Nu är jag åter hemma efter en dryg vecka i Norge. Min brorsa, nr 128 Kim Jonsson, har deltagit i en slädhundstävling i Norge, i trakterna runt sjön
Femund som också gett namn åt tävlingen.
Det är Europas största långlopp med slädhundar. Drygt femtio ekipage startade i den öppna klassen som körde 68 mil. Kim tävlade i 400-klassen som körde omkring 42 mil.
Starten i 400-klassen gick vid åtta i fredags kväll från Røros fem mil väster om Funäsdalen.
Först kördes en 36 km lång sträcka i extrem kyla ner mot Langen som ligger vid sjön Femunds norra ände. Förarna var där vid midnatt. Efter att ha matat hundarna fortsatte de söderut på den längsta delsträckan, 90 km ner längs Femunden. I år körs hela loppet i Norge. Den här sträckan går dock nästan parallellt med svenska gränsen, en dryg mil in i Norge.
Bilden. På lördagsförmiddagen började de anlända till
Femundtunet (vid Drevsjö). Bilden här ovan tog jag när Kim är på väg över isen in mot Femundtunet med fjällen i bakgrunden. Då sken solen, men strax därefter började det snöa. Vid flera av checkpunkterna får man ha depå, vilket innebär att man kan fylla på mat och byta ut blöta kläder mot torra med mera.
På eftermiddagen fortsatte åkarna 70 km västerut mot Søvollen (vid Övre Rendal), på omkring 800 meters höjd. Hela loppet går upp och ner över fjällen. Det var minst en höjd på varje delsträcka - något som både är pressande för hundarna, men också tufft för förarna.
Snöandet fortsatte och tilltog. Kim anläde till Søvollen vid kvart i ett på natten mot söndag. Då hade han varit igång sedan fredag morgon och var trött och hungrig. Varje tävlande måste ta en tolvtimmarsvila och en fyratimmarsvila. Kim tog tolv timmars vila i Søvollen.
På söndag eftermiddag hade det kommit två dm snö. Men uppe på fjällen låg det i drivor och kunde vara allt från ingen snö upp till meterdjupa drivor. Det snöade kraftigt när han fortsatte upp mot
Tynset, ännu en av alla dessa norska städer som bara finns och ser välmående ut. Alla checkpunkter tog emot oss med stor gästfrihet.
Det var tufft till Tynset, även på bilvägen där vägförhållandena var mycket dåliga. Spåren snöade igen och käpparna som visar vägen var bitvis bortblåsta. Några blev kvar uppe i fjällen och tävlingsledningen beslöt att frysa loppet.
Man avvaktade till alla ekipage hittats och ingen fick ge sig ut i spåren. På måndag middag kördes nya spår upp med skoter och vid två gjordes en omstart. Därför blev det fjorton timmars stopp i Tynset med välbehövligt vila och möjlighet till att torka kläder.
40 km till
Tolga. En nybyggt skidstadion där vi bara bunkrade lite depå innan nr 128 Kim Jonsson fortsatte vidare. Strax efter klockan ett på natten mot tisdag anlände han till en annan skidstadion, Hummelfjället och checkpunkt Os, där vm för skidskytte avgjordes häromåret, som en stolt funktionär berättade för mig.
I Os tog Kim fyratimmarsvilan, han sova och äta innan han gav sig iväg. Det första som sker varje gång förarna kommer in till en checkpunkt är att de kokar vatten som de tinar och rör ut kött och torrfoder i till hundarna. Det är viktigt att få i hundarna ordentligt med vätska.
Ofta glömmer hundföraren bort att äta själv. Resultatet blir att krafterna inte räcker till, att magen börjar krångla och att tålamodet blir lidande. Hälften av förarna bryter för att påfrestningarna blir för stora.
Kim kör på säkerhet med målsättningena att genomföra hela loppet. Det här var tredje långloppet som han körde och han klarade också
slutsträckan från Os 70 km upp i fjället och ner mot Røros - en sträcka som bilvägen bara var två mil.
Hundslädskörning är stort i Norge och det återspeglades i mediabevakningen. Här kan hittar du
NRK:s alla reportage från Femunden i år.
Jag tog omkring 310 bilder under hela veckan. Du hittar dem på
http://femundlopet.blogspot.com