torsdag 11 februari 2010

Kims femundlöp 2010

När långdistanstävlingen Femundlöpet för slädhundar avgjordes i fjälltrakterna runt Röros i Norge så var min lillebror Kim Jonsson en av åtta svenskar som tävlade i begränsade klassen som kör 39 mil. Kim blev bästa svensk. Varje åkare har en handler som förbereder för ekipaget på checkpointen och hjälper föraren. Men handlern får inte göra något med hundarna. Jag var handler åt Kim.


Kvällen innan start förbereder Kim depåsäckarna som jag ska bära ut. En säck för varje checkpoint. Här hugger Kim upp köttet som behövs under tävlingen. Vid varje stopp så måste hundarna få mycket energi. Bland annat tre kg kött. Det frusna köttblocken huggs upp i småbitar och när de tävlande kommer in till checkpointen hämtar föraren vatten som värms. Köttet läggs sedan i vattnet där det får tina innan det serveras.


Förarna ger sig iväg med en minuts mellanrum. Kim med startnummer 166 startade kl 13.26 på fredagen. Vid första checkpointen, efter sju mil, så sker sedan en omstart där den med bäst tid startar först. Kim startade där som 45:e ekipage av totalt 77 hundspann.


Strax innan halv tre på natten kommer Kim in till Drevsjö. Han har då åkt 135 km. Drevsjö var en ny checkpoint för i år. Trots att åkarna kom in sent på natten så var det mycket publik och trubadur och god stämning. Som handler plockar man ihop sakerna på varje checkpoint och sedan kör man till nästa stopp, plockar ut grejerna och får förhoppningsvis en timme att vila innan man får ställa sig på pass och invänta hundspannet.


Det är en tung tävling med klättringar uppför fjällen, ner i dalarna och så upp på nästa fjäll. Och i backarna som är branta och långa får föraren springa och hjälpa till – nog så jobbigt i lös sockersnö. När hundarna fått mat på checkpointen så får de vila. Handlern tar hand om föraren. Här har Kim varit igång nästan ett dygn och jag servar honom med varm dryck och mackor i en varm minibuss. Temperaturskillnaden ger en stämningsfull kondens på kameralinsen. Det gäller att hushålla på krafterna och planera stopptiderna så att hundarna håller hela vägen in till mål. Tre timmar stannade Kim i Drevsjö, då hann han själv sitta en halvtimme innan han vid halv sex åkte vidare.


Nästa stopp var Sövollen. Kim hade sju mil dit och med bil var det betydligt längre och tar nästan lika lång tid som med hundspann. Det är mycket brant och man passerar parkeringsplatser där man rekommenderas att lägga på snökedjor. Jag nöjde mig med att koppla loss släpet innan jag åkte upp för den långa backen som slingrar sig runt fjällkanten upp till Sövollen. Kim hade planerat att ta sin obligatoriska åttatimmarsvila i Sövollen. Så när hundarna fått halm att ligga i, ljummen köttgryta att äta och en filt över sig, för att spara energi, så får de sova. Kim hann också sova fyra timmar innan det är dags att börja massera hundarna, sätta på dem sockor som skyddar tassarna och dra iväg. En av hundarna var trött och ville inte riktigt äta så att den plockade Kim ur spannet och hon fick åka med mig i bilen resten av tävlingen.


Från Sövollen var det sex mil till Tynset. Där valde Kim att köra igenom och hoppa över depåstoppet. Därpå följde tre tuffa mil med mycket klättringar in till skyttestadion vid Tolga där en obligatorisk åttatimmarsvila väntade för samtliga hundspann. Kim kom dit vid kvart i fyra på söndagsmorgonen och den högra bilden visar när han åker vidare ut från stadion vid kvart i tolv. Den sista och kanske tuffaste sträckan på tio mil återstår.


Kl 21.49 på söndagskvällen kommer Kim i mål i Röros på 30:e plats och förste svensk. Det kom in tre spann samtidigt och eftersom ledarhunden tröttnat och fick hänga med sist i spannet så fick jag rycka in och leda spannet rätt i idrottsparken, så det blev inget riktigt målfoto mer än det här när en funktionär plockar ur den elektroniska dosan som hjälpt till med tidtagningen.

Mitt uppdrag var i först hand att vara handler åt Kim så fotograferingen av honom kom lite i andra hand. Men jag hade god tid att fotografera toppåkarna medan jag väntade på Kim, så fortsättning följer...

Mer läsning: Ta del av Nisse Uppströms lopp.

8 kommentarer:

Flanören... sa...

Högintressant och välkommen tillbaka till det gamla landet.
Spännnade saker du varit med om.
Ser fram mot fortsättning.

Kjell E sa...

Blev lite galet med adressen.

Göran S sa...

Mycket trevligt reportage,och grattis till genomförandet!

Anonym sa...

Hej Tomas!
Jättefina bilder!
Hoppas ni kom till Östersund utan vidare problem med bilen. Vi fick fin fart med nya batteriet ända fram till ca 4,5 mil innan drevsjö, där var det dags för en liten ispropp i bränslesystemet. Åkte i 30 fram till Drevsjö. Där inhandlades liten flaska med guck som hälldes i tanken och sedan vara alla galda och nöjda igen. Sov på Torsö hos Agneta och Anders natten som gick och körde idag sista biten hem in i vardagen: Fick lite tight med tid så det var rätt in på ett föredrag i Neurospykitatri iförd friluftsbrallor, otvättat hår, kängor och ullfrotte. Kan säga att jag avvek något... :-)

Hoppas du uppskattade din vecka , man blir så trött,totalt avkopplad och så tankad med ny energi. Hälsa Kim och tacka, har sällan blivit så glad över att se en fast nyckel av storlek 13!
// Mari, Dädesjöbo och Handler åt Agneta

Tomas Jonsson sa...

Tack för kommentarer.

Mari: Jag uppskattade verkligen veckan. Och precis som du skriver så blir man trött, avkopplad men tankad med ny energi. Det var ett skönt avbrott i vardagen.

Lasse Strömberg sa...

Hallå där!

Varför blir man så glad över en fast nyckel av storlek 13? Handlar det om en nyckel för muttrar eller är det något norskt som vi inte känner till i Sverige?

Dädesjö, dit åker vi på marknad varje år, och då är det garanterat inte någon snö i faggorna.

Tomas Jonsson sa...

Lasse: En nyckel för muttrar. Det var minus trettio när vi skulle hem och dieslarna ville inte riktigt tuffa igång.

Anonym sa...

Hej Tomas!
Kul att det gick så bra för Din bror (jag tror du hade en viktig roll i det hela). Vi fick ju en hel del snö sen vi skildes åt. Jag har åkt c:a 13 mil skidor och har återkommit till Nybrostrand utanför Ystad. Hör möttes jag av lika mycket snö som jag hade i Vemdalen. Det blev till att skotta sig egenom 1,5 meter höga drivor innan jag kunda köra in bilen i min carport.
Ha det så bra och jag hoppas Din resa grår smidigt tillbaka.

Hälsningar

Östen