tisdag 28 februari 2006

Tjugo år utan Palme

Sverige utan Palme blev ett mer normalt land där regeringen ägnade sig åt inrikespolitik och gav upp tanken på att fundamentalt förändra världen. Med Palme försvann den globala politiken som var mycket förknippat med en man och hans intellekt.
Richard Burt USA:s biträdande utrikesminister 1983-1985
Det är tjugo år sedan Palme mördades. Citatet från Richard Burt uttalades några år efter Palmes död. Burts uttalande känns så naturligt. Det blir så tydligt att USA drog en lättnadens suck då Palme tystnade. Plötsligt var det bara Sovjet som kunde störa USA från att ta makten över hela världen.

Sedan försvann Sovjet. Under det kalla kriget hade USA skaffat sig nya fiender i arabländerna, inte minst genom kriget mellan Iran och Irak.

Palme agerade i tredje världen mot supermakterna. Han kämpade för ett solidariskt samhälle. Han var ett stort hot mot USA. Men Palme var också en kämpe för de svartas rättigheter, något som han fick se med egna ögon då han studerade i USA i slutet av 1940-talet och reste runt. Jag hörde honom i en intervju berätta hur han liftade med några svarta personer genom öknen. När de hungriga och trötta efter en hel dags resa kom till ett samhälle stannade de för att ta in på motell. Men så fort de klivit ur bilen blev de bortjagade. Motellet var bara till för vita.

Tyvärr hittar jag inte intervjun nu. Programmet fanns på SR Minnen och bestod av musik och småprat mellan Palme och programledaren. De svarta personer som han liftade med var släktingar till en framstående jazzmusiker och hade gott om pengar. Palme berättade att han var livrädd under bilfärden. Föraren drack whisky och körde väldigt fort med den stora lyxiga bilen. Men insläppta blev de inte på grund av hudfärgen.

Palme berättade om hur hans sällskap bet ihop, satte sig i bilen och fortsatte. Det var mycket gripande och har man varit med om något sådant kan jag mycket väl förstå den kraft som Olof Palme lade på att bekämpa apartheid.

Jag minns natten då han mördades. Det var fredag och jag gick på gymnasiet. Jag lyssnade på "Metropol" på radio och efteråt satte jag på en kassett och somnade. Vid ettiden på natten vaknade jag till. "Stjärnornas musik" lät inte som vanligt, utan de spelade klassisk stillsam musik. En skakig radioröst förkunnade att Palme blivit skjuten.

Sedan minns jag dagarna därefter. Den långa tråkiga lördagen då teve helt ägnade sig åt mordet och hur det var alldeles stilla ute. Hur vi höll en tyst minut på skolan. Hur hela skolan tapetserades med fantombilden på Palmes mördare. Jag hann ta studenten utan att mordet klarades upp. Idag är nästan alla döda: Holmer som aldrig fick åka Vasaloppet den där söndagen, Ebbe Carlsson som agerade privatspanare på justitieminister Lejons uppdrag (eller hur det nu var), Christer Petersson är död, mannen som gav oss drinken "dräparen" bestånde av en del Explorer och två delar Baileys. Och Palmeutredningen är död och lär aldrig hitta någon mördare.

Fågelinfluensan allvarlig men inget hot


Nu sprider sig paniken i Sverige och media kommer att undertrycka den här paniken så att människor kommer att vara vettskrämda och till slut inte våga gå ut. Men det finns ingen anledning till panik om man handlar rationellt. Grundregeln är att inte plocka med döda fåglar.

Det är oftast sjöfåglar som svanar och änder som blir sjuka och dör av fågelinfluensan. De fåglarna kan sprida sjukdomen vidare till tama fåglar, som höns och kalkoner.
Fågelinfluensa är en fågelsjukdom som orsakas av ett influensavirus. Sjukdomen är mycket smittsam mellan fåglar och ibland kan även människor infekteras. Mildare varianter av viruset finns naturligt bland sjöfågel och viruset kan spridas genom flyttande fåglar. Här har flyttfågelvägarna stor betydelse för bedömningen av möjlig smittspridning.

För att människor ska kunna smittas krävs närkontakt med infekterade fåglar. De allra flesta människor som infekterats har haft mycket nära kontakt med sjuka eller döda fjäderfä. Som tidigare gäller att det aktuella viruset måste förändras för att det ska kunna börja spridas från människa till människa. Hittills finns inga tecken på något sådant.

