1. Trivialt problem ex. Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.Ovanstående är reglerna för att en artikel ska hamna på Dagens lokaltidningsbesvikelse. Det är en underbar blogg där den vanliga (och besvikna) människan i en landsortshåla får stå i centrum.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.
4. Helst ur någon lokaltidning såklart, även om Aftonbladet/Expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.
Dagens lokaltidningsbesvikelse
lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/
Kan inte låta bli att själv bidra med den bästa lokaltidningsbesvikelsen jag sett på länge, införd i Nyheterna igår:
Bussen stannade inte
6 kommentarer:
Kan du inte gå ut och bita en hund så att lokalredaktionen får något riktigt häftigt att skriva om?
Jag blir helt upprymd! Ditt exempel var också fint. Det är något speciellt med de där små vardagsepisoderna som ibland leder till ett möte mellan den drabbade och media.
Jonny: Själv blir jag faktiskt inte upprymd, utan beklämd.
Jag blir upprymd av två anledningar: 1. Jag tycker det är en av lokalpressens fördelar att man faktiskt tar de "små" människornas bekymmer på allvar. Det inger hopp. 2. Sedan kan jag inte låta bli att se en viss komik i det. De drabbade må ursäkta. Det är kanske fult, men de flestas problem är från distans ganska små. Å andra sidan tycker jag , som sagt att det är fint att lokalpressen tar det på allvar.
Jag blir alltså upprymd därför att det finns något dubbelbottnat mänskligt i alltihop som jag dessutom tror att de flesta kan känna igen sig i. Eller är det fel att se en viss komik och samtidigt känna medkänsla?
Jonny: Lokaltidningarna tar hellre de små människornas bekymmer på allvar än att engagera sig i systemfelen.
Varför kommer den vanliga människan i kläm? Enligt mitt sätt att se det så beror oftast systemfelen på att en stram ekonomi styrt hur organisationen byggs upp. Det kan sedan utmynna i att vi har ett Konsumentverk som inte har råd att sköta tillsyn och hålla efter skumraskbolag. Det kan handla om en polisorganisation som inte har resurser till att utreda brott. Eller en skola som köper platser med specialkompetens i stället för att själv bygga upp en dyr organisation.
Vi skyller alltmer av våra problem på stat och kommun och ropar på hjälp, men i val så röstar vi ändå på partier som vill nedmontera staten.
Därför blir jag beklämd. Och det handlar inte om att nån farbror är arg för att han missat bussen.
Givetvis ska de "små" människornas problem sättas in i ett samhälleligt sammanhang. Det görs sällan.
Partier som vill nedmontera staten vill i regel kompensera det med ideella krafter. Det skulle kanske kunna fungera i en annan tid, men inte i ett egotrippat samhälle som vårt.
Skicka en kommentar