Typ tio sekunder, fick jag på mig att ta en porträttbild på Jerry Williams. Efter kontakt med hans maneger och väntan så kom han ut ur sin loge och mumlade "Ta bilden nu då!" – ingen chans att få nåt leende där inte... Men en kvart senare gick han upp på scenen och bjöd på en toppenshow där han verkade på strålande humör och var lätt att fotografera.
4 kommentarer:
Suverän porträttbild,som alla andra du tagit!
Tack Göran. Precis när jag tagit bilden så kändes den och allt jobb innan meningslöst, men varje gång jag ser den så gillar jag den allt mer. Han vinklar huvudet så där lagom och har en bister med helt okej pose.
Hej
Flotta bilder på J W.
Jag fotade honom i svartvitt i Borgholms slottsruin med spegelreflex och kemikalier.
Jag hade underexponerat 2 steg för att få skarpt 1600 på TriX 400.
Något "misstag" skedde med kemikalierna, så jag hade bara att köra på i förstoringsapparaten på 3:an.
Bilderna fick perefekt kontrast och skärpa och var jämt exponerade.
Tänk om man visste vilket "fel" man gjorde.
Det är lättare idag med digitalt. Bara att knäppa några bilder, chimpa (titta på bilderna), skruva lite på tid och ISO och knäppa vidare.
Personligen tycker jag risken är större att man överexponerar på konserter. Se exempelvis näst sista bilden på Jerka där sidan på huvdet har fräts ut.
Skicka en kommentar