Intresseklubben antecknar. Tidningen Nyheterna berättar att norra Kalmar läns näst bäste kristdemokrat, Gudrun Brunegård, fått komma till Stockholm och sitta på den store ledarens arbetsrum.
Den store ledaren, det vill säga Göran Hägglund, "berättade om det intensiva arbete som bedrivs". Apoteksmonopol, tandvård, psykiatri och tonårsaborter; det är mycket som ska motarbetas.
Nu undrar säkert vän av ordning vem som är norra länets bäste kristdemokrat. Jo, det är naturligtvis Anders Andersson som traskat ända in i SKL:s styrelse. "Inte illa traskat för en Järnforsengrabb" som han uttryckte det på sitt blyga sätt.
Jantelagen ska naturligtvis brytas. Därför är det bara att lyfta på hatten för kristdemokraternas medietaktik att oblygt berätta om allt de företar sig - gärna kryddat med superlativ om deras förträfflighet. Mer beklagansvärt är att tidningarna okommenterat låter trycka eländet!
Andra bloggar om: kristdemokraterna, demokrati, media, vimmerby, hultsfred, landstinget, Göran Hägglund
6 kommentarer:
Fast nu är du väl ändå lite orättvis?
Tänk på att (kd) inte har speciellt mycket att glädjas åt. Göran kanske t.o.m. bjöd Gudrun på kaffe!?
Alf kom tillbaka. Allt är förlåtet, typ.
Nå, efter att ha jobbat lite på en redaktion så vet jag att utrymmet är oerhört begränsat. De fördjupningar och kommentarer man skulle vilja få med, tvingas man genast slå ut hågen. De som ger en ort ett visst antal sidor har stor makt, liksom redigerarna. Yta och snabbhet premieras framför djup och kvalitet.
Förutom yta och snabbhet, så borde jag också ha nämnt lustigheter. Artiklar, även samhällsartiklar, skall plötsligt vara så humoristiska, lustiga och mysiga. Den kritiska blicken kopplas ofta bort.
okej.jag kommer tillbaka
Jonny: Jag har under årens lopp skrivit ganska många pressmeddelanden. Jag brukar göra dem korta (högst en halv A4) och försöker få med några olika citat och en krok med nån rubrikvänlig kommentar.
De allra flesta av dem har kopierats rakt av och tryckts och under artikeln så står det plötsligt en journalists namn - som ger legitimitet åt texten.
Nån enstaka gång har det hänt att pressmeddelandet inte gett något. Desto oftare har pressmeddelandet använts som en blänkare inför och sedan följts upp med ett större reportage.
Det hela började vid millenieskiftet när jag var irriterad över att museiföreningen jag är engagerad i aldrig fick någon publicitet. Jag jämförde lokaltidningarna under en vecka och konstaterade att de allra flesta artiklarna byggde på pressmeddelanden.
Efter det gjorde jag upp en PR-plan där jag stolpade upp alla aktiviteter som det skulle gå att göra pressmeddelanden kring. Jag skickade ut en text inför med en inbjudan, samt en rapport efteråt. Alla kom med plus att det blev några bonusartiklar. Vi hade aldrig tidigare synts så flitigt i tidningarna.
Sedan dess har jag fortsatt att arbeta på samma sätt i den föreningen plus att jag använt samma taktik i vänsterpartiet.
Skicka en kommentar