tisdag 8 december 2009

Självporträtt


Det är ju min blogg så lite ego kan väl även jag få vara. En miljöbild från mitt arbetsrum som är lite lagom rörigt, eller kanske lite mer rörigt än så... Men det är som med hjärnan – hellre rörigt än tomt!

4 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Vad är det för svart klump som står inte så långt från den närmaste bordskanten, på skrivbordsunderlägget och riskerar att kunna ramla ner på golvet?

tomasrj sa...

Du kan vara lugn Lasse. Knappt två decimeter från kanten står först mitt lilla 50 mm. Där bakom står min fina 85:a väl skyddad.

Kjell E sa...

Oftast brukar det vara så med röriga skrivbord, att om bara ingen kommer och försöker städa, så vet man var man har grejerna.
Det var generalorder i vår verkstadsklubb, från vice ordf.:
"För f-n, rör inget för han vet hur han har det."
"Han" det var jag.

tomasrj sa...

Det stämmer Kjell E. Jag kör med högsystemet där varje uppdrag har sin egen hög. Det senaste ligger alltid överst. Som du skriver; det kan se rörigt ut, men jag vet alltid ungefär var papperen finns.