Jordbruksverkets hemsida
De första fallen av fågelinfluensan har hittats i Oskarshamns kommun, bara en mil från min uppväxtort Figeholm. Det är inget kul, men det var väntat. Sedan ett halvår tillbaka så har det bara varit en tidsfråga innan de första fallen skulle dyka upp i Sverige. Att det blev utanför kärnkraftsverket på Simpevarpshalvön tre mil norr om Oskarshamn är inte heller särskilt märkligt. Det är en stor skärgård där, med många holmar och därmed också mycket fåglar som vistas fritt.

Fotot ovanför tog jag vid Soens fyr norr om Simpevarp. Mot söder ser man kärnkraftsverket. Det var i den här skärgården som ett trettiotal fåglar hittades av räddningstjänsten i Simpevarp förra veckan. Fyra av fåglarna emballerades och skickades på analys. Provsvaren visar nu att det var fågelinfluensa.

söndag 26 februari 2006

Damernas olympiska spel

Drygt två veckor har jag tillbringat i soffan, framför teven. Vanligtvis kan det gå flera veckor, ja, ibland till och med månader utan att teven ens är påslagen. Men nu har jag suttit klistrad framför den.

Jag har sett alla Sveriges medaljer vinnas. Fortfarande minns jag de två första gulden. Hur de förlöste den resultatlösa inledningen för Sveriges del. Reportrarna, luttrade från tidigare svenska os-nederlag, som mest skojade om att "vi hade i alla fall tur med vädret".

Damerna och herrarna tog sina sprintstafetter. Det tog en stund innan prisutdelningen. Reportrarna fortsatte att skoja:
- De letar väl efter skivan (med svenska nationalsången).
- Ja, det var ju ett tag sedan den var framme senast...
- Men nu blir den en hit! avslutade de i triumf efter två inledande guld.

Men sedan fortsatte guldskörden. Och det har blivit några os-bakelser. Och några chipspåsar. Och några grytor popcorn. Och hög puls. Och vindruvor. Och medaljer. Och äpplen. Och choklad. Och rusande blodtryck. Och smågodis. Och kaffe. Och te. Och rom. Och hög kolesterolhalt.

Sveriges Television har arbetat med folkbildning under de här veckorna, medan jag har arbetat på ohälsan. Jag har lärt mig regler och taktik i curling - en av de grenar som fängslat mig. Snowboarden var kul - särskilt där de startade fyra och fyra mot varandra. Det var rafflande teveunderhållning. Och naturligtvis allt det vanliga med alpint och längdåkning i topp - främst för att de tävlar i en så vacker omgivning som gör sig bra i teve.

En gång under de här olympiska spelen så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Det var vid prisutdelningen, efter tredje periodens kamp, när damkronorna hämtade hem silver till Sverige. Det var inte bara för att det kändes som Davids kamp mot Goliat, utan kanske främst för att damerna framstod som så goda förebilder för alla unga tjejer som spelar ishockey, eller tänkt spela ishockey.

Jag anser att damkronornas silver kommer att få väldigt stor betydelse för jämställdhet i ishallarna. På planen i form av ett spel utan tacklingar, där spelet fokuserar på pucken. Och i kommunernas budget. Killarnas ishockey sväljer stora delar av kommunenernas anslag till fritidsaktiviteter. Förhoppningsvis kommer tjejerna att kamma hem en del av dem nu.

Och attityden. Kanske ni minns att en av de canadensiska guldtjejerna hade sin son i famnen under prisutdelningen. När såg vi en manlig ishockeyspelare med ett barn i famnen. Tre kronor är mer kända för gang-bangs.

Totalt plockade Sverige hem 14 medaljer. Och det är kvinnorna som dominerar med nio medaljer mot herrarnas fem. Så med fog kan man säga att det var damernas olympiska spel.

lördag 25 februari 2006

Smutsigast var inte smutsigast

För några timmar sidan fick man 19.400 träffar på sökordet "förtalskampanj". Nu har antalet träffar nästan fördubblats till 34.600 stycken.

Jag bloggade tidigare idag om uppståndelsen kring de famösa förtalsmejlen. Även Kalle Larsson har bloggat om detta och hade ett bättre exempel att lyfta fram. Gudrun Schyman anklagades för några år sedan för att ha anlitat svart arbetskraft. Hon blev uthängd på löpsedlarna under några veckor. Men det fanns inga belägg för anklagelserna.

Nu är det Fredrik Reinfeldt som anklagas för att ha anlitat svart arbetskraft. Troligen finns ingen grund för anklagelserna. Däremot finns en brevskrivare utpekad som erkänt anklagelserna.

