fredag 31 december 2010

Återblick 2010 – Årets upplevelse

Jag har lärt mig att säga ja till erbjudanden där jag bara känner en aning av kittlande intresse. För jag vet att om jag säger nej så kommer inte erbjudandet tillbaka och risken är stor att jag ångrar att jag inte sa ja. Därför funderade jag inte länge när min lillebror Kim frågade om jag ville följa med honom till Norge och vara handler, dvs medhjälpare, när han deltog i en långdistanstävling med slädhundar.

Jag var med, utan ansvar, 2006 och visste ungefär vad det handlade om. Dessutom tänkte jag att om brorsan frågar mig så litar han på att jag klarar av det. Han känner mina brister och hundkörning är hans yrke och han vet vad som krävs. På vintern arbetar han med att köra turister i hundsläde över fjällen. Handlerns uppdrag är att köra bil och släp under loppet och möta upp vid varje checkpoint och se till att utrustning och mat finns på plats. Medan hundföraren sköter hundarna så är handlerns uppgift att serva hundföraren och förse denne med mat och dryck.

På bilden ovan startar Kim. Han deltog i den lilla klassen F400 där distansen är omkring fyrtio mil. Start skedde vid lunchtid en fredag i februari i norska Röros och på söndagseftermiddagen kommer de första i mål. De sista brukar dock inte komma i mål förrän på tisdagen.

Den här bilden är tagen vid checkpoint Drevsjö klockan 02.21 på natten. Det snöade ymnigt mest hela tiden och jag hade att göra med att ta mig fram med skåpbil och släpvagn på smala, kurviga och backiga fjällvägar och försöka hitta rätt. Drevsjö var den andra checkpointen och när hundarna fått mat och lagt sig att vila så följde Kim med till bilen där jag servade honom med smörgåsar och dryck i en varm bil, som kan skådas på bilden under. Jag lät honom sova några minuter också.

Inför femte och sista checkpointen, på skidskyttestadion Tolga så tilltog snöandet och jag var tröttare och mer sliten än jag någonsin varit, men höll mig vaken av ren plikttrogenhet. Ville absolut inte svika, utan se till att Kim fick mat och kunde vila. Han tog sin andra lagstadgade åttatimmarsvila i Tolga. På minuten åtta timmar efter att han kommit in så åkte han ut därifrån.

När jag tog den här bilden och såg honom lämna skydskyttestadion i Tolga kl 11.44 på söndagsförmiddagen så var mitt uppdrag över. Jag kunde inte göra mer för honom. Han hade fortfarande 95 km kvar att köra på fjällen innan han kom till målet i Röros. En utmaning när både hundar och förare är trötta. Själv hade jag bara några mil att köra och hann duscha av tre dygns slit och sova några timmar innan Kim kom i mål, som bäste svensk, kl 21.49 på kvällen. Sex svenskar fullföljde och totalt var det 53 ekipage som kom i mål av 77 startande i klass F400.

För mig var det här årets stora händelse, jag är ju mer kontorsnisse än vildmarkstypen och därför mycket stolt över att jag klarade mitt uppdrag under det här äventyret. Kul också att se hur Kim utvecklats sedan jag var med första gången 2006. Idag har han mycket bättre hundar och han hade en realistisk tidsplan med en målsättning som vi arbetade efter. Vi lyckades också klara hans planerade hålltider med en differens på mindre än en timme under hela Femundslöpet.

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, det förstår jag att det var spännande! Vilket ÄVENTYR!

Hasse Broms - Skärgårdsbilder sa...

- Det måste ha varit en upplevelse.
- Gott Nytt År !!! / Hasse

Anonym sa...

Måste fråga: fotograferar du i rawformat.
Om: vilken rawkonverterare använder du i så fall.

Tomas Jonsson sa...

Anonym: Nej, jag fotar inte i raw, utan enbart i högsta jpg-kvalité.