Efter ett påsklov med kyla, snö och på slutet friska vindar ute på landet så var det fantastiskt att vakna upp till en solig vacker söndag. Värmen var på väg och vinden hade mojnat. Jag har gått dagliga timslånga promenader hela veckan och kameran har hängt på bröstet, men jag har inte tagit några bilder. Fick lite lust idag. Tog min nya fina vårjacka och nya vårskorna och kände mig lite lat när jag satte mig i bilen för att åka en runda. Stannade i grannbyn och funderade på varför jag tog bilen, det hade varit fantastiskt att gå.
Jag tog en bild på en gammal gisten grind som jag fotograferat tidigare. Men aldrig med polaroid. Det blev känsla i bilden och jag åkte vidare. Tog några bilder till innan jag vände hemåt för lunch. Då hade solen gått i moln, kylan slog till och det började hagla. Det övergick till snö och efter lunch var det vitt på marken och jag tappade lusten och packade ihop veckans grejer och lämnade landet för att åka hem till stan.
Tankade halvvägs. Försökte öppna munnen och säga något, men det kom inget ljud. En vecka isolerad på landet verkar ha gjort mig stum. Förr hade jag ändå alltid katten att prata med. Just nu bor en vildkatt i vedladan. Den katten bodde nån vecka här även förra våren, men den är skygg och vill inte prata. Så jag har varit tyst hela veckan. Och det känns fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar