söndag 28 februari 2010

Fult att räcka ut tungan


Att katten klättrat upp på taket må väl vara hänt. Men att hon dessutom räcker ut tungan åt mig, när jag tar en bild, tycker jag passerar gränsen!

För 28 år sedan


Fick vara på löpsedeln tillsammans med de stora händelserna.


Jag gick i sjunde klass och minns fortfarande när telefonen ringde i bildsalen och hur läraren sa att jag skulle gå till expeditionen för där väntade pressen på mig. Det var första riktiga reportaget som jag var med i. Och jag fick sitta i rektorns rum och låtsas skriva på hans skrivmaskin när fotografen tog några bilder. Och jag var stolt med tyckte också att det var lite pinsamt. Blygsamt nog framhäver jag kompisarna, fast det var jag som gjorde i princip allt.

lördag 27 februari 2010

Ovan där randas morgonen


Ljuset är tillbaka och fåglarna hörs kvittra alldeles hysteriskt. Och från taken inte bara droppar det, det fullkomligt rasar. Precis som i vårsången som vi körsångare sjunger varje valborg: "Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö".

fredag 26 februari 2010

Mot okänt mål


Katterna håller sig helst inomhus när det är mycket nysnö. Det är inget kul att vara ute och jaga när det är svårt att ta sig fram. Häromdagen blev jag för övrigt liggande med bilen efter tre rådjurskid som inte hade någon brådska när de lunkade vägen fram över bron där jag bor. Trodde de skulle hoppa åt sidan i kvällsmörkret så jag drog aldrig upp kameran, men det visade sig att jag hade haft god tid.

Slutpumpat


Tur att vi inte behöver hämta vatten här längre. Pumpen ligger öde i snön. Numer är det bara att vrida på kranen inne vid diskbänken.

torsdag 25 februari 2010

En gnällig sjuk man


Har dragit på mig en vinterförkylning. Vi morske män blir ju gärna lite ömkliga och gnälliga när vi blir förkylda, det kan inte hjälpas. Så jag var idag och inhandlade olika medikament för att bota sjukdomen. Semlor gör att man blir på glatt humör. Jameson ordnar så att man blir lite smålullig så tiden går fortare och det är lätt att sova. Jameson är också lite som en hushållsnära tjänst som håller rent i hals och luftrör.

För övrigt konstateras att jag drabbas av förkylning vartannat år. 2006 beskrev jag min tillvaro i detta som närmast är att betrakta som ett epos från sjukbädden.

Sportlovsaktiviteter


Den här veckan är det sportlov i södra Sverige. Så hunden och jag passade på att ha lite roligt utomhus. För det behövs en hund, en spark, dragsele, snötäckt backe och ett ordentligt rep.


Hunden är en förtidspensionerad slädhund från Kiruna så får han bara en sele på sig så springer han som ett skott.


Här satte jag kameran i en snödriva och tio sekunders fördröjning innan slutaren öppnas. Men varken hunden eller jag lyckades hålla koll på tio sekunder och sen tappade vi tålamodet och åkte hem. Och så blev jag förkyld.

onsdag 24 februari 2010

Snö så lång ögat når

Snöhögarna växer på Svinö


Lastbilarna går i skytteltrafik ut till Svinö, under Ölandsbron strax norr om Kalmar, med snö.


Snömassorna blir till höga berg som förmodligen kommer att ligga kvar länge.

tisdag 23 februari 2010

Det är onekligen vinter


Så här såg det ut på måndagsmorgonen. Kvicksilvret ligger lågt och snön har gömt utsikten från mitt köksfönster. Imponerande för övrigt att de gamla fönstren med riktiga innanfönster isolerar så väl mot kylan. Två glas med en decimeters luftspalt.

Ett hundliv


När man har sprungit nästan trettio mil på omkring 35 timmar (inklusive vilotid) så sover man gott. Vid den här obligatoriska 8-timmarsvilan på sista checkpointen under Femundlöpet hinner hundarna sova omkring sex timmar. Hundföraren hinner i bästa fall sova fyra timmar.


När husse kommer med frukost på sängen och man ser hundarna i de andra spannen göra sig beredda så får man nog ändå lite lust att springa...


Nog är det skönt när husse masserar benen och pysslar om en. Liten sliten är man allt, men jag har ju klarat såna här tävlingar tidigare och husse brukar ha koll på vad jag klarar!

måndag 22 februari 2010

Handboll i Mönsterås


Mönsterås HK tog hemma emot Tollarps IF under söndagen. Båda lagen låg inför mötet på samma poäng mitt i tabellen. Vid senaste mötet i Skåne vann Tollarp så Mönsterås ville ha revansch. Mönsterås i blått och Tollarp i gröna västar. Skytten heter Kjell Aldorsson.


I den här matchen hade jag skytt och målvakt i linje vid tre tillfällen. Första gången stod domaren i vägen. Andra gången var jag inte beredd. Tredje gången blev den här bilden. Jag har fortfarande svårt att få till bra handbollsbilder. För att vara säker på att få med några bra bilder hem så försöker jag få så många skott som möjligt på bild, men egentligen så ska man väl kanske fokusera på den anfallsspelare som står i bäst vinkel och hoppas på att han får bollen och att man hinner ta bilden.


Enklast är det ju att fotografera när spelarna står still. Här inväntar Mikael Lindqvist klartecken från domaren för att få lägga en straff. Mönsterås vann mötet med 29–19.

söndag 21 februari 2010

Klubbtrassel


Ni som sett mina sportbilder vet att jag har en förkärlek för udda situationer. Ofta i närkamper så hamnar spelare, klubbor och boll i otakt med varandra och det blir ganska kul bilder. Den här situationen utspelar sig framför mål och Elias som fått klubban bakom sig har förmodligen gjort nån snurr och hamnat så här.

Rysare i tv-soffan


Svenska skidåkare bjöd på en riktig rysare under lördagskvällen. När Olssons försprång snabbt krympte och det var fem man, varav två svenskar, som skulle göra upp, så trodde jag medaljerna var körda. Kul att jag hade fel. Bilden tog jag i Norge där människorna valt att gilla läget och acceptera snön.

lördag 20 februari 2010

Sporthelg inomhus

Idag lördag blir det innebandy, tre matcher med Sandbäckshults IBK. P14 möter Craftstaden. F14 möter Färjestaden. Utvecklingslaget möter Färjestaden. Imorgon söndag är det handboll division 3 som gäller. Mönsterås tar hemma emot Tollarp. Båda lagen ligger på samma poäng mitt i tabellen så det blir säkert en tuff kamp i sexpoängsmötet.


Den här bilden tog jag när utvecklingslaget senast spelade hemma. Målvakten kommer från P14 och har fått prova att vara med lite i detta seniorlag. Han heter Philip Bratt och är inte mycket högre än målet, fullständigt orädd och lyckas dessutom täppa till målet fenomenalt. Ett målvaktslöfte inför framtiden.

fredag 19 februari 2010

Varje dag kan göras lite bättre


Landstinget i Kalmar län har i flera år bedrivit ett systematiskt förbättringsarbete under mottot "Varje dag lite bättre". Det har också gett resultat, berättar tidningarna idag. Samtidigt hör jag landstingsdirektören Alf Jönssons röst att vi inte ska nöja oss med att vara bäst. Alla patienter är inte nöjda så det finns alltid något som kan förbättras. Och det är bra tänkt!

Hundgöra


Så här kan en slädhund se ut efter att ha sprungit i snö och kyla. Längst fram i spannet springer de starkaste och mest erfarna hundarna.


