Utgången av vårdstrejken var väntad. Det har varit en given utgång där arbetsgivaren - som vanligt - satt med trumf på hand.
För varje ny dag som strejken fortsatte så sparade landstingen och kommunerna lönepengar. Sedan hade de bara att vänta ut syrrorna och deras sinande strejkkassa.
Jag har legat lågt i debatten runt vårdstrejken. Orsaken är att sjuksköterskorna och deras löner kan ses ur olika aspekter.
Å ena sidan är uppror alltid rätt! Vi demonstrerar alldeles för lite i samhället. Å andra sidan så är 3,5 års högskoleutbildning lika lång tid som förskollärarutbildningen. I den jämförelsen har syrrornas strejk varit en lyxstrejk.
Sjuksköterskorna utför många uppdrag under läkarens ansvar. Läkaren har bra betalt. Sjuksköterskor med eget ansvar, specialsjuksköterskor, har också bra betalt.
Undersköterskorna utför allt det som läkare och sjuksköterskorna ratar. Undersköterskorna ligger många gånger 5000 kronor under sjuksyrrorna.
Älska mig som mest. Senast jag var på ett bröllop skickade prästen med brudparet budskapet "Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst". Kritken mot Vårdförbundet är stark just nu.
Sjuksköterskorna behöver allt stöd i sitt fortsatta arbete. På Vårdförbundets ledning arbetar just nu mediestrategerna med att hitta alla argument som kan finnas för att rädda skinnet. Men jag gissar att förbundets ordförande hänger löst.
Avhoppen har redan börjat och då är det viktigt att syrrorna som lämnar facket hittar någon ny arbetstagarorganisation. Vi måste komma ihåg att den gemensamma motståndaren alltid är den som sitter på pengarna och därmed makten.
Enskilda anställda kan aldrig mäta sig mot en arbetsgivare, utan det krävs att vi organiserar oss fackligt. Som medlemmar har vi också makten att ge direktiv till de som ska föra vår talan. Där har Vårdförbundet misslyckats fullständigt!
Andra bloggar om: vårdförbundet, strejk, sjuksköterskestrejken, sjuksköterskor, facket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar