torsdag 2 april 2009

En kvinna, två män, en traktor och en smocka


Vi bor på landet. Exklusivt för mina läsare i storstäderna kommer här en artikel med landsbygdstouch. Kompletterar man med den konkurrerande lokaltidningen så blir bilden fulländad.

Ingrediensen består av en kvinna med man och ett supplement till mannen, dvs en annan man. De båda männen råkar på varandra och den ena mannen visar handlingskraft och utdelar en smocka. Den andra mannen visar intellektuell styrka och skickar ett sms med hot om att han ska köra över den andra mannen med traktorn nästa gång de möts.
Ett vittne har styrkt båda männens uppgifter i åtalet.
Ur tidningsartikeln
Är det månne kvinnan som sluter upp vid sidan om båda männen. Först vittnar hon mot den ene för att därefter vittna mot den andra. Båda får böter och kvinnan mister båda stycken. Eller också begår hon mened och får böter och rymmer med en av männen. Förmodligen han med traktorn, det låter mest romantiskt.

Kan inte hjälpa det, men får känslan av att åtminstone nån av de tre inblandade kommer från Tålebo. Men jag har absolut inga fördomar...

- - - - -
Andra bloggar om: , , , ,

10 kommentarer:

Anonym sa...

vad tycker du om ipred??

Tomas Jonsson sa...

Utifrån de kunskaper som jag har så gillar jag den inte.

Björn Nilsson sa...

Kanske försvann en del av den småländska begåvningsreserven när morfarsmor lämnade norra Tjust för 140 år sedan. Man känner en liten rysning vid läsning av sådant här: tänk om det är något ogräs i min smålandssläkt som bär sig åt! Den dumme fan kunde väl åtminstone ha skickat ett anonymt brev (prydligt underskrivet med namn och adress)för att framföra sina åsikte om hur rivalen skulle tas av daga! Ibland är det ganska skönt att bo i en storstad där man knappt ens vet vem grannen är!

Tomas Jonsson sa...

Björn: Det är sannolikt "något ogräs" i din smålandssläkt, ty jag har en känsla av att om vi backar tio generationer så har precis alla hittat släktband med varandra på ett eller annat sätt.

Anonymiteten i en storstad är en slags trygghet. Men i storstäderna kan också människor ligga döda i månader utan att ens grannarna märker nåt.

Lasse Strömberg sa...

Hm... Tålebo? Vad är Tålebo och varför gissar du på det?

Personligen gillar jag han med traktorn. Det är på något rejält och bra att lösa problem med traktorer. Frågan är vilket märke det är på traktorn, själv skulle jag välja en Fendt. Gärna med påmonterat balspjut.

Appropå traktorer. Har du hört om konstgödselförsäljaren som var på en gård för tjugonde gången och noterade att där hade de en massa fina maskiner av alla de slag.
Däremot fanns det inga barn på gården så försäljaren frågade bondmoran om varför de inte hade några barn?
Hon suckade och svarade att "på den här gården blir inget gjort som inte kan göras med en traktor".

Björn Nilsson sa...

Backar man tio generationer (det blir till mitten av 1600-talet för min del) blir det två upphöjt till tio anfädrer och anmödrar. 1024 stycken. Hur många avkomlingar efter dem finns efter 350 år?

Förresten är en del av släkten från östra Blekinge också. Jämjöborna var ökända för sin bråkighet. "Hej, väck, en Jämjöbo!" sades det. Kanske ett och annat element därifrån smet över smålandsgränsen med landsfiskalen i hälarna, och vars efterkommande nu ställer till skandal?

Tomas Jonsson sa...

Lasse: Tålebo ligger mellan Blomstermåla och Mönsterås. Det är en vacker levande landsbygdsby med välbevarande små bondgårdar.

På Norrbacken i Tålebo startade sopbilstillverkaren Norba sin tillverkning av hästvagnar på 1800-talet.

Skandiadirektören Lars-Erik Petersson växte upp i Tålebo innan han drog på vidare rövarståt.

Det finns ett uttryck för "Tåleboraggare". Jag är dock osäker på om det handlar om traktorer eller bilar.

Lasse Strömberg sa...

Lars-Erik Petersson? Det visste jag inte. Vill du låna ett kikarsikte inför dina besök i Tålebo?

Tomas Jonsson sa...

Lasse: Han är rökt även här och jag tvivlar på att han återvänder. Man får nog söka honom någon annanstans.

Jonny sa...

Jag har anor i Tålebo från mitten av 1700-talet och bakåt. Det finns en fin byhistorik om Tålebo som jag vill minnas att Björn Edman skrev. Förr fanns det många Epa-traktorer där. Vem kör sådana nu för tiden?