Jag förstår inte hur vi har lyckats få en skolminister som inte kan lagen. Jan Björklund skyller alla skolans problem på att skollagen inte är tillräcklig. Men det är den. Problemet är att den inte efterlevs eftersom skolorna inte har resurser.
Nu säger Jan Björklund att det finns några elever i varje klass som inte får den stimulans och utveckling som de har kapacitet för och därför bör elitklasser tillåtas.
Men alla elever oavsett studiebegåvning har rätt till stimulans och utveckling. Vi har en individuell skola där varje elev har en individuell utvecklingsplan. Varje termin erbjuder skolan utvecklingssamtal och då diskuterar eleven, föräldern och lärare hur eleven kan utvecklas.
Mina stående frågor vid utvecklingssamtalen brukar vara "Vilket ämne tycker du är roligast?", "Har du pratat med din lärare där om hur du kan utvecklas och vad som krävs för att du ska kunna höja ditt betyg?"
Redan idag har varje elev rätt till att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov, och det är skolans förbannade skyldighet att ordna detta. Om skolminister Jan Björklund vore medveten om detta så skulle han inte kräva några elitklasser!
- - - - -
Länkar DN, SvD
Andra bloggar om: skolan, skolpolitik, politik, samhälle, utbildning
15 kommentarer:
Lika barn leka bäst.
Låt de mest begåvade få den stimulans de behöver. Idag finns redan sossarnas elitskolor, idrottsklasserna!!
Lika Värde är absolut inte samma som Lika Förmåga.
ALla har lika värde, men alla har OLIKA förmåga. Alla är bra på någonting!! Låt alla göra det dom är bra på, då mår alla bättre och producerar mer.
Du tycker förstås att S har gjort ett fint arbete under 70-, 80- och 90-talet?
Vi är många som gick i skolan då och är fruktansvärt missnöjda med hur GP och C/O skötte båten.
DET SKALL FINNAS OLIKHETER! ALLA ÄR BRA MEN PÅ OLIKA SAKER.
Vi människor behöver sporras för att få energi till att uträtta underverk. Vi har också enklare att känna denna kämparlusta när vi känner att vi är bland "jämnäriga", d v s att vi nästan är lika bra på något och nu gäller det att ta i för att lyckas.
Alltså är det en bra pedagogisk strategi att samla individer som är motiverade och kan sporra varandra.
Varför finns det då en negativ sida i regeringens strävan om elitklasser som leder helt fel?
Man verkar glömma bort att man med detta sätt riskerar att konservera själva de pedagogiska formerna och istället sortera fram de som passar i just den typ av studiemiljö som erbjuds idag. Vi har ett hål, vilka är det som passar in i hålet?
På detta sätt fångar man upp befintliga talanger men missar alla potentiella talanger som verkligen kan blomma ut i ett ämne om de bara får använda sina bästa sätt att lära sig.
Hur kommer vi förbi detta dilemma med att vi vill erbjuda våra barn en motiverande studiemiljö bland jämnäriga samtidigt som vi inte vill stänga ute vissa lärstilar eller förstärka uppdelningen i olika status i vårt samhälle?
Enligt mitt sätt att se på det så handlar det om att utveckla de pedagogiska formerna för att olda fram fler olika typer av talanger som i sin tur kan komplettera varandra som "motpolare".
Istället för att söka runda elever till våra hål så gör vi våra hål formbara så att alla sorts elever hittar sin plats.
Förväntningarna på skolorna blir då att de ska kunna visa att de har nått fantastiska studieresultat med elever som har tagit helt olika vägar i sitt lärande. En grupp elever vill ha fasta tider och en annan grupp vill ha varierade tider. Båda grupperna av elever får det stöd de behöver med hjälp av sinnrika pedagogiska former och beröriga lärare, d v s lärare som inte bara är behöriga utan också har den professionella förmågan att beröra sina elever.
Tomas, om du har den förmågan så önskar jag att du får mer dig fler lärare på din skola. Ni behövs!
Hur tänkte du nu? dra ner de begåvade till de andras nivå är väl ändå inte särskilt klyftigt...
Det som är anmärkningsvärt är att Jan inte jobbar i skolorna och får därav höra hur det är i klassrummen. Jag had en samhällslärare som sa "Det finns inte en chans för skolan att konkurrera med dataspel, chatta, m.m." Det sa han 97 och det var så rätt. Det är för många ungdomar som sitter och funderar på om de ska lyfta på pennan eller ej i kafeterian.
Jag föreslår att varje elev som får IG på ett prov får plantera 10 000 granar en het sommardag eller gräva 1000 meter dike med spade eller diska på en restaurang i två veckor. Sen får de fundera vad de vill jobba med i framtiden. Inför man det så jäklar anamma kommer fler studera.
Å andra sidan så behöver vi en bonde i samhället för alla kan inte bli dataingenjör. Någon måste tömma soptunnorna.
Jag förvånas över era kommentarer. Tror inte att ni läst min artikel. Jag konstaterar att skolan redan idag är skyldig att ge högpresterande elever utmaningar för att de ska kunna utvecklas utifrån sin förmåga.
Men Tomas: Om det inte funkar idag så är det väl ändå smartare att göra någonting åt det än att bara konstatera att det borde redan funka idag, men att det inte gör det?
Problemet är när lärare är så dåliga (trots att de är behöriga) att de inte förstår skillnaden mellan räkning (konkretisering av matte) och matte (abstraktioner).
Elitklasser behövs därför att lärare där kommer att ha bättre kunskaper och det är dessa kunskaper som behövs för att stimulera duktiga elever.
Jag har otroligt lätt för att lära, bara intresset finns där. Behöriga lärare som inte motiverar är för mig bara bortkastad tid.
Lisa: Idag har varje elev rätt till utveckling utifrån sin individuella nivå. Men lärare hinner inte det eftersom undervisningstiden ökats och klasserna inte anpassats efter detta.
Om vi i stället skapar elitklasser så blir det inte mer resurser. Det kommer att leda till en segregering. Plötsligt så kommer inte längre alla att ha möjlighet att utvecklas utifrån sin nivå.
Kunskap är makt och det är en demokratisk rättighet att alla har rätt till utbildning och får utvecklas.
På min skola arbetar vi med nivågrupperingar i matematik. Jag har den snabbaste gruppen i 9:an. Det är 25 elever och vi arbetar mer gymnasieförberedande med svårare uppgifter och siktar på strävansmålen. I de långsammare grupperna finns färre elever, omkring tio stycken. De arbetar mer med grundläggande matematik och riktar in sig på uppnåendemålen.
Det är eleverna själva som väljer i vilken grupp de vill gå och vilken ambitionsnivå de har i ämnet.
Jag kan inte se att det krävs någon lagändring, utan det handlar om organisation och resurser.
Vi hade också olika grupper beroende på prestation i matte från 4.an och framåt. Men när man räknat ut matteboken både i låg och mellanstadiet så slutade det ändå med att man fick böcker som var enklare än de man just räknat ut. När man väl kommit till högstadiet så hade man fått lära sig att det inte finns någon vits med att räkna så fort man kunde för då hade man ingenting att göra när man var klar.
Jag tycker självklart inte att det systemet ska försvinna bara för att de som har väldigt lätt för matte ska ha en möjlighet att få än mer stimulans. Det systemet fungerar för många, men inte för mig.
Det här är precis som vanligt. Det är Folkpartiets och Jan Björklunds metod, nämligen att förenkla ett problem och sedan uppfinna en lösning som inte löser problemet utan bara ser ut som en lösning. Effekten blir, eftersom Björklund alltid beskriver sig själv som en handlingens man i motsats till alla andra, att han ser riktigt riktigt handlingskraftig ut. Jämför bara med mobilförbudet för ett tag sedan. Det är samma sak.
När man sedan vet att det här är en åtgärd som man inte avser att sätta en prislapp på så blir strategin än mer tydlig. Det är låtsashandlingskraft som är viktig för FP, inte problemlösning.
Tomas, du har helt rätt. Redan idag ska skolan stimulera alla elever efter vars och ens förutsättningar. Regeringen å andra sidan tänker plocka bort de estetiska ämnena ur utbildningarna på gymnasiet. Vad blir följden? Jo, elever som skulle ha nytta av att utveckla estetiska arbetsformer lämnas utan stimulans.
Och då kommer Björklund dragande med elitklasser. Suck, man blir så trött. Tänk om han kunde vara så pass ärlig att han kunde erkänna att det handlar om en sorts elever, nämligen de som gilar att läsa böcker och lyssna på föreläsningar, dvs den traditionellt enklaste elevgruppen i skolan. Elever med andra begåvningar göre sig icke besvär i Björklunds skola.
Nej, det är som jag läste från en gammal partipin i förmiddags: "Valet är enkelt, V eller fasa". Det gäller i högsta grad skolpolitiken.
Envar bör få rätt att inom ramen för sin potential utveckla sin förmåga så långt det är möjligt. I en vanlig klass i en vanlig kommunal skola går inte alltid detta.
Det må vara hårt att säga det, men lärarna är inte alltid de mest motiverade eller motiverande (och med tanke på hur det ser ut på lärarhögskolan idag är jag rädd för var framtiden bär i sitt sköte) och det är en suboptimal miljö för en ambitiös och högpresterande elev att bli sinkad av sina sämre begåvade och oambitiösa klasskamrater.
Det jag ser som den största problematiken med elitklasser är att ungdomarna kommer att utsättas för en stark social press som sannolikt kommer att vara några av dem övermäktig - eleverna i högpresterande klasser kommer sannolikt i en högre utsträckning än andra drabbas av psykisk ohälsa, ätstörningar och liknande. Dessutom kommer konflikter av sannolikt annan karaktär än i vanliga klasser blossa upp, vilket inte nödvändigtvis är till godo för elevernas sociala utveckling.
Men å andra sidan är jag bara en lekman som spekulerar.
mvh
Det handlar om, som Tomas påpekar indirekt, om vad man vill åstadkomma. Endera bestämmer man (vi väljare) sig för att skolan ska ge alla en chans, och tillsätter resurser för det, eller så bestämmer man sig för att endast de "mer begåvade", som man kallar det, ska ges den chans de förtjänar och då slipper man avsätta mer resurser till skolan.
Att förorda elitklasser för att skolan inte klarar av att leva upp till lagens bokstav, istället för att ge den resurser att klara av den saken, är som att säga att eftersom somliga har så usla ekonomiska villkor att de svälter är det väl bättre att låta dem dö i svält så att de andra kan överleva än att alla ska behöva svälta ihjäl i jämlikhetens namn (trots att samhället som helhet har massor av resurser, vilket vårt samhälle har).
Det är liksom inte detta senare som förordas! Det som förordas är en bättre fördelning av samhällets resurser, så att alla får ta del av dem, inte bara de redan gynnade, alltså mer av våra gemensamma resurser till skolan, så att alla får en chans att utvecklas i densamma.
En gång i tiden, även om det inte alltid blev så lyckat, ville man sätta till extra stöd till dem som behövde det. Idag värnar man endast om dem som inte behöver sådant extra stöd och anser att dessa ska gynnas extra mycket, på de andras bekostnad. Elitism kallas det, och är typiskt reaktionärt och bakåtsträvande.
Den socialdemokratiska skolan har konsekvent misslyckats med att uppfylla den grundläggande värderingen att varje elev skall ha rätt att utvecklas enligt sina förutsättningar.
De svagbegåvade eleverna har i många fall ställts inför orimliga överkrav. LGR11 likaväl som tidigare läroplaner saknar en forskningsbaserad, differentialpsykologisk strategi för att ta hand om dessa elever,.
De högbegåvade eleverna har plågats i en skola med underkrav som inte kan motiveras utifrån pedagogiska utgångspunkter.
Här kan elitklasserna utgöra den nödvändiga lösningen
Skicka en kommentar