fredag 12 juni 2009

Skolavslutning är också avskedets stund


Idag har det varit skolavslutning. Bilden tog jag efter avslutningen i kyrkan i Ålem, då eleverna åkt lövad vagn till skolan i Blomstermåla. Därefter åt vi en avslutningslunch, planka med rostbiff, kassler, kyckling, potatissallad, exotiska frukter med mera.

Efterrätten bestod av äppelkaka och vaniljsås. Två elever ur min klass var uppe och tackade matsalspersonalen för lunchen och för att de lagat god mat under åren. Kökspersonalen fick två ordentliga applåder av eleverna.

Tårar blev det också. När jag skulle tacka eleverna för de här åren klarade jag inte längre. Jag fällde några tårar redan i kyrkan när de sjöng väldigt fint. Men innan de skulle få betygen och åka ut från skolan på rutschkana till väntande föräldrar - en tradition - så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre.

Men de tittade på mig, några grät och så tog en elev upp ett tal och sa att jag var hennes och allas bästa lärare. De tackade mig och sa att jag alltid varit positiv och trott på dem och att det fått dem alla att kämpa och förbättra sig. Det värmde att få höra.

Sen åkte jag rutschkana ut till sommarlovet. Efter lite minglande med föräldrar, syskon, före detta elever och yngre elever så skingrades alla och vetskapen om att jag aldrig mer kommer att se dem vid morgonsamlingen kvart över åtta är jobbig. När man haft samma elever i några år går allt på rutin.

Önskar dem lycka till med framtiden! Avsked gör ont!

3 kommentarer:

Elisabet. sa...

Oj,så rörd jag blir när jag läser det här, Tomas!

Så roligt för dig ändå .., att få sån bekräftelse!

Stor och varm kram från mig.

tomasrj sa...

En kul grej som jag glömde skriva inträffade i kyrkan. Vår rektor höll tal till eleverna där han berättade om framtidsdrömmar. Som exempel tog han hans son som nu vikarierar på skolan. När pojken spelade i P12-laget i fotboll så hade de varit i Johansfors och spelat mot ett annat P12-lag. I det laget hade det funnit en kille som även hade sin nioåriga lillebror med i laget. Det var duktiga bolltalanger.

Häromdagen var rektorn på Ullevi och såg Sverige möta Malta. Den här lille pojken var nu med i landslaget och hade förmodligen uppnått den dröm han kanske hade redan som nioåring.

När avslutningen i kyrkan var klar så kom en ung man fram till rektorn, tackade honom för talet och presenterade sig som Viktor Elm, berättade rektorn för oss vid avslutningslunchen. Ibland är världen liten.

Elisabet. sa...

Fantastiskt ..-)

Jag minns också när min Anna som gick i åttan kanske, kom hem från en fysiklektion och berättade om den unge läraren som hade vittnat om hur mobbad han var som ung ..., och hur han tog sig ur det hela.

Hon var sååå gripen.

Och jag tänkte .., kan en enda människa betyda så mycket .., så ska jag också göra nånting .., och ringde då en överlevande jude i Sthlm och bad honom komma till skolan och berätta för ungdomarna om sin tid i koncentrationslägret.

Ringar på vattnet.

Jo.

Livet är förunderligt.

En skön sommar önskar jag dig, Tomas.