Miljöpartisten Jonas Lönn från Kalmar dödförklarar Fanerdunprojektet i dagens Barometern. Jag börjar bli beredd att hålla med.
Det är snart två år sedan de storslagna planerna presenterades. "Mr Luo" tillsammans med kommunalrådet Johan Persson kunde i valrörelsens slutskede berätta att ett stort grossistcenter skulle byggas i Kalmar. Det skulle ge jobb åt kanske två tusen människor i Kalmar. Man räknade dessutom med två miljoner besökare per år. För dessa skulle ett stort hotell byggas.
Vid ett första informationsmöte fylldes Kalmarsalen av allmänhet och entreprenörer och hyllningarna till den mystiske men upphöjde Mr Luo visste inga gränser. En person vid den där tillställningen lär ha knystat något om mänskliga rättigheter, men han buades snabbt ut innan översättarna hunnit förklara för Mr Luo.
Nu två år senare så skulle jag kunna illustrera den här artikeln med några foton. Ett skulle vara på högen med tegelstenar som ligger intill E22 vid Snurrom. De ligger inte staplade, utan tömda i en hög. I början då projektet fortfarande pågick kunde man se kineser med skottkärror korsa Norra Vägen som flitiga arbetsmyror. Nu undrar jag hur länge högen kommer att ligga!?
En annan bild skulle vara på Nordchoklads gamla fabrik som blivit kärnan i Kalmar China town. En stor gräsmatta har anlagts mot Norra vägen och i vintras smyckades den med julgranar. Granarna stacks helt enkelt ner direkt i marken. Dock slog de aldrig rot utan valde att luta sig lite åt höger eller vänster och ramlade omkull och de stod kvar till långt efter fastan... ja ända in i maj om jag minns rätt. Och då var platsen sedan länge övergiven.
På hösten 2006 ringde Sveriges Radios Randi Mossige-Norheim och berättade att hon gjorde ett program om kinesiska satsningar i Sverige. På min blogg hade hon hittat en kommentar om hur det gick i Silverdalen. I januari 2007 sändes hennes program. Jag rekommenderar en lyssning på de första 16 minuterna av programmet. Nu med två års distans känns det som om Kalmar kan läggas till exemplen som presenteras i programmet.
Kännetecknande för alla kinesiska projekt i Sverige har varit att en kinesisk miljardär plötsligt dykt upp i en kommun där industrier lagts ned och kommunpolitikerna sliter sitt hår i sökandet efter ersättning. Kineserna har presenterat storslagna planer. Kommunen har gått in med mark och lokaler, glada över skänken från ovan.
Hundratals kinesiska arbetare har kommit hit. En "kulturkrock" har uppstått kring arbetarnas arbetsmiljö. Förutom en svensk kontaktperson så har det inte skapats några jobb åt folk på orten. Projektet marknadsförs och snart ska det kunna öppnas. Snart... Ganska snart...
Prologen har varit utebliven betalning av hyran. Dock hela tiden med löften om att allt är i sin ordning och centret snart ska öppnas. Skulle fodringsägaren tröttna och sätta projektet i konkurs så har inte just det bolaget som hyrt lokalerna haft några tillgångar. Förlusten för kommunen har i bästa fall stannat under miljonen. Men illusionen är slagen i spillror och kommunpolitikerna får hoppas på andra projekt.
Kalmar befinner sig just nu i början av prologen. Det enda som fortfarande pågår kring projektet är studieförbundens kurser i kinesiska och kinesisk kultur som kalmarborna deltar i. Det enda som återstår av drömmen är en enorm hög med tegesten vid Kalmars norra infart.
Andra bloggar om: kalmar, fanerdun, china town, kina, sveriges radio, konflikt, arbetsmiljö, kultur, politik, samhälle
4 kommentarer:
Varför envisas medierna med att nämna Fanerduns VD (?) som "Mr Luo"? Herr/Mister på mandarin är "xiansheng" (mandarin traskriberat till västerländsk skrift, pinying. Kinesisk skrift är varken jag eller min dator någon hejare på).
Enligt mitt minne så kallades han "Mr Luo" så länge allt var frid och fröjd. När det började trassla till sig så blev han "Jinxing Luo".
Tänk att min kommentar om den kinesiska satsningen i Silverdalen skriven för två år sedan skulle uppmärksammas av radions journalister.
Jag känner mig så stolt nu!
:-)
Skicka en kommentar