När Christer Fuglesang och de andra i rymdfärjan Discovery landande på Kennedy Space Center vid 23.32 i går kväll så sattes punkt för tretton dagar då vetenskap, forskning och nyfikenhet fyllt löpsedlarna.
Den moderna tekniken har gjort det möjligt att följa rymdfärjan och rymdstationen på mycket nära håll. Det har också gett resultat.
Generellt sett så är vetenskapen och framför allt naturvetenskapen lågt värderad i vår omvärld. Det är med tvång som lokaltidningarna publicerar en centralt producerad vetenskapssida i veckan. Våra svenska kommersiella radio- och tevekanaler har inget eller ytterst lite naturvetenskap. Däremot vältrar man sig gärna i spekulativa reportage om människor som gjorts till kändisar exempelvis genom välexploaterade silikonbröst.
På nåt sätt så har rymdfärden använt medias grepp och blivit en dokusåpa i realtid, producerad av Nasa med stöd från naturvetenskapliga institutioner runt om i världen.
Det är ovanligt med naturvetenskaplig undervisning på låg- och mellanstadieskolor. Kunskapen bland lärarna är låg och intresset är ännu lägre. Oftast inskränker det sig till några utflykter i skogen där man studerar växter och myror. Många gånger är det först när eleverna börjar på högstadiet som eleverna får börja med laborationer i kemi och fysik - trots att det finns uppnåendemål även för dessa ämnen i de lägre årskurserna. Eftersom många elever saknar grundläggande kunskaper upplever de fysik och kemi som svårt och krångligt på högstadiet.
Det här avspeglar sig även på gymnasiet, där söktrycket är betydligt starkare på mediautbildningar och estetiska utbildningar än på naturvetenskapligt program. På universiteten blir det ännu tydligare. Platserna står tomma på den naturvetenskapliga sidan, medan det går flera hundra sökande på varje plats på journalistutbildningarna.
Resultatet blir att det råder underskott på lärare i naturvetenskapliga utbildningar och vi har en ond cirkel. Och det är där som den nu lyckligt ändade rymdfärden kommer in. Den har haft förmåga att fånga intresset. Det skulle vara väldigt roligt om Fuglesang nu inte glöms bort, utan att han får fortsätta synas i media. På så sätt kan han öppna upp ögonen på elever och lärare för den spännande naturvetenskapen.
Det är betydligt roligare att se reportage om Christer Fuglesang och hans uppdrag fylla tidningarna, än att behöva stå ut med spekulationer om det som inte syntes i bild i dokusåporna. Rymd-Christer är helt enkelt roligare än Big Brother-Linda!
Andra bloggar om: rymden, naturvetenskap, christer fuglesang, fuglesang, dokusåpor, politik, utbildning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar