Målmedveten girighet

Ekonomiska krisåret 2009 lyser omoralen i neonljus från det bolag som skall värna arbetarnas pensioner.
Fredrik Braconier, SvD

När den fartblinde babianhannen Percy Barneviks otäckt stora fallskärm avslöjades 2002 så var vi många som upprördes. Sedan när slasket i kvarteret Träsket avslöjades där Skandiadirektörernas bonusavtal stod i centrum så rullades allt upp igen.

Men när det nu dagligen rullar upp nya giriga ansikten på löpsedlarna så undrar man ju varför. Är girighet månne en effekt av det kapitalistiska systemet?

Hur LO:s representanter i AMF:s styrelse kunde gå med på miljonrullningen är ofattbart. Direktören fick en pension som var större än lönen. Vilken annan arbetare kan räkna med det?

Förfaringssättet i direktörernas agerande när de räddade undan sina pensioner är verkligen stötande. När det blev brist i kassan på AMF och tillgångarna inte räckte för att täcka löftena om avkastningen till pensionerna så varnade AMF för återtag; alltså spararnas konton skrivs ner för att balansera mot tillgångarna. Men innan detta genomfördes så plockade herrarna Elmehagen och Skeberg ut sina egna pensionspengar. Det fick alltså ut mer pengar än det fanns täckning för i bolaget. Därför såg de till så att underskottet blev ännu större. De övriga pensionsspararna - däribland jag - har fått betala deras sockrade pensioner genom att våra pensioner balanserats mot tillgångarna.

Tre miljoner kronor tjänade Elmehagen på detta. Och han hävdar att det var "klantigt". Men med den insiderinformation som han hade så var det verkligen inte "klantigt" utan ohederlig målmedveten girighet och det är märkligt att det inte är straffbart. Elmehagen lär inte komma till himmelen!

- - - - -
Andra bloggar om: amf, christer elmehagen, pensioner, lo, politik, samhälle