Längst bak finns de svagaste hundarna och de hundar som är trötta. Dixie som syns till höger längst bak är 1,5 år. Hon fick prova att vara med på Femundlöpet, men orkade inte, utan fick åka med mig i bilen ungefär halva loppet. Nästa år är hon äldre och starkare. Erfarenheten från årets långlopp kommer att vara värdefull.

torsdag 18 februari 2010

Två vita månader


Den här bilden tog jag tisdag den 15 december. Det var då den första snön föll här i östra Småland och marken blev vit. Sedan dess har det varit vitt på marken och kallt bortsett från några milda mellandagar efter jul. Det är ovanligt att snön ligger så länge. Men det har varit en kall vinter.

Årets rookie i Femundlöpet


Här startar tolv svensk-finska hundar på en sextiomilaresa i öppna klassen av Femundlöpet i Norge. Hundarna har sockar på tassarna som skydd.


Hundföraren heter Mikael Jutula. Förra året kom han på tionde plats i den begränsade klassen som "bara" kör fyrtio mil. Han har tjugo års erfarenhet av slädhundar och har kört flera andra långlopp. Om 3,5 dygn kommer han tillbaka hit. Fortfarande har han då alla tolv hundar med i spannet och han kommer in på tionde plats – som bästa rookie i klassen. (Förra årets rookie vann för övrigt årets lopp.)


"Bakom varje framgångsrik man står en kvinna" heter det ju. Mikaels Paula var handler och såg också till att han fick mat. Morgonen efter målgång bjöd hon mig och lillebror (till vänster i bild) på frukost. Det var en härlig lyx med färskt bröd, yoghurt, juice, kaffe och frukt i tio minusgrader under ett sånt här äventyr. Jag glömmer inte heller att att ni upplät sängplatser i er stuga till mig och brorsan när vi började få dåligt med fotogen i kaminen och termometern visade minus trettio grader. Det värmde!

onsdag 17 februari 2010

Ett porträtt


Kunde inte låta bli att ta en bild på den här grabben som jag såg under slädhundstävlingen i Norge. Från vildmarken med grova och såriga händer som arbetat i kylan. Just när jag tar bilden så blundar han med ena ögat.

39 mil med samojeder


Håkan Nisula från Jonsbyn utanför Karlstad kom allra sist in till Röros i långdistanstävlingen Femundlöpet för slädhundar i Norge. Men det var en bragd att han tog sig i mål.


Det går att göra det lätt för sig och välja blandrashundar avlade för att vara starka och uthålliga eller också gör man som Håkan Nisula och väljer renrasiga samojeder och gör det (nästan) omöjliga. Jag tror att han är den förste som kommit i mål med samojeder.


När den första startar i Femundlöpet så tänds en lykta i idrottsparken. Den lyktan lyser ända till det sista spannet kommit i mål. Och sista ekipaget får med sig lyktan hem. Håkan hade som målsättning att komma i mål innan banketten på tisdagskvällen. Han kom in vid halv tre på eftermiddagen efter att ha tillbringat fyra dygn ute i norska fjällvärlden. "Man hinner se mycket med samojeder", som han uttryckte det.

Länkar: Presentation av Håkan. Håkans hemsida. Femundlöpets hemsida.

tisdag 16 februari 2010

Knuff


Bränner av en innebandybild som jag tycker blev bra. Skärpan ligger inte riktigt rätt, men jag gillar de fladdrande håren liksom att den röda spelaren befinner sig i luften. Och allt som ska finnas med är med – klubbor, boll, ansikten, blickar, dramatik och minst två spelare. Bilden tog jag i söndags när Sandbäckshults IBK hemma vann över Stenåsa-Sandby-Gårdby i en spännande och jämn match med 3–2.

