fredag 17 juli 2009

Konsumenter blir allt mer miljömedvetna


Fyrtio procent av Sveriges befolkning försöker påverka livsmedelsindustrin när vi handlar. Det tycker jag är roligt!

Idag finns det ekologiska och rättvisemärkta alternativ till i stort sett alla livsmedel. På bilden här ovanför har jag radat upp lite av det jag hittade i kylskåp och skafferi. Finns alternativet så väljer jag alltid det miljö/rättvisemärkta.

Vanans makt är största konkurrenten mot miljömärkta vanor, är min erfarenhet utifrån samtal med bekantskapskretsen. Och priset brukar också nämnas. Numer är det inte alltid dyrare med ekologiskt, dessutom handlar det sällam om mer än nån femtioöring. Vinsten är större.

Det som jag ännu saknar är ett koldioxidvärde på alla varor. För jag inbillar mig fortfarande att det är mer miljövänligt att köpa närproduerade tomater från en gård i grannkommunen än att köpa kravmärkta tomater från Spanien.

När det gäller transporter så skulle jag också vilja minska onödiga transporter från odlare till centrala distributionslager varifrån varorna sedan skickas ut till butiken. Hellre då att lokala budfirmor hämtar varor på olika gårdar och levererar direkt till butikerna inom en tiomilsradie.

Det finns mycket kvar att göra. Men aktiva konsumenter som tar ansvar för vilka varor som hamnar i varukorgen är den bästa förutsättningen. Konsumenten har alltid rätt, det vet handlaren!

- - - - -
Länkar: Sveriges konsumenter (pdf), DN 1, DN 2, DN 3, SVT. Andra bloggar om: , , , ,

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Till största delen har du rätt. Transporterna är en riktig bov i miljösammanhang, där grejor helt i onödan åker kors och tvärs över planeten innan de landar i en butik nära dig.

Men just tomatexemplet har jag hört diskuteras och där finns det tvivel: Det kan vara så att produktion i Spanien + transport till Sverige faktiskt orsakar mindre utsläpp än om de produceras här. Det skulle bero av att Sverige har ett kallare klimat och behöver ösa in mer energi i odlingen än om den sker i Spanien.

Fast generellt är det en konstig situation när man odlar grönsaker i Blekinge, skickar dem till en terminal i Småland, och sedan distribuerar dem tillbaka till Blekinge, kanske nästgårds till stället där de odlades. Hörde det exemplet för många år sedan, undrar om man fortfarande gör så. Eller om man bakar bröd i Skåne som sedan får gå med lastbil långt upp i Norrland. För att inte tala om vansinniga transporter av slaktdjur över halva Europa.