Schyman framställdes som en skattesmitare medan Reinfeldt får vara det ledsna oskyldiga offret, vilket bara bekräftar det som jag bloggade om tidigare idag.

Smutsig, smutsigare, smutsigast

Nu frossar media för fullt i förtalsmejlen om Reinfeldt. När jag ser på Aftonbladet att skribenten "erkände och bröt ihop" så kommer jag att tänka på det här. Och jag kan inte se nån skillnad.

För mig som läsare är det uppenbart att kvällstidningarna publicerar rena rövarhistorier som saknar all kontakt med sanning och verklighet. Det är också uppenbart att kvällspressen gör det helt medvetet. Men det skulle de aldrig kunna erkänna. I stället heter det att deras säkra källor inte var tillförlitliga och så går de fria.

Så när jag idag på Aftonbladets webbplats ser att "Barton har gjort slut" att "Beckham gått in i en trettioårskris" eller att en "Svensk miljardär är världens dummaste?" så känns svart städhjälp ändå rätt simpelt.

Och förtalskampanjer
är väl ungefär lika illa som osakliga politiska påhopp. "Vi förhandlar inte med kommunister" har flera av mina partikamrater fått höra då de suttit på sammanträden. Kanske någon minns Lejonborgs svar till Lars Ohly, i en partiledardebatt för drygt ett år sedan, då Ohly höll ett långt angeläget anförande om vikten av bibehållet stöd till u-länderna. Lejonborg avfärdade hela Ohlys inlägg med "hur ska vi kunna tro på det där, Ohly är ju kommunist?". Sen blev det inget mer sagt om u-landshjälpen.

Den som googlar på "förtalskampanj" får 19.400 träffar just nu. Även om jag ogillar det så lär det bara bli fler träffar i framtiden.

torsdag 23 februari 2006

Borgarnas tomma politik säljs med leenden


De borgerliga partierna har återigen bjudit in media för att fotograferas leende och få berätta att de tycker om att vara tillsammans och är jätteniga (oklart dock om vad de är eniga...?).

Bilden är från ett tidigare möte där Lejonborg fick möjlighet att jämföra storleken. En del kanske minns hur han rodnade i teveprogrammet Silikon när han fick frågan om han mätt längden på sin penis, varvid han såg ut som om han nött ut många linjaler...
Vi står mot en splittrad vänster som inte vet vad de vill med Sverige. Som inte tycker om varandra och som inte kan regera tillsammans. Det är skillnad i Sverige på regeringsalternativen.
Moderatledare Reinfeldt idag
De största börsbolagens vinster från förra året skulle räcka till att sysselsätta 300.000 människor. All övertid i Sverige motsvarar 85.000 jobb. Word economic forum placerar Sverige på tredje plats i världens tillväxtliga, slagna endast av USA och Finland.

Tvärtom vad moderatledaren säger så går det bra för Sverige. Men samtidigt ökar arbetslöshet och sjukskrivningar. Borgarna vill lösa det hela genom att sänka skatten och göra de redan rika ännu rikare. Vänstern vill lösa det hela genom att anställa fler i vården, skolan och omsorgen. Därmed minsks arbetslösheten och man minskar risken för att fler blir sjuka.

Reinfeldt och hans lakejer verkar tro att bara för att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet minsann aldrig badar tillsammans i blixtarnas sken så är man oense och kan inte regera tillsammans...

Jag är helt övertygad om att väljarna är smartare än vad Reinfeldt och hans leende kompisar tror. För hur seriös är en regering som bara består av en leende fasad?

Folkpartiets syn på lag och ordning

När folkpartiets riksdagsledamot Karin Pilsäter åkte fast för rattfylla i helgen så ryckte jag bara på axlarna. Hon var inte den första och knappast den sista.

Varje gång kändisar åker fast för rattfylla så blir jag lite ledsen. Just rattfylla är så klantigt och vittnar dels om att man inte kan hantera alkohol och dels att man har dåligt omdöme. Jag blir ledsen därför att dessa kändisar blivit förebilder för en mängd människor. Rattfyllan är ett stort svek mot dessa människor.

Därför tyckte jag att Karin Pilsäter skötte sitt misslyckande väldigt bra när hon genast insåg att hon var rökt och gick ut och meddelade att hon drar sig tillbaka. Men idag läser jag att hon kan vara tillbaka redan om nån vecka. Åtminstone om folkpartiledaren Lars Lejonborg får som han vill.

Varje år dödas omkring 150 personer av rattfyllerister. Tusentals skadas. Att inte ha bättre omdöme, än att man sätter sig i bilen, trots att man druckit alkohol, vittnar om att man inte kan hantera alkohol. Man inser helt enkelt inte sina gränser. Lars Lejonborg menar att hon åter har hans fulla förtroende när hon betalat sina böter. Så lättvindigt ser folkpartiledaren på lag och ordning.

tisdag 21 februari 2006

Imperialistiskt motstånd registrerat

I oktober pågick debatt i Kalmar och Östergötlands landsting om anhörighus där driften sköts av Ronald McDonalds barnfond. Jag bloggade om min syn i frågan - artikeln publicerades även som insändare i ett flertal tidningar.

Liberala ungdomsförbundet reagerade också och ville i princip att McDonalds skulle ta över hela sjukvården. (Jag kan se det praktiska med att i samma hus både göda fram hjärtinfarkter och behandla dem. Det bästa vore dock att slippa McDonalds och undvika hjärtinfarkter.)

Flera andra skrev också. Till och med Expressen skrev, fast på sitt vis.

Idag ringde en elev från en gymnasieskola i ett skånskt samhälle till mig och berättade att hennes projektarbete ska handla om Ronald McDonalds Fond. Hon vill höra mer om mitt motstånd, vilket hon självklart fick.

Inget konstigt så långt. Men när jag frågar om hur hon fått tag på mitt namn och hon berättar att hon fått det via tidningsurklipp som hon fått från McDonalds huvudkontor så blir det riktigt roligt. Att förekomma i multinationella imperialistiska McDonalds register är... typ, kul...

måndag 20 februari 2006

ICA-chefer om Mohamed i Ölands köpstad

Själv slapp jag undan, men en bekant råkade idag äta sin lunch på en av Kalmars bättre lunchrestauranger. Vid ett bord intill fanns två regionala chefer från ICA som märkbart högljutt och ogenerat berättade om hur traktens ICA-butiker går.

Min bekante var inte den ende som inte kunde undgå samtalet. Han fick snarast känslan att de båda cheferna ville att omgivningen skulle lyssna och imponeras. Så jag hjälper dem gärna att sprida samtalet vidare på detta sätt.

Olika butiksföreståndare diskuterades offentligt - fullt hörbart för dem runt omkring. ICA Magneten i Lindsdal har klarat konkurrensen från Netto bra, fick omgivningen veta. Däremot går jag inte in på vilka butiksföreståndare de helst ville se utbytta - men det fick lunchgästerna veta. Liksom vilka butiker som inte gick bra. Det var en detaljerad genomgång av försäljningsstatistiken.

Cheferna spekulerade i att Kapp-Ahl i Ölands Köpstad skulle försvinna till sommaren. De var bekymrade över att det sannolikt skulle komma en "Mohamedaffär" i dess ställe. Det innebär "en affär som bara varar över sommaren" fick restaurangens lunchgäster veta...

Cheferna pratade vidare om olika aktiviteter inför framtiden. Olika partytält skulle användas till diverse happenings. Den ene av cheferna hade ringt upp nån happening-konsult men blivit tvivlande då denne lät som en "65+:are" och med ålderns rätt var uträknad från arbetsmarknaden. Dock hade en träff ägt rum varvid konsulenten till chefens lättnad visat sig vara en 35+:are och därför helt okej.

Denne 35+:are skulle i alla fall planera nåt arrangemang tillsammans med ICA Algots i Mönsterås i samband med bluesfestivalen i Mönsterås, fick lunchgästerna höra. Det skulle vara nån liten scen med en stand-up-artist som underhållning.

Jag brukar själv äta på den aktuella restaurangen då och då. Det är alltid många slipsar som äter på någon annans bekostnad där. Därför kan man ibland få höra spridda delar av diskreta affärssamtal. Vanligtvis brukar det vara lågmälda samtal - även om man kan få höra en del planer. Idag var det inte de diskreta samtalens representationslunch. Dock var den alkoholfri - endast lättöl och kaffe. Betalningen skedde dock med ett representationskort.

Ung Vänster varnar för ny amerikansk invasion

Det har väl inte undgått någon att USA hotar Iran med en invasion. De amerikanska argumenten är en återanvändning av argumentationen från invasionen av Irak: massförstörelsevapen.

