Med 350 uppretade poliser efter sig...

I tisdags kväll hade vänsterpartiets distriktsstyrelse i Kalmar län möte. Det var när vi fick en rapport från vår ledamot i polisstyrelsen som ilskan bubblade upp inom mig.

När jag kom hem skrev jag raskt ner ungefär vad jag sagt på mötet en stund tidigare. Sedan skickade jag iväg texten till lokaltidningarnas insändarsidor och publicerade samma text här på bloggen.

Dagen efter åkte jag till Nybro där landstingsgruppen hade möte hela dagen. På dagordningen fanns en interpellation från moderaterna angående en händelse på akuten i Oskarshamn där polisen befann sig med en ung flicka som behövde akut vård.

Det finns några oskrivna lagar. Bland annat att alla sjöfarare har ett ansvar att gripa in och hjälpa till om något närliggande fartyg hamnar i sjönöd. Och att en sjukvårdsutbildad person självklart ingriper om det finns en akut vårdbehövande i närheten.

Jag reagerade med bestörtning när jag fick läsa om händelsen i Oskarshamn. Förfarandet är oförsvarligt /.../ Det inträffade har nu noggrant diskuterats igenom på avdelningen och alla är överens om att alla patienter som anländer till akutmottagningen, oavsett på vilket sätt och under vilka omständigheter, ska bedömas av en sjuksköterska.
Ur Landstingsrådets svar på interpellationen

Det var ungefär här som jag fick lite kalla fötter och funderade över hur mina formuleringar fallit kvällen innan. Självfallet delar jag landstingsrådets uppfattning.

Jag bekände genast på ort och ställe att jag skrivit en insändare om hur poliserna Kling och Klang inte blev insläppta på den stängda akuten och det kunde anas lite skadeglädje hos mina partikamrater över min oro...

Väl hemma kunde jag konstatera att artikeln håller. Udden riktas mot polisen - vilket var avsikten. Och jag lägger ingen värdering i akutens agerande - vilket är avgörande för artikelns legalitet.

Och idag är länspolismästaren ruskigt arg på mig i ett svar som täcker nästan halva insändarsidan i Barometern (texten finns tyvärr inte på nätet). "Frontalangrepp", "häftigt angrepp", "osmakligt", "djupt kränkande", "okunnig", och "oseriös kritik" är några av länspolismästarens omdömen kring min artikel. Med såna ordval så träffade den säkert riktigt illa...

Dessutom anser sig Jonsson uppenbarligen besitta den kunskapen och ha den insynen i polisens organisation att han kan bedöma hur polisen bäst ska prioritera sin verksamhet och hur polisens organisation ska vara utformad.

Jag tycker det är tråkigt när personer med en sådan insyn i polisverksamheten som Jonsson uppenbarligen besitter lyckas tillskapa så mycket osakligheter som de Jonsson åstadkommer i sin insändare.

/.../

Poliser "sitter inte inne och vässar pennor", de utreder brott - allt från snatterier till de grövsta vålds- och stöldbrotten. Att kritisera polismännens arbete på det sätt som du gör är osmakligt och dessutom djupt kränkande för de ensklda polismännen.

Du tycker att dessa polismän som utreder brott skall vara ute på fältet. Hur skulle då ett rättsamhälle fungera? Vilka grunder skall ett åtal vila på? Jag förutsätter att du anser att detta är viktiga rättsäkerhetsfrågor som vi alla måste värna om.

Länspolismästaren i en insändare i Baromtern 28 april

Jag har skrivit ett svar där jag konstaterar att utredande poliser inte är mycket att skryta över eftersom de exempelvis bara lyckas klara upp tolv procent av inbrotten i Kalmar län.

När jag läser länspolismästarens byråkratiskt formulerade men också ilskna rader kan jag inte låta bli att dra paralleller till August Strindbergs elakt ironiska berättelse från Ämbetet för utbetalandet av tjänstemännens löner i boken Röda rummet. Jag har en känsla av att 1800-talets byråkrati hänger kvar tillsammans med kårandan inom polisen. Och jag ångrar inte det minsta min härligt offensiva artikel om polisen.

Andra bloggar om: politik, polisen, kalmar län, retorik, vänsterpartiet, landstinget