Kina har varit på tapeten i Kalmar sedan sommaren då ett kinesiskt bolag tillkännagav att de planerar ett stort affärscenter i mångmiljardklass i Kalmar.
Tanken är att kinesiska affärsmän ska finnas på plats i Kalmar som en länk mellan Kina och Sverige.
Förra veckan avslöjade Sydsvenskan att det kinesiska företaget Fanerdun som ligger bakom satsningen lockar kinesiska affärsmän med svenskt uppehållstillstånd och det svenska välfärdssystemet. Nu svarar Fanerduns chef med att tidningen ska stämmas och journalisten utvisas. Men efter att kalmariterna förklarat att vi har yttrandefrihet i Sverige så har mr Luo lugnat ner sig.
Andra bloggar om: Kina, fanerdun, Kalmar
3 kommentarer:
Ja, man kan bara undra över hur många kulturkrockar som kommer att uppstå framöver. Jag anar att det blir åtskilliga. Hoppas att resultatet blir ökad förståelse, utvecklat lärande och på sikt även demokratisk påverkan.
Åh, vad jag njuter. Det här är verkligen den högborgeliga staten in action, med inskränkta kommunalpampar som förtvivlat klamrar sig vid varje verbalt höstrå som utlovar en megasatsning i just sin hembygd ("vi i Kalmar har inte råd att vara bakåtsträvare efter de senaste årens industrinedläggningar" säger man i dagens Barometern - Det är precis en sådan inställning som leder till de mest desperata handlingarna) när Mr Lou själv som skall vara primus motor inte omnämns i någon större internationell finanstidning (eller Newsweek eller Times eller Financial Times) eller är omnämnd i någon tidning öht innan satsningen blev känd i augusti.
Som en viss ledare sa: "Ju större och bredare lögn, desto fler går på den". Kommer ni ihåg Silverdalen, där gick ju kineser in och skulle öppna grossistfirma? Vad hände där? Nu när Fanerdun får marken till reapris kommer man förmodligen sälja vidare den dyrt vid rätt tillfälle eftersom spekulationsvågor m.m. driver upp priser och sen kommer man inte ha någon susning om hur eller varför det kunde inträffa. They can eat my shorts and be happy.
Anonymous: Det är lite den känsla som du förmedlar som jag har. Det var riktig hallelujastämning i Kalmarsalen vid den där presentationen då kalmarborna applåderade hysteriskt. (Jag var inte där, utan delger bara andrahandsuppgifter.) Enda gången som det buades var när nån ofin person påpekade att Kina inte följer mänskliga rättigheter - då buades budbäraren ut och nån företagare reste sig upp och berättade att såna där illvilliga lögner ska man inte tro på, varvid det åter applåderades.
"Dä går aldri" brukar kalmarborna vara kända för att säga. Men det här gången verkar det vara hopp. De låter som en av mina gamla chefer, som alltid sa: "Det måste gå!"...
Skicka en kommentar