Efter att kritiken tilltog tvingades USA medge att det aldrig fanns några massförstörelsevapen i Irak och att president Bush genomförde invasionen på falska grunder. Vid sitt senaste förbundstyrelsemöte varnar Ung Vänster för att vi kommer att få se USA genomföra ytterligare ett övergrepp mot folkrätten.
Återigen varvas skräckinjagande rasistiska nidbilder av galna muslimer med satellitbilder över påstådda massförstörelsefabriker. Senast detta skedde var i samband med USA: s invasion av Irak. Anklagelserna visade sig vara grundlösa och påhittade.
Ung Vänster konstaterar i sitt uttalande att de internationella reglerna tillåter utveckling av kärnkraft och anrikning av uran för civilt bruk. Det finns inga bevis för att Iran skulle bryta mot dessa regler. Iran har också öppet berättat om sin verksamhet.

Ung Vänster menar att det är viktigt att omvärlden, som motvikt till USA:s propaganda, erkänner att Iran har sin fulla rätt att utveckla egen civil kärnkraft. Detta trots att Iran är en diktatur.

Ung Vänsters förbundsstyrelse menar också att omvärlden måste inse att USA kränker mänskliga rättigheter och folkrätten för att komma över världens oljeresurser.
Det är också anmärkningsvärt att länder som Israel, Pakistan och Indien – länder som har starka band till USA – som till skillnad från Iran inte skrivit under ickespridningsavtalet, inte kritiseras av vare sig USA eller FN:s atomenergiorgan IAEA (International Atomic Energy Agency). Det är uppenbart att det inte är bristen på demokrati som sticker USA i ögat utan potentiella hot mot ekonomiska och politiska intressen.
Uttalandet från vänsterns ungdomsförbund avslutas med att det är uppenbart att USA är det största hotet mot fred, frihet och demokrati i Mellanöstern. Jag instämmer helt i uttalandet!

lördag 18 februari 2006

USA fortsätter hota Venezuelas demokrati

Den amerikanska ledningen fortsätter att demonstrera sitt missnöje mot att befolkningen i flera Sydamerikanska länder valt socialistiska regeringar. Men Venezuelas president Hugo Chavew vägrar foga sig under USA:s diktat.

Senast i torsdags var USA:s utrikesminister Condoleezza Rice ute och talade om att Venezuelas president är ett hot som "drar med sig andra i fördärvet". Rice menade också att president Chavez försöker påverka andra länder bort från demokratin.

Nu är det ju så att USA hävdar att ockupationen av Irak är demokratibefrämjande, så man ska nog inte lägga så stor vikt vid USA:s definition av "demokrati"... Däremot ska man se allvarligare på USA:s hotfulla utspel gentemot demokratiska länder.

USA har genom organisationen National Endowment for Democracy (NED) tidigare mer handgripligt försökt sabotera demokratin i exempelvis Venezuela. NED grundades av bland andra USA:s förre president Ronald Reagan och organisationen var med och finansierade oppositionen som misslyckades med att genom en statskupp störta Hugo Chavez 2002. Om detta har America Vera-Zavala skrivit.

Kommer att tänka på folkpartiledaren Lars Lejonborg som hyllade Kina efter sitt statsbesök där i somras. Lejonborg såg ut som de gamla sovjetkommunisterna som trodde på precis allt de fick se i Moskva och som blundade för det de inte ville se.

Varken Per Ahlmark eller någon annan liberal påpekade för Lejonborg att Kina har sina mörka fläckar och betraktas som en diktatur. Samma liberaler vägrar acceptera Hugo Chavez och de andra socialistiska regeringarna i Sydamerika - trots att de valts av befolkningen i fria demokratiska val. Det verkar som om liberalerna avskyr demokratin när folket väljer USA-kritiska socialister och älskar diktaruren när den skapar billig arbetskraft åt det internationella kapitalet.

USA fortsätter alltså hota demokratin genom att understödja statskupper och genomföra invationer och ockupationer. Nu ligger alltså fokus på Venezuela. På vilken sida ställer sig EU och FN?

fredag 17 februari 2006

Vänsterpartiet är kvinnornas parti

Efter höstens riksdagsval ser det ut som om vänsterpartiet kommer att öka andelen kvinnor i riksdagen ordentligt. Sydsvenskan berättar att efter att Stig Henriksson blev kommunalråd och lämnade sin riksdagsplats till en kvinna så är hälften av vänsterpartiets riksdagsledamöter kvinnor.

Sydsvenskan har tittat på hur det föreslagna riksdagslistorna ser ut inför höstens val. De konstaterar att vänsterpartiets riksdagsgrupp efter valet i höst kan komma att bestå är 70-75 procent kvinnor.
Men inför det stundande riksdagsvalet har sex manliga toppkandidater ratats till förmån för kvinnor. Det har skett i Halland, Gävleborg, Västerbotten och tre valkretsar i Skåne. Även i Dalarna, Kalmar och Bohuslän väntas dagens riksdagsmän bytas ut mot kvinnor.
Vid medlemsomröstning i Kalmar län var det två kvinnliga kandidater som fick flest röster. Vår riksdagsledamot sedan tre valperioder tillbaka, 59-årige Lennart Beijer från Hultsfred, meddelade på ett tidigt stadium att han inte ställer upp för omval, eftersom han efter tolv år i Stockholm ville komma hem. Han är dessutom nyvald föreningsföreträdare för Rockparty.

Den 4 mars håller vänsterpartiet i Kalmar län sin valkonferens. Då kommer listorna att fastställas. Riksdagslistan här kommer liksom många listor i andra delar av landet att med största sannolikhet toppas av en kvinna.

torsdag 16 februari 2006

Lärare utan kompetens försämrar kunskapen

Under rubriken "Ett rop på hjälp" skriver Hans Wallin, professor emeritus vid Umeå universitet, om innehållet i ett brev från en matematiklärare. Brevet handlade om lärare som undervisar i matematik utan att ha tillräckliga kunskaper i ämnet. I en skrivelse (pdf s 48) till Utbildningsdepartementet och skolministern, utbildningsutskottet, Skolverket och Högskoleverket sammanfattar Hans Wallin en del från brevet.
Nyligen fick jag från en matematiklärare ett brev som belyser problemet med lärare som inte är kompetenta/behöriga att undervisa i matematik på gymnasiet, men som ändå används i den undervisningen. Brevskrivaren har en lärarkollega som för en tid sedan undervisade på B-kursen i matematik på gymnasiet och som ställde ett antal frågor till brevskrivaren. Brevskrivaren berättar:

Han frågade om jag kunde visa honom transversalsatsen och det gjorde jag med hjälp av a, b, c och d. Därefter frågade han hur det blir om man sägger in siffror/tal. Jag gjorde då det och vi fick 4/5 = x/3 varvid han frågar mig hur man sedan gör. Korsvis multiplikation är enklast svarade jag och de ber han mig visa hur man gör det. Veckan därpå frågade han hur man hittar nollställena till en funktion. Jag förklarade då att om han har grafen så är det bara att avläsa dessa och han hade då klart för sig att X-axeln är av intresse. När jag undervisat honom i detta ville han veta hur det går till när man inte har någon graf och därom fick han också en lektion... Han har även frågat andra kolleger och de har i likhet med mig häpnat över hans funderingar.

Att undervisa på gymnasial nivå med dessa bristfälliga kunskaper är enligt min uppfattning förödande vilket gjort att jag försökt tala med mina ämneskolleger men ingen av dem vill agera. Individuella löner, tystnaden på arbetsplatsen med mera spelar nog in här.

Mina personliga reflektioner är följande. Jag har ofta hör om fall där man av olika skäl i matematikundervisningen använder personer som inte har tillräckliga kunskaper i matematik. Jag är övertygad om att detta starkt bidrar till skolans problem med matematikämnet. Brevskrivarens inlägg är ett rop på hjälp.
Skolverket har reagerat. I artikeln Det behövs fler lärare - och det brådskar i GT den 5 december 2005 tydliggörs detta.

Kanske bekymret med lärare som inte har rätt kompetens är bidragande orsak till att nybörjarstudenter vid högskolor och universitet har bristande kunskaper i matematik? En rapport från Högskoleverket som redovisades i Lärarnas Tidning nr 14/2005 (2-15 september 2005) berättar att studenter saknar grundläggande kunskaper från gymnasiets A-kurs i matematik.

En undersökning av diagnostiska prov som blivande högskoleingenjörer vid Växjö universitet genomgår visar att många inte klarar relativt enkla uträkningar:
14 procent av eleverna kunde inte beräkna 22-3 * (14-9)
55 procent kunde inte beräkna produkten 16/39 * 26/24
38 procnt klarade inte problemet: Priset på en cykel höjdes från 1.200 kr till 1.380 kr. Med hur många procent har priset höjts?
71 procent kunde inte beräkna 2^-3 -3^-2
64 procent kunde inte förenkla (3a+9)/(3a)
Sedan 1973 har det gjorts sju nationella omfattande studier av matematikämnet. Alla pekar på att blivande studenter har bristande förkunskaper och att undervisningen måste förändras. Men det som gjorts har inte varit tillräckligt.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz menar i Lärarnas Tidning att det behövs en satsning redan från förskolan samt att elever i grund- och gymnasieskolan måste garanteras behöriga lärare med utbildning i de ämnen som de undervisar i.

En undersökning 2003 visade att den formella ämneskompetensen under en tioårsperiod kraftigt minskat. 1992 hade 78 procent av mattelärarna i år 9 själva läst minst 40 poäng matematik. 2003 hade bara 35 procent av mattelärarna läst mer än 20 poäng matematik.

tisdag 14 februari 2006

Ducka för Dick


USA:s vicepresident Dick Cheney vådasköt en jaktkamrat när de var ute och jagade fågel - utan jakttillstånd. Men är man vicepresident så gäller inte riktigt samma lagar som för vanliga simpla människor.

USA är kända för att sätta folk i fängelse och Cheney hade en jäkla tur att han själv har hjärtproblem och därför alltid har ett läkarteam med sig - ett läkarteam som nu kunde rycka in och rädda livet på den skadeskjutne advokaten. Cheney kommer undan med en varning.

Hade det varit någon annan som skjutit en människa så kan ni vara säkra på att det blivit ett mycket långt fängelsestraff. Och hade offret avlidit så kan det ha blivit livstid. Exempelvis våren 2001 dömdes en fjortonårig pojke till livstids fängelse, utan chans till frigivning, för mord. Han hade två år tidigare lekt med en sexårig flicka. Pojken demonstrerade brottningsgrepp, som han sett på teve, och det slutade så olyckligt att flickan dog. Men Cheney går fri. I Guds namn! Samma Guds namn som gav pojken livstids fängelse.

Dick Cheney är motståndare till strängare vapenlagar och därför blev han inbjuden till den amerikanska vapenlobbyn National Rifle Associations årsmöte 2004 där Cheney fick motta ett gevär i gåva.

Nu undrar jag vem som vill följa med Dick Cheney ut på nästa jakttur. Kan man hoppas på president George Bush!?

Ännu en bloggande partikamrat

Nu finns ännu en vänsterpartist på webben. Det är Johnny Petersson, landstingsråd i från Kalmar som börjat blogga. Så nu är vi två vänsterpartister som skriver från Kalmar län.

Känner jag Johnny rätt så lär det bli en himla massa skrivet om Kalmar FF där han är vice ordförande. Sannolikt får vi också en del avslöjanden om vad det talas om i maktens korridorer i landstingshuset i Kalmar.

Här hittar du Johnnys blogg:
johnnypetersson.blogspot.com

Gardinhängare minskar olyckorna i hemmet

Oskarshamns kommun redovisar nu bokslutet för första året med Hemmafixaren. Syftet är att minska olyckorna i hemmet, skriver Nyheterna.

Det är personalen vid Räddningstjänsten som ställer upp och hjälper framför allt äldre med enklare sysslor i hemmet. Projektet drog igång i mars och totalt fick man utföra 72 olika uppdrag. Drygt en tredjedel handlade om att hänga upp gardiner. En knapp tredjedel handlade om lampbyte.

Kommunen hoppas att fler ska utnyttja tjänsten som är gratis. Varje år skadas fyrtio tusen människor vid fallolyckor i hemmen. Flera tusen dör varje år.

Kostnaden för första året med Hemmafixaren är 165.000 kronor. Ett enkelt benbrott beräknas kosta omkring 150.000 kronor. Därför finns pengar att tjäna på att minska dessa olyckor.

lördag 11 februari 2006

En redaktör i arbete


Sent i onsdags kväll kom jag hem efter en vecka i Norge. Torsdagen ägnade jag åt Hamnmagasinets Vänner, museiföreningen där jag är sekreterare. På söndag har vi årsmöte och i torsdags skrev jag verksamhetsberättelse, arbetsplan och redigerade de bilder som vi ska visa vid en bildvisning på söndag.

Nu håller jag på med Bulletinen, medlemstidningen för Vänsterpartiet i Kalmar län. Den ska skickas på måndag, så det brinner lite i knutarna. Som ni kan se så är det en del utrymme kvar att fylla. Så fort det är klart så ska den in i tryckpressen.

Ärligt talat så har jag två personligheter. Den ena Tomas gör saker med en gång mest för att slippa ha en massa ogjorda surdegar liggande. Den andra Tomas skjuter på allt som känns lite jobbigt till sista stund. Under tiden knager det på samvetet. Men jag arbetar effektivt under stress.

I eftermiddag och imorgon tänkte jag vara på landet. Har inte varit där sedan jul. Det har alltid varit något "måste" som kommit före. Men nu är det dags.

