När jag satt där på Friden i Mellby och pratade gamla minnen så var det med distans. Det är länge sen. Åren har gått. Många gånger gjorde jag saker lite för tidigt i livet. Kan tänka att om jag hade varit lite äldre när det skedde så hade det gått bättre. Men det är inget att fundera på nu.
Som det där att flytta hemifrån vid arton års ålder. Det var nyttigt. Men jag var så omogen och blyg på den tiden och vågade inte ta för mig. Vågade inte leva. Jag flyttade långt bort också. Och från en liten by på landsbygden till en storstad. Men jag klarade mig.
Jag stod vid löpande bandet och fyllde kylarvätska och kopplingsolja i lastbilar hela dagarna. På niorasten köpte jag en klämma i fabrikscafeterian och lärde mig dricka kaffe. Men mycket socker. På kvällarna vandrade jag runt i Södertälje och gick på bio.
På helgerna tog jag pendeltåget in till Stockholm och vandrade planlöst längs gatorna, denna vintern anno 1987. Andra helger tog jag SJ:s veckoslutsbuss söderöver, hem till lilla Figeholm.
På Friden där i Mellby så kom minnena ifatt. Om jag varit äldre så hade den där flytten gått bättre. Kanske blivit permanent. Undrar vad det blivit då? Hela livet är en massa små mer eller mindre frivilliga val som leder till nya ställen.
I början hade jag aldrig förmågan att förverkliga något. Jag gjorde fel, förstod inte, fastnade på fel prylar, var inte rationell. Utnyttjade inte mina kontakter. Det är inte lätt att vara ung. Ännu mindre idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar