Årets kortaste natt vandrar jag genom min hemby. Det är tyst och stilla. Tystnaden slår lock för öronen. De flesta husen är nedsläckta. Men så kommer ett hus där det är tänt.
I dov belysning ser jag ett sällskap runt ett bord. Fönstret är lite öppet och det hörs stilla mumlande samtal. För övrigt är stillheten bedövande. Väcker minnen från ungdomen då det verkligen var tystnaden som härskade.
Jag möter en igelkott som lufsar runt i kanten av gatan. Han stannar upp och vädrar när jag närmar mig. Tiden stannar. Natten stannar. Det är midsommarnatt.
Utanför huset står jag en stund och lyssnar på tystnaden. Håller andan. Funderar på om det är sista gången, innan jag sätter nyckeln i dörren och smyger in och lägger mig.
Dagen passerar genom mina tankar innan kroppen förenar sig med stillheten och jag somnar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar