lördag 22 september 2007

Kortsiktig och långsiktig kapitalism

På fredagskvällen beklagar sig Urban Bäckström, vd i Svenskt Näringsliv, i teve, stackarn...
Vi vill ju få en annan ordning på arbetsmarknaden, att den fungerar bättre. Då måste vi lösa det här med hur man hanterar konflikträttigheterna och hur rörligheten fungerar.
Urban Bäckström i Aktuellt 21/9
Proventus ägare Robert Weil skrev häromåret att kapitalisterna borde förena sig och tacka löntagarna som har avstått nästan allt för att aktieägare har fått allt för mycket.

Bakgrunden var att tillväxttakten efter andra världskriget legat runt tre procent varje år. Fram till omkring 1970 så hängde löneutvecklingen med i samma takt. Men därefter så har tillväxttakten varit mycket högre än löneutvecklingen.

Idag intervjuas Daniel Sachs
i Ekots lördagsintervju. Han är vd för Proventus. Han låter inte heller lika gnällig som Urban Bäckström:
Jag har lite svårt för den här gnällattityden om att det är så många problem för företagare i Sverige. Ser man på det här landet så är förutsättningarna goda. Om vi pratar skatter så är skatterna på kapital och företag väldigt låga.
Daniel Sachs, Ekots lördagsintervju 22/9
Daniel Sachs talade en hel del om det kortsiktiga tänkande som präglar både näringsliv och politik idag. Han menar i intervjun att glappet mellan allmänintresse och egenintresse nu är alltför stort och därför är ett bekymmer för demokratin.

Med bakgrund av Sachs uttalande så låter det inte trovärdigt när Urban Bäckströms käft glappar om det dåliga företagarklimatet i Sverige.

Andra bloggar om: , , , , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Sedan "globaliseringen" började någongång på 1980-talet så har kapitalet fått allt större tyngd jämfört med löntagarna. Det räcker med att se hur de hotar med kapitalflytt m.m. för att få igenom sina krav medan fackens roll inskränkts till att försvara kollektivavtalspunkter som redan har uppnåtts istället för att kämpa mot nya mål. Det här har funkat nu i ett par decennier men kommer knappast fungera särskilt länge till... borgarna är på väg mot Petrograd á la 1917 snabbare än de anar, ty man kan inte trycka tillbaka det arbetande folket hur länge som helst utan att det slår tillbaka. Och politikerna har inte kunnat göra så mycket för de måste ställa upp på vad kapitalet tycker. Direktörerna är på väg att gräva sina egna gravar...

Lasse Strömberg sa...

Det har inte varit något dåligt företagsklimat eller dåliga förutsättningar för företagande i Sverige åtsilliga år tillbaka. Undantaget är åren då regeringen Bildt regerade då antalet småföretagare som gick i konkurs slog alla tiders rekord i Sverige.

Tomas Jonsson sa...

Det mest skrämmande var att efter Urban Bäckström så uttalade sig LO:s ordförande och förklarade glatt att hon var tacksam för att bli inbjudet till samtal med Svenskt Näringsliv. Det låter illavarslande.

Nicke Grozdanovski sa...

Urban Bäckström är ett stort skämt. En rå kapitalist som vill ta oss tillbaka då vi arbetare stod med mössan i hand och bockade när förtagsägaran gick förbi

Kaj Raving sa...

Tyvärr så har LO alltmer kommit att koncentrera sig på att svansa efter Svenskt Täringsliv och rätta sig efter deras agenda i stället för att agera motpol till den råa kapitalismen. Om det är organisationen i sig som har spelat ut sin roll eller om det är Wanja Lundby-Wedin som har glömt vilka hon borde företräda vet jag inte, men troligtvis så handlar det väl om båda delarna.

Anonym sa...

En otäck tendens är att facket blivit mer och mer beroende av kapitalet. Metall driver numera riskkapitalbolaget Metallica som köper aktier. Självklart kan man exempelvis inte gå i strejk hursomhelst då, det skulle ju skada facket självt eftersom de har placeringar dvs är beroende av hur företagens börskurser går.


När facken började bygga upp sjukvårdskassor, rehabiliteringskliniker m.m. så var det för att deras medlemmar alltid kunde betala, dvs de var inte beroende av fluktuerande börskurser som företagen, byggde upp sparkassor som inte var beroende av hur marknaden gick. Facken har tyvärr övergivit denna linje och jag vill inte tänka på hur hårt en global depression skulle slå mot fackförbunden eftersom de skulle bli lika utblottade som företagen på nolltid.