Bilder från This is Hultsfred 2016

Fjärde upplagan av This is Hultsfred arrangerades under helgen. This is Hultsfred startades som en protest mot att Hultsfredsfestivalen sista året flyttades till Stockholm och sen somnade in. Det finns bara ett Hultsfred och det ligger invid Hulingens strand i Småland.

På fredagskvällen var jag inte riktigt på humör. Och det märktes på bilderna. Jag tog 211 bilder och så gott som allihop var skit. Egentligen bara att slänga, men jag sparade 23 bilder som minne. Jag är inne i en period då jag inte känner mig inspirerad till fotograferingen. Jag får kämpa.

Jag anlände lagom till Baboon Show och det var en upplevelse. Massor med energi och det fick mig på humör. Nästa musikaliska upplevelse var Adée som spelade på Stora Dansbanan. Låtarna och mellansnacket handlade mycket om jämställdhet och tolerans.

Just tolerans var något som genomsyrade festivalen. De flesta artister kommenterade eller sjöng på temat.

Sator spelade i Teaterladan på Hultsfredsfestivalen första gången 1986. Nu var de tillbaka på samma scen trettio år senare. Sator var närmast husband och spelade på alla festivaler, tror jag. Årets spelning var inte den bästa jag sett med dem. Men ändå intressant. De bytte medlemmar och instrument på scenen och körde en tidsresa som började med Sator Codex när de 1986 inte var så gamla och sen fick vi följa dem fram till de senaste låtarna. När vi klev ut från Teaterladan så hade vi fullmånen i ansiktet och jag tyckte det var rätt mäktigt...

Jag brukar ju ta en del spontana porträtt. I år blev det inte så många. De ovanför sprang jag på, tyckte de var snygga och tog en bild. De berättade att de skulle spela på på lördagen på Sensus-scenen vid halv två. På dagen eller natten, frågade jag. På dagen, sa de, vi är inte så kända... Jag hoppade blixten så min skugga blev en selfie på samma gång...

På lördagen skulle jag ställa ut bilder. Spikade och knöt snören och det var väl inte det snyggaste arrangemanget, men jag lät bilderna hänga där ända tills det blev mörkt. Blev på lite bättre fotohumör, även om det tog flera timmar innan jag tog första bilden. När kvällen var slut hade jag ändå exponerat 164 bilder och några var jag nöjd med och sparade 35 bilder.

Det här bandet tror jag hette St Andreas. De sjöng om pedofili, missbruk, blod och annat otäckt. Nedanför är det Utopia och därunder en flicka som jag hittade i minglet.

 Hökartorget var nästa musikaliska upplevelse. Grymma låtar. Indiepopen lever fortfarande. Gula gubben kom med sin rollator. Han är en levande legend på festivaler och dyker upp lite överallt i gula alldeles för små träningsoveraller. Men han sprider glädje och ett positivt budskap. Hans dikt "Jag tycker om dem allihop" igår var en höjdare.

Ovanför ett porträtt på två engelsktalande som jag tyckte var söta. De stod och dansade på en gammal stubbe. Nedanför Death Team.

Baristoart från Vadstena, om jag minns rätt, som rostar sitt egna kaffe, börjar bli legio på Hultsfred. Förra året tog jag en bild på föräldrarna som såg så kära och fina ut. I år kompletterade jag bilden med deras vackra döttrar också.

Sen var det dags för Achilles på Sensusscenen. Det var festivalens aggressivaste musikakt. Men pojkarna i bandet är egentligen rätt snälla. Achilles var det sista jag såg, innan jag åkte hem...

Bilder från Bluesfestivalen i Mönsterås 2016

40 bilder från Filtfestivalen på Öland 2014

För tredje året arrangerade Kim Stranne med vänner Filtfestival på Öland. I år var första gången som det blåste ljumma vindar över kullarna runt den lilla scenen vid Hotell Skansen i Färjestaden. Det var filtväder och på scenen stod String of Sounds, Johan Johansson, Frans Haraldsen och My Stranne, Vera Nord, Lalla Hansson och Abalone dots.

Kim presenterar kvällens festival.

String of Sounds inleder och gör sin absolut första spelning.

Publiken njuter på sina filtar.

Johan Johansson redo att gå upp på scenen.

Trots att det är valår så var det väldigt låg politisk profil i år. Inte ens Johan agiterade annat än i sina låtar.

Framträdandet klart.

Och publiken njuter fortfarande.

Johan skriver autografer.

Ungt fans som studerar skivomslaget.

Frans Haraldsen och My Stranne.

Vera Nord. Det var första gången jag hörde henne och det var en upplevelse.

Hon började med sin hit Dyslexi är bajs, om hur det är att ha dyslexi.

Låtarna handlar om livet på väg in i tonåren. Drömmar, längtan, lärdomar och insikter. Drömmen om att bli sångerska, längtan varannan vecka efter halvsystern. Fjärde låten handlar om hjärnskakning för att hon var dum. Hon avslutade med Dramaqueen om hur hon slår i dörrar och stänger in sig på sitt flickrum. Vera Nord dikterar texterna som hennes pappa, med gitarr längst till vänster, skriver ner.

Efteråt fick hon skriva autografer.

Och fansen tog idolbilder.

Festivalgeneralen Kim Stranne verkade nöjd.

Johan Johansson låg i gräset och skrev autografer.

Kim skulle inte spela, men publikfriade med några låtar i alla fall under kvällen.

Sen var det dags för Lalla Hansson. Han skojade mycket om att han var ålderskvoterad till Filtfestivalen.
Jurassic Park och Antikrundan.

Lalla Hansson drog av sina gamla hits och det var en mysig spelning.

När han nöjd och leende efter spelningen kom ner från scenen med sitt slitna gitarrfodral, som hängt med ett tag, så såg jag den här bilden som kanske blev kvällens favorit. Jag hade glömt skruva upp ISO:t så det blev lite släpig rörelseoskärpa.

Och även Lalla Hansson fick skriva autografer och sälja skivor.

Kvällen avslutades med Abalone Dots.

Countryinspirerad musik. Till alla ljudteknikers fasa, som de sa själva, så har de släpat med sig massor med instrument.

Jag lyckade visst få med samma gitarr på två bilder med olika sångerskor.

Publiken njöt fortfarande på sina filtar.

Månen strödde sitt silverljus över Filtfestivalen när skymningen sänkte sig över området.

Abalone Dots pratar med fans skriver autografer och säljer skivor efter spelningen.