En fredagsbetraktelse med Gud i centrum

Äntligen har jag fått upp stereon och plockade fram Ebba Grön som jag har njutit av. Hittade ett roligt klipp på Youtube från ett teveprogram 1979. Den åldriga publiken i slutet av klippet verkar inte riktigt förstå vad det är för nåt. Men nu trettio år senare så känns det som strömmar ut från scenen fortfarande ungt, fräscht och rebelliskt.

Jag lyssnar på Häng Gud. Den kändes lite förbjuden då när det begav sig. Idag när orättvisorna breder ut sig i världen, när de rika exploaterar jordens resurser och sätter fart på växthuseffekten så känns Gud ännu mer avlägsen. Om det nu är Gud som är rättesnöret som ska hjälpa oss till den rätta vägen.

Finns Gud förresten? Jag har ibland velat bli präst, det skulle vara kul att ha en egen liten församling. Men eftersom jag saknar gudstron så är det väl kört.

Jag hörde talas om en man som däremot hade gudstro, men som inte riktigt förstod vad det innebar. Han bodde i ett översvämningsdrabbat område. Han blev strandad på en liten kulle allt medan vattnet steg. När vattnet nådde mannen till axlarna, kom det en liten räddningsbåt. Männen i båten försökte ta med sig den strandsatte mannen till land, men han vägrade: ”Jag litar på att Gud kommer och hjälper mig”, sade han.

Det fortsatte att regna och när vattnet nådde mannen till hakan kom det ytterligare en båt. Räddningsmännen försökte plocka upp mannen i båten, men han vägrade åter. ”Jag är helt övertygad i tron om att Gud kommer och räddar mig!” svarade mannen.

Regnet fortsatte och när han var tvungen att böja huvudet bakåt för att få näsan över vattenytan så kom det en helikopter i luften. De vevade ner en ytbärgare i en vajer, men mannen fortsatte att vägra. ”Jag litar på att Gud räddar mig!” svarade han den förvånade ytbärgaren.

Regnet fortsatte, vattnet steg och mannen drunknade. När han kom upp till himmelen så var han ganska arg och frågade Gud varför han inte fick någon hjälp utan drunknade. Gud sade: ”Jag är också förvånad. Jag skickade två räddningsbåtar och en helikopter, men ändå hjälpte det inte!”

Jag har ibland funderat över hur den troende ser på sin Gud. Mannen i exemplet var inte behjälpt av sin gudstro. Vi utan gudstro kan ibland tillbe slumpen - vi hade tur. I kombination med sunt förnuft kanske det fungerar lika bra som om vi hade Gud vid vår sida?

Andra bloggar om: gud, politik, ebba grön, gudstro, miljö