanskrisen. Vem bestämmer hur förhållandena ska se ut i skolan och på äldreboenden? Skillnaden från forna tiders utauktionerade barn till fosterhem är hårfin!

Ex 1, Ex 2, Ex 3, Ex 4, Ex 5.

- - - - -
För övrigt så växer protesterna mot förändringar av skolorna i Mönsterås kommun. Tillkännagivandet. Tvivlaren. Upproret.

Hoppet nu står till att det är valår nästa år. Återstår att se om centermajoriteten i Mönsterås verkligen vågar genomföra det här när fem procent av kommuninvånarna skrivit på protestlistor.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Kommunerna lär fortfarande dras med de idiotiska regler som gör att man i princip måste slösa med pengar de år det går bra (eftersom man inte får spara överskotten) medan man måste skära ner dåliga år eftersom man inte fick spara de där överskotten från de goda åren.

Nationalekonomiskt är det rena vansinnet att "spara" i en lågkonjunktur. Just den offentliga sektorn har mycket goda förutsättningar om man vill bekämpa arbetslöshet eftersom den är arbetsintensiv och kan sätta många människor i arbete mer eller mindre direkt. Men det verkar som om Alliansen, bakom en ridå av svammel, håller på just med att kapa ännu mer i det offentliga - förmodligen för att kunna sälja mer privata tjänster.

Lasse Strömberg sa...

Idag sitter änglamakarna i regeringen.

Tomas Jonsson sa...

Björn: Helt riktigt.

Lasse: Jo, för varje ny avreglering så verkar det allt mer uppenbart att du har rätt.

hillevi sa...

Det finns kryphål och möjlighet att lägga undan pengar men oftast är målet nästkommande val.

Kerstin sa...

Min pappa var en av dem som auktionerades ut som barn, från det han var fem år, under det glada 20-talet.
Han gick bort redan då han var 72 år och innan privatiseringsvanvettet hade hunnit slå ut i full fulblom, så idag är jag glad att han slapp bli utackorderad till lägstbjudande och misshandlad även som gammal.

Uno sa...

Vi år redan där!!! Moderaternas våta dröm är redan sann, det vet jag som arbetslös. Det vet alla som inte längre kan betala räkningarna, och som får gå från hem och härd. Vissa blir ändå rikare, undrar just ur vems fickor deras pengar kommer. AMF är direkt våra fickor. Frågan måste vara hur vi tar oss ur skiten. Var finns arbetarrörelsen, var finns uproret och kampen för ett bättre samhälle? Jag saknar den, den skulle i alla fall ge känslan av att göra något vettigt. Uno