Nu kan du läsa om Femundlöpet


Jag har satt ihop en sida med bilder och texter från Femundlöpet som avgjordes 2-7 februari.

Du hittar sidan med mina bilder här
http://femundlopet.blogspot.com/

torsdag 9 februari 2006

Hemma igen efter Femund


Nu är jag åter hemma efter en dryg vecka i Norge. Min brorsa, nr 128 Kim Jonsson, har deltagit i en slädhundstävling i Norge, i trakterna runt sjön Femund som också gett namn åt tävlingen.

Det är Europas största långlopp med slädhundar. Drygt femtio ekipage startade i den öppna klassen som körde 68 mil. Kim tävlade i 400-klassen som körde omkring 42 mil.

Starten i 400-klassen gick vid åtta i fredags kväll från Røros fem mil väster om Funäsdalen.

Först kördes en 36 km lång sträcka i extrem kyla ner mot Langen som ligger vid sjön Femunds norra ände. Förarna var där vid midnatt. Efter att ha matat hundarna fortsatte de söderut på den längsta delsträckan, 90 km ner längs Femunden. I år körs hela loppet i Norge. Den här sträckan går dock nästan parallellt med svenska gränsen, en dryg mil in i Norge.

Bilden. På lördagsförmiddagen började de anlända till Femundtunet (vid Drevsjö). Bilden här ovan tog jag när Kim är på väg över isen in mot Femundtunet med fjällen i bakgrunden. Då sken solen, men strax därefter började det snöa. Vid flera av checkpunkterna får man ha depå, vilket innebär att man kan fylla på mat och byta ut blöta kläder mot torra med mera.

På eftermiddagen fortsatte åkarna 70 km västerut mot Søvollen (vid Övre Rendal), på omkring 800 meters höjd. Hela loppet går upp och ner över fjällen. Det var minst en höjd på varje delsträcka - något som både är pressande för hundarna, men också tufft för förarna.

Snöandet fortsatte och tilltog. Kim anläde till Søvollen vid kvart i ett på natten mot söndag. Då hade han varit igång sedan fredag morgon och var trött och hungrig. Varje tävlande måste ta en tolvtimmarsvila och en fyratimmarsvila. Kim tog tolv timmars vila i Søvollen.

På söndag eftermiddag hade det kommit två dm snö. Men uppe på fjällen låg det i drivor och kunde vara allt från ingen snö upp till meterdjupa drivor. Det snöade kraftigt när han fortsatte upp mot Tynset, ännu en av alla dessa norska städer som bara finns och ser välmående ut. Alla checkpunkter tog emot oss med stor gästfrihet.

Det var tufft till Tynset, även på bilvägen där vägförhållandena var mycket dåliga. Spåren snöade igen och käpparna som visar vägen var bitvis bortblåsta. Några blev kvar uppe i fjällen och tävlingsledningen beslöt att frysa loppet.

Man avvaktade till alla ekipage hittats och ingen fick ge sig ut i spåren. På måndag middag kördes nya spår upp med skoter och vid två gjordes en omstart. Därför blev det fjorton timmars stopp i Tynset med välbehövligt vila och möjlighet till att torka kläder.

40 km till Tolga. En nybyggt skidstadion där vi bara bunkrade lite depå innan nr 128 Kim Jonsson fortsatte vidare. Strax efter klockan ett på natten mot tisdag anlände han till en annan skidstadion, Hummelfjället och checkpunkt Os, där vm för skidskytte avgjordes häromåret, som en stolt funktionär berättade för mig.

I Os tog Kim fyratimmarsvilan, han sova och äta innan han gav sig iväg. Det första som sker varje gång förarna kommer in till en checkpunkt är att de kokar vatten som de tinar och rör ut kött och torrfoder i till hundarna. Det är viktigt att få i hundarna ordentligt med vätska.

Ofta glömmer hundföraren bort att äta själv. Resultatet blir att krafterna inte räcker till, att magen börjar krångla och att tålamodet blir lidande. Hälften av förarna bryter för att påfrestningarna blir för stora.

Kim kör på säkerhet med målsättningena att genomföra hela loppet. Det här var tredje långloppet som han körde och han klarade också slutsträckan från Os 70 km upp i fjället och ner mot Røros - en sträcka som bilvägen bara var två mil.

Hundslädskörning är stort i Norge och det återspeglades i mediabevakningen. Här kan hittar du NRK:s alla reportage från Femunden i år.

Jag tog omkring 310 bilder under hela veckan. Du hittar dem på http://femundlopet.blogspot.com