söndag 10 december 2017

En bild från idag och ett minne från 1970-talet


Det var på 1970-talet och jag levde på den här gatan. Huset i högerkant var vårt. De båda gavelfönstren i vinkel på övervåningen var mitt rum. Det var där jag gömde mig när första möjliga flickvännen knackade på dörren och jag beordrat morsan att säga att jag inte var hemma. Det var där uppe i det rummet som jag spelade in mitt första blandband med låtar från radions Poporama. Det var också i det rummet jag satt och testade stämplarna med alfabetets bokstäver som gick att trycka rubriker och enklare texter av. Det var där jag ritade och skrev mina första verk.

I huset till vänster bodde jämnåriga Stefan och hans brorsa Thomas. I huset ovanför bodde Fredrik och Patrik, de var lite äldre och hade mopeder och dem och deras kompisar var det bäst att undvika. I huset intill bodde Ingela som både var lekkamrat och den första flickan jag kände. Vi lekte doktor ute i det lilla uthuset och det var där jag konstaterade att flickor och pojkar inte kissar på samma sätt.

Det var i de här kvarteren vi levde runt utan cykelhjälmar eller tider att passa. Vi hade limpsadel och bockstyre på cyklarna, lekte cowboys och indianer eller hade cykeltävlingar, fast vi låtsades att cyklarna var motorcyklar så klart. Vi kom hem med skrubbade knän och fick dem omplåstrade av våra morsor som alla var hemmafruar. Varje vecka kom både en varubuss från Åsa Livs och en drickabil från Pripps.

I samma kvarter bodde en knivslipare, en gammal chaufför, en träskomakare, en sågverksarbetare, det fanns en liten lokalbutik och så vi barnsfamiljer. Nu när jag sakta på ettans växel glider genom villakvarteret som på 1970-talet var ett helt landskap, så har det krymt ihop till några smala gränder runt några villor. Alla hus är kvar. Träd har vuxit upp, friggebodar byggts. Fyrtio år har det gått. En annan tid.

Inga kommentarer: