Senaste veckan i bilder #30

Inför sommaren kom det upp några roliga skyltar i Kalmar. I fredags hängde jag lite runt några av dessa skyltar och väntade in att det skulle bli en bild. Det blev lite motstridig effekt i bilderna som jag tycker blev kul.

Det blev lite dans också i veckoslutet. Fliseryds hembygdsförening firade 75 år och Pataholms folkdansgille var där och dansade. Passade på att köpa en hemstickad mössa inför vintern. Idag var det Pataholm och kulturdag som stod på programmet. Köpte knäckebröd bakat i en av byarna i socknen och så åt jag ostkaka och grädde förstås.

Hamnfestivalen i Oskarshamn kändes avslagen. Det är mest öltältet som drar allmogen. Jag kände ingen lust alls att försöka plåta i minglet. Jag känner mig inte alls lika bekväm som på exempelvis Latitud eller Hultsfred. Vet inte om folk dricker mer när de inte betalat inträde för att höra musiken?

På scenen kan man dock se en del lokala guldkorn. Mixed Dance Crew gillar jag som ni vet. De hade med ett parkourinslag som jag hoppas kunna plåta fler gånger. Det är urbant och bildmässigt.

Jag måste säga att det känns bedrövligt att det inte blev några Sjöfartsdagar vid Norra kajen i Oskarshamn i år. Detta inarbetade koncept som dragit massor med folk och på ett perfekt sätt kompletterat Hamnfestivalen samma helg. Det tar tid att bygga upp men är enkelt att rasera.

Lite från senaste veckan #29

Det är ju märkligt att tiden går fortare på sommaren än under vinterhalvåret. Redan inne i halva vecka trettio och sommarlovsdagarna börjar snart ta slut. Jag var utarbetad i slutet av våren och har medvetet tagit det lugnt under sommaren och bara suttit stilla i skuggan här hemma och läst eller bara filosoferat.

Katten har det vart nån vajsing med. I söndags haltade han och hade konstiga ryckningar i ena bakbenen och pep ynkligt och jag var övertygad om att det var dags för veterinärbesök. Men på måndagen kunde han gå men när han skulle sätta sig ramlade han liksom bara omkull. Aptiten verkar det inte fel på. Idag åt han kallrökt lax för glatta livet och han verkar konstant byta päls för det blir mycket hår...

Jag har gjort en investering i mig själv. Tänkte först byta ut min snart fem år gamla MacBook Pro, men hoppas den håller ett år till, för nu har jag i stället satsat pengarna på en professionell mentor som bollplank ett år framöver. Jag tycker att mitt foto gått i stå och behöver få en kick för att komma igång igen och utvecklas.

Några utflykter har jag ändå hunnit med. Jag var på Hård Klangdagen i Vånevik och där i stenbrottet lyssnade jag på buskspel och hittade en gubbe att plåta som hette Peter. Och så var jag ute på Hasselö och Sladö i Västerviks skärgård och fick en väldigt liten kompis. Har inte hämtat ut mitt nya pass ännu, lär inte bli några utlandsturer denna sommar. Men några utflykter här i närområdet ska jag hinna med under de veckor som återstår av sommarlovet.

Hasselörodden förra veckan

Jag tog med en flaska vatten och min lilla Ricoh-kamera och åkte och kollade när Hasselöroddarna förra veckan kom in till Västervik. Det är en gammal tradition att skärgårdsborna ror in till staden Västervik för att uträtta ärenden.

Det tar fyra timmar att ro från Hasselö in till Västervik så det var ju bara något man gjorde när nöden eller affärerna påkallade. Nu i vårt moderna pendlarsamhälle så är ju det här mest rituellt och man klär sig traditionellt och plockar ut de tjärade båtarna och så äter de middag i Västervik och får sig en sup innan de ska ro tillbaka. Och det lockar mycket folk när de anlöper Fiskarehamnen.

Och just all publik är utmaningen för att få snygga bilder. Mitt knep är att ta bilderna när roddarna har ätit och ska åka tillbaka.

När nyfikenheten kommer på besök

Det hördes konstiga ljud från kontoret. Jag och katten tittade på varandra innan katten vände på sig och sov vidare. Jag gick och kollade men såg inget. Sen upprepades det här två gånger innan jag fick se att det faktiskt satt en liten fågelunge bakom blomkrukorna. Jag öppnade fönstret. Men fågeln satt kvar på karmen och speglade sig. Jag hämtade kameran, tog en bild och satte mig att titta på pippin som studerade sig själv, innan den tog ett språng och liksom halkade omkull och flaxade iväg mot nya upptäkter i sitt unga liv...

Bilder från årets Östersjöfestival i Karlshamn

På fredagskvällen besökte jag Östersjöfestivalen i Karlshamn. Började med att koppla av en timme i kulturkvarteren där en blåskvartett underhöll med allt från gamla klassiska pärlor till hårdrock. Det var laidback och skönt i skuggan denna heta dag. Sen gick jag bort och tittade på festivalparaden som förberedde sig.

Jag tog några bilder där paraden startade och sen gick jag bakgatorna bort och fångade tåget när det närmade sig torget och avslutningen. Första delen av kortegevägen är det massor med folk medan den sista biten är mer bara en transportsträcka mot torget. Där brukar jag hitta mina bilder.

Jag tog några bilder vid skaterampen i kanten av torget och sen sprang jag på lite gamla vänner som bor i Karlshamn så det blev ju ett familjeporträtt på dem också, innan jag åt en Smålandsrulle och åkte hem. Mina Karlshamnsvänner var det som en gång fick mig att upptäcka Östersjöfestivalen.

Sommarveckorna rusar förbi och jag står ensam kvar

Det här är en märklig sommar. Veckorna försvinner och jag gör absolut ingenting. De senaste fyra somrarna har jag byggt upp kring mitt fotograferande med en kalender där jag skrivit in fotoaktiviteter varje dag. Idag sitter jag med ett bildarkiv som funkar till både böcker och utställningar.

På nåt sätt har ivern att fotografera lagt sig. Jag har börjat tacka nej till fotojobb för att jag inte har lust och jag gör bara fotojobb som är kul eller bra betalt. Ibland kan jag inte låta bli att hora lite. Jag har ju min lärarlön och fotograferandet är en hobby.

När jag bläddrar bland mina fotoböcker så är det Sune Jonssons enkla dokument över människor och hembygder som inspirerar mig allra mest. Vidvinkel och kontakt med dem han fotograferar. Spontana och intima porträtt med värme. Stilleben av en bygd som inte längre finns.

Den här sommaren har jag ingen kalender. Det är flera år sedan jag lade av med kalender i mitt lärarjobb. Jag blir bara stressad av att ha en massa saker inbokade. Jag vill inte ha mer att göra än att jag kan hålla det i minnet.

Varannan dag denna sommar stannar jag hemma. Tar ett glas vin till maten. Sitter i skuggan under ett träd och lyssnar på fåglarna och ser gräset växa. De andra dagarna sätter jag mig i bilen och låter armarna vrida ratten åt det håll de har lust med. Oftast blir det Kalmar, som är närmast. Jag går en promenad, Äter nånstans. Tar en glass, sitter och tittar på folk. Oftast har jag inte tagit en enda bild när jag kommer hem. Idag tog jag tre bilder.

Det här är en märklig sommar. När jag stod på mitt arbetsrum i skolan och hade plockat i ordning det sista och skulle gå hem för sommarlov innan midsommar så hade jag ingen lust. Jag stod kvar en stund. Satte mig i stolen och tittade ut. Längtade till och med till höstterminen. Det har aldrig hänt tidigare. Aldrig.

Sommaren 2016 är en fin sommar. Det brukar ta ett par veckor innan man kommit ner i varv och in i sommarlunken. Det har varit många fina dagar då man njutit av värme och ledighet. Jag tror jag fortsätter så här.

Fotoböcker och Göta kanal på en utsocknes dagstripp

Redan förra sommaren funderade jag på att åka en tur till Rimforsa och Neva Books, men det blev aldrig av. Men idag blev det en spontantripp med bilen upp till Östergötland och fotoboksaffären som dessutom har en utställningshall där man visar bilder.

Att släppa in mig i en butik med fotoböcker är farligt. Tolv böcker och tretusen kronor fattigare åkte jag därifrån. Men jag var enda kunden så det blev en dryg timmes långt samtal och vandring mellan bokhyllorna.

