tisdag 7 juli 2009

Det krävs satsningar likt Fanerdun för att lyckas!

Nu dundrar Barometerns läsare om naiva politiker. Upprinnelsen är Fanerdun-projektet som gått i stöpet och där nu den mystiske Mr Lou avslöjats med skulder upp över öronen. Avgå Johan låter det mot kommunalrådet Johan Persson.

För tre år sedan lät det annorlunda. Det rådde hallelujastämning i en sprängfylld Kalmarsal när samma kommunalråd presenterade projektet. Företagarna var eld och lågor, kalmariterna ville bli Sveriges Chinatown.

Det var nån stackare då i Kalmarsalen som yppade något om kineser och mänskliga rättigheter men han blev snabbt utbuad och nedtystad. Vad sa ni andra för tre år sedan, ni som nu slår er för bröstet och pratar om naiva politiker?

Det är lätt att vara efterklok. Alla satsningar går inte alltid hem. Befinner man sig i Kalmars situation så går det inte att bara sitta med armarna i kors och tro att marknaden fixar det här. "Det gaur aldrig!", som kalmariterna brukar säga.

- - - - -
Tidigare artiklar om Fanerdun. Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Underhållande att läsa kommentarerna i Barometern. Det verkar dock mer vara ett mått på allmänhetens blodtryck än på lufttrycket man får!

Jag kan inga detaljer, men verkar inte det här vara samma sorts svindlande affärer som tidigare drabbat särskilt kommuner i Norrlands inlands- och glesbygder? Kommungubbarna spanar desperat efter räddning, och så ramlar det in någon nisse med högtflygande planer som raskt suger åt sig diverse offentligt stöd - och sedan raskt försvinner igen! Jag trodde inte att man var så illa ute i Småland.

Tomas Jonsson sa...

Björn: Jo det är samma slags "svindlande affärer". I en av mina gamla artiklar länkar jag till radioprogrammet Konflikt som hade ett hörvärt program om detta för två år sedan. Minns att reportern ringde mig vid researcharbetet, eftersom jag skrivit om projektet.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Man var så illa ute i Småland. Så illa var det. Och kritiska frågor var det stört omöjligt att ställa. Som sagt, så illa var det. Men som någon klok utsocknes man sa häromdagen: "Det kunde ju gått bra. Hur skulle man ha agerat då det begav sig?"
Ingen vet facit i förväg. En sak vet jag dock: Den som vill stå ensam när det blåser medvind får stå ensam när det blåser motvind. Hur svårt är det att förstå?