Björn Berglund - ett sjöfartsliv


På söndagskvällen berättade Björn Berglund Figeholm, om sina 43 år till sjöss och visade bilder från sitt sjöfartsliv. Björn gick till sjöss redan 1961 och avancerade snabbt till överstyrman och så småningom sjökapten. Han hann med att segla på 30 olika fartyg, mestadels supertankers. Bland annat berättade han om när han under brinnande Iran-Irakkrig seglade på Gulfen och fartyg runt omkring torpederades. Sextio figeholmare hade samlats i Höganäslokalen för att höra honom.

måndag 15 februari 2010

Årsmöte i Hamnmagasinet


På söndagskvällen var det årsmöte med Hamnmagasinets Vänner. Sextio medlemmar slöt upp, köpte lotter, fikade och hängde med i vårt korta årsmöte – vi klarade av det formella på 35 minuter. Jag som sekreterare och Berg som ordförande. På bilden syns Leif till vänster som sålde lotter och Kalle till höger som inkasserar medlemsavgiften.


Vi har strax under 300 medlemmar och museet visas för runt tvåtusen personer varje sommar. Årsmötet håller vi i Höganäslokalen. Efter fikat var det dags för bildvisning som jag återkommer till.

Lön för mödan med draghjälp


Den här bilden tog jag när lillebror Kim Jonsson rastade hundarna i Norge. Tävlingen Femundlöpet där hundarna sprang 39 mil på drygt två dygn var avklarad. Han kom i mål på söndagskvällen som bäste svensk. På tisdageseftermiddagen var det hög tid att rasta hundarna och han tog en sväng över isen och upp i fjällen innan han återvände in till Röros. Jag kan intyga att det är mycket jobb med en kennel, men möjligheten att göra såna här turer är väl lönen för mödan.

söndag 14 februari 2010

Norska tonåringar


Tre högstadiepojkar på en spark. De hördes lång väg och såg lite farliga ut där de dundrade utför backen genom centrum i Röros – precis som svenska ungdomar testade de gränserna. De hälsade glatt när jag tog några bilder och jag tror fortfarande att alla ungdomar är godhjärtade!

Slutet på säsongen


Slutet på innebandysäsongen närmar sig. I fredags kväll spelade Sandbäckshults gulklädda division III-lag sin näst sista hemmamatch i Blomstermåla.


Det blev ännu en förlust för Sandbäckshults IBK. Blekingelaget Lyckeby hade betydligt fler skott på mål och det betalade sig.

lördag 13 februari 2010

Väntan


Två pressfotografer roar sig själva i väntan på att nästa hundspann ska komma i mål i Femundlöpet.


Har man en kamera så är väntan mycket roligare.

fredag 12 februari 2010

Utanför mitt fönster just nu


Fick se ett rådjur som gick omkring och letade efter mat utanför mitt kontor. Jag har aldrig sett rådjur där tidigare, mest bara turister som stannar och fotograferar träslottet.

Först och sist i Femundlöpet


Vid kl 13.58 på söndagen kom Svein Sødahl Kvam in till Röros som vinnare i Femundlöpets begränsade klass. Han firades av publiken med en flaska champagne.


Svein togs emot av ett stort medieuppbåd som ville höra honom berätta om loppet.


Drygt två dygn senare, kl 14.34 på tisdagen så kom sista tävlande i mål. Håkan Nisula från Sverige. Det var lite glesare i publikleden och bara någon enstaka fotograf. Jag ska återkomma till Håkan i ett framtida reportage.

torsdag 11 februari 2010

Kims femundlöp 2010

När långdistanstävlingen Femundlöpet för slädhundar avgjordes i fjälltrakterna runt Röros i Norge så var min lillebror Kim Jonsson en av åtta svenskar som tävlade i begränsade klassen som kör 39 mil. Kim blev bästa svensk. Varje åkare har en handler som förbereder för ekipaget på checkpointen och hjälper föraren. Men handlern får inte göra något med hundarna. Jag var handler åt Kim.


Kvällen innan start förbereder Kim depåsäckarna som jag ska bära ut. En säck för varje checkpoint. Här hugger Kim upp köttet som behövs under tävlingen. Vid varje stopp så måste hundarna få mycket energi. Bland annat tre kg kött. Det frusna köttblocken huggs upp i småbitar och när de tävlande kommer in till checkpointen hämtar föraren vatten som värms. Köttet läggs sedan i vattnet där det får tina innan det serveras.


Förarna ger sig iväg med en minuts mellanrum. Kim med startnummer 166 startade kl 13.26 på fredagen. Vid första checkpointen, efter sju mil, så sker sedan en omstart där den med bäst tid startar först. Kim startade där som 45:e ekipage av totalt 77 hundspann.


Strax innan halv tre på natten kommer Kim in till Drevsjö. Han har då åkt 135 km. Drevsjö var en ny checkpoint för i år. Trots att åkarna kom in sent på natten så var det mycket publik och trubadur och god stämning. Som handler plockar man ihop sakerna på varje checkpoint och sedan kör man till nästa stopp, plockar ut grejerna och får förhoppningsvis en timme att vila innan man får ställa sig på pass och invänta hundspannet.


Det är en tung tävling med klättringar uppför fjällen, ner i dalarna och så upp på nästa fjäll. Och i backarna som är branta och långa får föraren springa och hjälpa till – nog så jobbigt i lös sockersnö. När hundarna fått mat på checkpointen så får de vila. Handlern tar hand om föraren. Här har Kim varit igång nästan ett dygn och jag servar honom med varm dryck och mackor i en varm minibuss. Temperaturskillnaden ger en stämningsfull kondens på kameralinsen. Det gäller att hushålla på krafterna och planera stopptiderna så att hundarna håller hela vägen in till mål. Tre timmar stannade Kim i Drevsjö, då hann han själv sitta en halvtimme innan han vid halv sex åkte vidare.


Nästa stopp var Sövollen. Kim hade sju mil dit och med bil var det betydligt längre och tar nästan lika lång tid som med hundspann. Det är mycket brant och man passerar parkeringsplatser där man rekommenderas att lägga på snökedjor. Jag nöjde mig med att koppla loss släpet innan jag åkte upp för den långa backen som slingrar sig runt fjällkanten upp till Sövollen. Kim hade planerat att ta sin obligatoriska åttatimmarsvila i Sövollen. Så när hundarna fått halm att ligga i, ljummen köttgryta att äta och en filt över sig, för att spara energi, så får de sova. Kim hann också sova fyra timmar innan det är dags att börja massera hundarna, sätta på dem sockor som skyddar tassarna och dra iväg. En av hundarna var trött och ville inte riktigt äta så att den plockade Kim ur spannet och hon fick åka med mig i bilen resten av tävlingen.


Från Sövollen var det sex mil till Tynset. Där valde Kim att köra igenom och hoppa över depåstoppet. Därpå följde tre tuffa mil med mycket klättringar in till skyttestadion vid Tolga där en obligatorisk åttatimmarsvila väntade för samtliga hundspann. Kim kom dit vid kvart i fyra på söndagsmorgonen och den högra bilden visar när han åker vidare ut från stadion vid kvart i tolv. Den sista och kanske tuffaste sträckan på tio mil återstår.


Kl 21.49 på söndagskvällen kommer Kim i mål i Röros på 30:e plats och förste svensk. Det kom in tre spann samtidigt och eftersom ledarhunden tröttnat och fick hänga med sist i spannet så fick jag rycka in och leda spannet rätt i idrottsparken, så det blev inget riktigt målfoto mer än det här när en funktionär plockar ur den elektroniska dosan som hjälpt till med tidtagningen.

Mitt uppdrag var i först hand att vara handler åt Kim så fotograferingen av honom kom lite i andra hand. Men jag hade god tid att fotografera toppåkarna medan jag väntade på Kim, så fortsättning följer...

Mer läsning: Ta del av Nisse Uppströms lopp.