Och när jag ändå var där uppe så passade jag på att åka runt Borensberg och se den enda handdrivna slussen längs Göta kanal. På hemvägen åkte jag ett varv runt Bergs slussar, men där tyckte inte jag var lika fint. Berg kändes så kommersiellt turistrationellt. 60 spänn för en kopp kaffe och en glassbägare med två kulor, bara bekräftade mina farhågor. Turistbilderna tog jag i Borensberg.

Men nu får det regna bäst det vill, för nu har jag nåt att bläddra i. Måste också fortsätta att rama in bilder till min kommande utställning på Lofta café i höst.

Ännu en gerillautställning i Västervik

Börjar det här inlägget med en groupie på oss som var med. Mona och Stefan Gelebo, Ilkka Ranta, Anders Steiner, Kristina Westring och jag. Vi återupprepade vår utställningsform från i höstas med att låna en bit offentligt utrymme och visa lite bilder. Det enda som behövs är ett snöre, några bilder och klädnypor.

Vi hänger upp lite bilder under några timmar som folk får titta på. Sen plockar vi bort allt och ingen kan se att någon varit där. Spontant, anspråkslöst och folkligt, långt från de stora kulturinstitutionerna, en gerillautställning helt enkelt!

Ett snöre ska knytas upp och bilder ska hängas fast. Och medan vi höll på anlände de första besökarna. Vi valde denna gång Båtsmansgränd i Västervik och jag har ingen aning, men gissar på runt 200 människor som tittade på bilderna. Det var en kontinuerlig genomströmning.

Ilkka har tagit en groupi och Anders kollar att den är ok. Ilkka fick godkänt och alla är glada. Med på utställningen fanns också Nathalie Chávez, men jag lyckades missa henne med kameran.

Min dag i Instaxbilder (fjortisvarning)

Jag skulle ju egentligen ha varit i Västervik idag och ställt ut bilder i en gerillautställning vid Båtsmansstugorna. Men åtminstone här i södra länsänden så strilade regnet ner på förmiddagen och det kändes inget kul. Så bilderna visar vi i stället imorgon kl 12-17 för er som är i Västervik.

Hamnade i soffan och sov hela förmiddagen. Sen blev det en lunch här hemma. Tror det är andra gången på sommarlovet som jag inte äter ute. Det blev en sommarlunch med potatis och matjessill. Och öl och snaps. Den där lilla flaskan med Renat köpte jag 2008. Det brukar bli en snaps på sommarlovet och en snaps till julmaten i mellandagarna. Så en sån där liten flaska räcker länge :)

Som ni förstått så tog jag min Instaxkamera och fotograferade min dag, vet att det är fjortisvarning. Lite Instagram fast på pensionärsvis. Men jag växer aldrig ifrån den där barnsliga nyfikenheten när fotopapperet kommit ut ur kameran och man ser bilden sakta växa fram. Med den kameran fotograferar jag också helt annorlunda. När varje bild kostar 12 kr så slösar man inte på samma sätt.

Och så är det ju nåt speciellt att få en bild att hålla i handen. Det är lite som printarna som jag visar i Västervik imorgon. Det blir nåt särskilt!

En tripp över sundet

Kände att jag måste komma igång med lite semester och njuta lite av den svenska sommaren. Så jag tog bilen på en tur över sundet. Sommartid sjuder hela Öland och i Borgholm var kommersen i full gång. Jag beställde in en halstrad röding med sparris och färskpotatis på Pappa Blå och jag blev inte besviken. Den hemgjorda gräslöksmajonäsen var fantastiskt frisk till firren och sparrisarna krispiga.

Jag gick Storgatan upp och ned och satte mig en stund och tittade på folk medan jag smälte maten. På torget stannade jag till vid PRO-kiosken för att växla till mig ett toalettmynt. Passade på att köpa några lotter och vann en chipspåse med öländska bönchips.

Resan fortsatte norröver och det är bara på sommaren som man förstår att Köpingsvik är nåt mer än en hållplats längs 136:an. Det trippade omkring rumpor i bikinis så jag blev alldeles skelögd när jag försökte hålla koll på trafiken samtidigt.

Jag hade dock bestämt mig för att åka till Byxelkrok och ta en fika och titta på den öppna horisonten. "Nej, det här vill du inte ha, kan du vänta några minuter på kaffet?", visst svarade jag och personalen på fiket hällde ut den sista skvätten och satte på nytt och serverade med ett leende och en önskan om att "hoppas att det smakar gott!", sån vänlighet är man inte van vid. Turbåten från Blå Jungfrun anlände medan jag åt mjukglass och drack kaffe.

Och kameran hade jag med men jag tar allt färre bilder, vill spara mig till de riktigt bra bilderna dyker upp i synfältet. Elva bilder tog jag. En bra, en halvbra och resten blajblaj...

När jag hade fikat färdigt i Byxelkrok och gått längs sjöbodarna och knäppt några bilder så fick jag se tre barn hand i hand komma i bredd emot mig. Jag hade bara att sakta stegen och hitta en fin bakgrund. Retar mig dock att jag högg huvudet på skuggan, jag var tiondelen för långsam med avtryckarfingret. Men med den bilden fick jag nåt med mig hem också till bildarkivet. Och jag kan lägga ännu en solig och ljummen fin dag med livskvalité till handlingarna.

20 bilder från ett annat Latitud 57

De senaste fyra dagarna har för min del präglats av familjefestivalen Latitud 57 i Oskarshamn. Det är sjätte året som jag är med på festivalen som arrangörens fotograf och det är kanske årets glassigaste fotojobb. Inget annat jobb träffar man så många glada och trevliga människor på.

Föreningslivet är involverat med uppbyggnad och rivning av området. IK Oskarshamn sköter öltälten på området. Sen är det lokala företagare som hjälper till med mycket runt festivalen. Först lite bilder från uppbyggnaden av området. Instängsling, paus i arbetet, lilla scenen och backstageområdet som byggs upp.

Festivalgeneralen Christian Åberg som har koll på allt verkar ovanligt lugn, jag hann till och med ta en bild av honom. Nedanför IK Oskarshamns tränare Fredrik Söderström som ser till att hans lag arbetar när IK:s öltält byggs upp. Det går väl sisådär... IK Oskarshamn ser till att oskarshamnarna inte behöver törsta.

Packade ner två hus i kameraväskan, men använde bara ett hus och enbart vidvinkel. 17-40 mm och 24-70 mm. Jag vill vara nära och ha kontakt med dem jag fotograferar. Det är min bildstil. Nedanför Dregen från Backyard Babies som hoppar över mig, sen Viktor och Samir. Därefter Joey Tempest som visar attityd, men jag blev inte rädd :p

Backstage ser de till att godisskålarna är välfyllda när jag kommer. 

En av huvudaktörerna var Niklas Strömstedt. Jag tror det var första gången jag såg honom live. Jag har några enstaka skivor med honom, han slog igenom när jag var typ arton med fågeln de körde över och begravde på vägen från Lidingö. Men hans konsert på Latitud 57 var så jäkla fin. Han var så ödmjuk och levererade hits och pratade om sin pappa, publicisten Bo Strömstredt som avled häromveckan. 

Niklas Strömstedt har skrivit många hits som man inte tänker på. Bland annat berättade han historien bakom Byns enda blondin som han skrev till Sven-Ingvars och så körde han Marie i växeln som han skrev tillsammans med Gessle. 

Niotusen människor i publikhavet och så mycket kärlek och vänskap. Jag var tvungen att gråta en skvätt, där jag stod mitt ute i folkmassan. Jag är sådär lite känslig av mig...

Konferenciererna väntar bakom lilla scenen där livet inte är så glamoröst. Nedanför Robert och Simone från Radio Oskarshamn.

När Europe laddade för extranumret, och ni vet vilket, hade jag gått upp på tredje våningen i mixertornet och skådade ner över ett publikhav som fick hela Brädholmen att gunga.

Men som sagt, The Final Count down och på söndagen ser det ut så här. Området är i princip nedplockat. Stora scenen var det tydligen ingen brådska med i år, men scenfolket har precis anlänt och börjat plocka ner den scenen också. Den är byggd på ett trailerflak och när scentaket sänks och sidorna viks upp så ser det ut som vilken långtradare som helst.

Christian har varit igång i princip dygnet runt i en vecka och hela tiden ringer mobilen och han fattar beslut och löser problem och däremellen springer han omkring och plockar med saker på området. Ständigt med lika mycket glädje och energi.

Nedanför ytterligare några av funktionärerna som plockar ner backstageområdet för detta år. Varje år tänker jag att det här var mäktigt, går det att överträffa? Vi får se 2017.

Här kan du se nästan 200 bilder från själva festivalen.