onsdag 17 juni 2009

Interaktionen i sociala medier formar politiken

De senaste åren har det talats allt mer om sociala medier. Framför allt i de två senaste valrörelserna så har dessa sociala medier fått en reell funktion. Men alla har inte förstått hur de ska användas, skriver DN.

Gammel-media (TV, radio, tidningar) är i det här sammanhanget icke-socialt. Tittaren, lyssnaren eller läsaren kan inte direkt ställa en fråga och räkna med att få ett svar. Kommunikationen sker endast i en riktning.

I sociala medier sker kommunikationen åt två håll. Genom bloggar, twitter, facebook, youtube, flickr med mera så kan vem som helst publicera texter, bilder och filmer och direkt få frågor och synpunkter.
Den som kör med envägskommunikation på dessa plattformar kan räkna med att intresset inte blir på långt när så stort som det som en rejält interagerande person drar till sig.
Sofia Mirjamsdotter, till DN
Jag trodde tidigt på internet som ett verktyg att förmedla åsikter och även interagera med läsaren. Men mina belägg för sociala medier har kommit lite på skam i senaste valrörelsen. Ingen politiker twittrade sig till Bryssel. Alf Svensson och Marit Paulsen får mig inte direkt att tänka på twitter.

Däremot så fick vi ett nytt parti i EU-parlamentet via internet. För Piratpartiet spelade sociala medier en stor roll. De gånger som jag tagit upp fildelning och nämnt Piratpartiet så har mina besökssiffror femdubblats mot det normala. Via besöksräknare har jag kunnat se att en mängd andra bloggare länkat till min blogg och själva kommenterat och fått andra att kommentera och så har det spridits vidare.

Sociala medier kan också vara ett verktyg i det interna politiska arbetet. En sorts ständigt pågående kongress där åsikter stöts och nöts. I en valrörelse mobiliserar dessa sociala medier valarbetarna som stöd genom argument, svar på frågor och inspiration.

Det är avslutningsvis viktigt att notera att sociala medier bara är ett sätt att kommunicera. Samtalet vid köksbordet och på arbetsplatsen är ett annat. Det verkliga mötet med väljarna vid exempelvis flygbladsutdelning ytterligare ett. Genom dessa olika kanaler når man olika väljare. Interaktionen vid alla möten, på nätet och i verkligheten, formar och förklarar politiken.

- - - - -
För övrigt så finns jag på blogger, twitter, flickr och youtube.

Andra bloggar om: , , , , ,

4 kommentarer:

Jonny sa...

Intressanta tankar som jag ska fundera vidare på. Gammelmedia har ju ändå en ganska stor läsekrets. Idag ger ju även de flesta tidningar möjligheter till kommentarer på Nätupplagan. Men visst är sociala medier betydligt mer intressant.

Tomas Jonsson sa...

Jonny: Gammelmedia har insett att de behöver bli mer sociala för att kunna hänga med idag.

För några år sedan var det inte självklart att de skulle publicera på webben. Jag minns när jag pratade med en av Barometerns äldre redaktörer som trodde det var lika med nedläggning om tidningen la ut material på webben. I början behövde man också vara medlem (avgiftsbelagt) för att kunna läsa en del artiklar.

Idag har Barometern möjlighet att kommentera artiklar, bakåtlänkar till bloggar, debattforum, egna bloggar med kommentarsfunktioner. Ledarsidan använder Youtube (fast det är få besökare som sett Per Dahls filmer).

Jonny sa...

Jag tillhör dem som sett en del av Per Dahls filmer. Han brukar sitta där så samlad och konservativ. Lite smått underhållande faktiskt.

Tomas Jonsson sa...

Jonny: Jag har tittat på Per Dahls filmer som haft minst besökare, mest för att snygga till siffrorna. I morse dubblerades besöksstatistiken på en av hans filmer efter att jag sett den ;-)

Han har förstått att det inte behöver se ut som MVT med tusen klipp och ljudeffekter. Rakt in i webbkameran - även om han lagt till en textruta i början. På Youtube kan man spela in live från datorn.