En sammanfattning av år 2012 och en blick framåt

Slutet på året och jag ska försöka sammanfatta mitt fotoår 2012. Jag har plockat ut några bilder av de många tusen bilder som jag tagit under året. Gissar att jag tagit nånstans mellan 20.000 och 30.000 bilder. Jag har sparat omkring 2.000 av dem. Av dessa är det kanske tio som jag är riktigt nöjd med. Och kanske hundra som är skapliga. Man kan dela in mitt fotograferande i det jag fotograferar åt andra och det jag fotograferar åt mig själv.

Jag fotograferar mycket sport och har höga krav på resultatet. Jag tror inte att jag tagit en enda sportbild i år som jag är riktigt nöjd med. Utmaningen ligger i att det går snabbt. Det handlar om att fånga känslor. Inomhussporterna spelas också i dåligt ljus som utmanar fotografen extra mycket. Bilden ovan är tydlig, där det syns vem som är glad och vem som är förkrossad. Hade den glade fotbollsspelarens ansikte synts så hade jag varit nöjd med bilden, men då krävs lite tur.

Konsertbilder är också knepigt. Det finns ingen variation. Alla bilder är tagna snett underifrån upp mot en artist som agerar på scenen. Jag måste bli bättre på att variera! När jag bläddrade igenom arkivet och fick se den här så kändes det ändå mäktigt. Jill Jonsson uppträder på Latitud 57 i somras. Det måste vara en skön känsla att stå på scenen med riktigt mycket publik och fansen som trängs nedanför och man hör hur de sjunger med i alla texter. Kul när det är mycket folk!

Porträttbilder fotar jag oftast för min egen skull. Jag gillar att kolla på porträttbilder och i ett bra porträtt så ska man lyckas fånga en del av själen. Unga tjejer och äldre män brukar alltid bli bra på bild. Övriga kan bli bra. Spontan porträttfotografering vill jag påstå att jag blivit riktigt bra på. Det är också väldigt kul. Under sommarens roadtrip åkte jag runt Oknö och dragspelsfestivalen som pågick där. Det var många entusiaster som reste runt hela Sverige och träffades på olika spelmansstämmor. Porträttet på mannen med dragspelet tycker jag känns väldigt svenskt och väldigt genuint. Nedanför är det Anna som jag har fotat ett flertal tillfällen. Hon blir också alltid bra.

• Årets musikupplevelser: Carmen på Kungliga operan i Stockholm. Punkbandet Strindbergs på Stortorget Pub och Restaurang i Kalmar. Reggaeartisten Kapten Röd med en kärleksfull publik på Latitud 57 i Oskarshamn.
• Årets resa: Sommarens roadtrip där jag körde tusen mil på två månader och tog massor med bilder.
• Årets lokala skiva: Ingegerd Wessel och Bästa bandet som snurrade på stereon i bilen hela sommaren. Jag har dessutom sett dem live ett flertal gånger under året. Provlyssna.
• Årets våfflor: På fiket vid sommarbutiken i Klintemåla.
• Årets fika: Färsk frasig fralla, wienerbröd och kaffe för typ tjugo kronor i en av cafébodarna på Brädholmen i Oskarshamn.
• Årets festival: Filtfestivalen i Färjestaden på Öland. Kim Stranne med vänner fixade och fick ihop ett roligt och blandat startfält.
• Årets crew: Christian och Anders och alla andra som jobbar med Latitud 57.
• Årets entusiaster: När jag åker runt med min kamera och träffar och fotograferar artister, idrottsmän, hembygdsfolk, festivalarrangörer, museifolk och så vidare så kan jag inte annat än älska alla som verkligen brinner för något och satsar maximalt på detta. De allra flesta arbetar också helt ideellt.

För några år sedan kunde jag leta naturmotiv och smyga på fåglar. Det har jag gett upp numer. Däremot har jag alltid kameran med mig ute i naturen – maskrosorna fångade jag på baksidan av mitt hus med kompaktkameran, vid halv elva på kvällen i slutet av maj i år.

Inför sommaren kollade jag evenemangskalendrar och gjorde upp en plan för en roadtrip genom östra Småland, Öland och ner genom Blekinge. Det blev ett lyckokast. Under denna resa blommade jag upp som fotograf och det var här som jag tog årets bästa bilder. På stadsfester, auktioner, marknader, karnevaler, utställningar, fester och konserter.

Vardagsfotograferingen har blivit min grej och det är då jag trivs allra bäst. När jag minglar omkring på stadsfester, marknader och evenemang och plockar bilder på folk och situationer som uppstår. Det var också en sak som jag satte upp som mål för året att utveckla. Jag har nått långt i det målet. Men jag hoppas kunna utveckla det ännu mer nästa år. Jag skulle också vilja bli mer politisk i mina bilder. Jag vill försöka fånga värden och tecken i tillvaron. Jag vill komma närmare människors vardag. Och jag vill visa ett klassperspektiv genom mina fotografier. Det är också en målsättning för 2013.

Jag har några olika dokumentärprojekt som jag arbetar långsiktigt med – långsiktigheten vill jag också utveckla 2013. Jag hoppas kunna presentera några av mina projekt i bokform. Jag tror att jag satte det som mål redan för i år, men det har inte blivit av ännu. I ärlighetens namn så beror det på att jag tycker det är skittrist att sitta och välja ut bilder och redigera dem för tryck.

För ett år sedan satte jag upp som mål att köpa en fotobok i månaden under 2012. Det höll inte. Jag tror att jag köpt sex-sju fotoböcker under året. Jag har besökt Fotografiska museet och jag har även åkt runt på lite andra lokala fotoutställningar. Men jag kan bli bättre på det. Tyvärr blev det aldrig av att jag åkte upp och såg utställningen med Christer Strömholms bilder. Som kompensation köpte jag i alla fall samlingsboken Post Scriptum från utställningen. Där finns bland annat många av hans berömda porträtt av transvestiter i Paris på 50-talet. Lettiska Inta Rukas bok People I know är ett livsverk med fina porträtt. En riktig inspiration. Micke Bergs samlingsbok köpte jag också och några gamla Sune Jonsson-böcker och Lowlands och några till. Nu ser jag fram emot fotoåret 2013 och hoppas att ni hänger med mig då!