Fram till i höst pendlade jag 22 mil varje dag med bil och på två år har jag kört 9000 mil. Nu har det hänt flera gånger att bilen stått orörd en hel vecka och det känns fint.
Tog min andra vän av stål och trampade bort till Lysingsbadet. Det var faktiskt några båtar ute. En segelbåt försvann bort mot Spårösund och två motorbåtar kämpade i motvinden in mot Västervik. Tittade även till Kvännaren och nu står revbenen i ugnen med lite socker på ytan som jag hoppas ska ge lite knäcksmak.
Det är en befrielse att slå över till minoritetsprogrammen i P2 så man slipper höra galne Trumph, giriga Clinton, mobbarna i SD, industriarbetsgivarna som inte tror på forskning som visar att flytt till låglöneland inte är så lönsamt. Samma arbetsgivare som dessutom, trots miljardutdelningar till aktieägarna kommer dragandes med att löneökningar på 1,5 % är vad svensk industri klarar av.
Jag minns hur surt det var att jobba i industrin. Man kunde inte påverka löneutvecklingen nånting. Och det var ständigt ett gnällande över hur kärv ekonomin var och att vi skulle hålla igen om vi ville behålla jobbet. Då är det skönt att rensa öronen med lite obegripliga program på finska och serbokrotaiska.
Lägger mig i badet en stund. Kroppen blir lite mjukare och så doftar man lite fräscht efteråt. Är det i kväll trädgårdsmöblerna ska tillbaka i förrådet? Nu är revbenen klara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar