Natt. Natt på landet. Det är mörkt och tyst. Eller fel. Det är varken mörkt eller tyst. Det är fullmåne och det blåser.
Pannan har matats med det en panna vill ha. Kvällsvard. Ved till nattvard. Hungern stillad.
Vindarna får det att låta i träden. Det börjar nånstans borta i öster. På andra sidan åkrarna långt där borta. Det mullrar om träden när vindarna far genom dess glesa kronor. Granar som får barren borstade i vindarna. Ekar som tålmodigt och stabilt låter vindarna passera. Utan större notis.
Jag hör ljudet av vindarna komma. Det är tyst och så börjar det mullra borta i öster. Ljudet kommer närmare. Träd för träd sätts i rörelse. Mullrandet tilltar. Plötsligt är jag mitt i ljudet. Kronorna äver mig skakar på sig. Det susar när vindarna drar genom topparna. Sen tystnar det. Ljudet avtar samma väg som det kommit. Först i öster, sen över åkrarna till mig och så försvinner allt bort på andra sidan Alsterån i väster.
Fullmånen nånstans bortom molnen. Ett svagt skimmer får hela himlen att lysa. Bort mot stationssamhället och korsningen med Europavägen lyser himlen orange. Mot norr är det svart. Sen, längre österut, ljuset från Timmernabben, lika orange himmel.
Ett rådjur hörs skälla. Eller jag vet inte. Ljudet vandrar också förbi. Ett rådjursskall eller om det är en gris som grymtar. Svårt att säga. Det försvinner också bort med ett gurglande som får det att låta som en groda. Sen det gutturala ljudet av målbrott – en kattuggla som kraxande ylar – alltid lika ödesmättat ljud på natten. Det är fullmåne och det blåser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar