Under annandagen passade jag på att gå en promenad i skogen. Utan kamera tar sträckan en dryg timme. Med kamera tar den minst två timmar. Kunde konstatera att beteshagarna till stora delar blivit gröna. Samtidigt hörde jag nåt tjatter och strax därpå ormvråkens karaktäristiska piiioooo.
Under granarna var det ännu grönare. Den här grankotten har nån liten mus ätit alldeles ren. Och till höger syns faktiskt grönskande harsyra. Men bara en kvart senare så började det singla ner enstaka snöflingor.
Nästan hemma fick jag plötsligt se ormvråken sitta på marken i en hage. När den fick se mig sikta med en kamera så lyfte den. Jag ser eller hör ormvråken nästan dagligen när jag går och eldar eller hämtar posten eller går en promenad.
Tänkte egentligen inte använda den här bilden tagen med min 85:a – det är ingen fågelglugg. Men eftersom det snöade och jag ändå hade något att berätta om den så kan ni väl få se fågeln som ju mest bara framträder som en brun svävande färgplump.
Snöfallet fortsatte under en halvtimme samtidigt som hela landskapet blev allt gulare. Så upphörde snöandet. Himlen klarnade och bjöd åter på en orange himmel innan skymningen tog överhanden.
4 kommentarer:
Å, sicken vacker grönska på den övre bilden!
Jag njuter av dina bilder, Tomas.
/Men kan du inte skippa kommentatorseländet .., så det blir enklare att skriva sitt namn.
Det var Elisabet som skrev det där.
Jaha, det var ju enkelt, ser jag.
Förlåt.
Tack Bettan.
Jag gillade pop-up-fönstren med kommentarer, men ogillade att länkar i kommentarerna var knöliga att öppna, samt att den gränssnittet bröts och att kommentarer ibland hamnade fel. Därför bytte jag layout.
Skicka en kommentar