Rönnbären lyser just nu röda ute i naturen. Rönnen tillhör sorbus-släktet där även oxel (Sorbus intermedia) ingår.
Rönnen växer fort under första tjugo åren. Den blir sällan äldre än sextio år. Av bären kan man koka rönnbärsgelé.
Linné namngav den till Sorbus aucuparia. Latinska artnamnet aucuparia betyder "fånga fågel" och syftar till att rönnbären användes som lockbete när man skulle fånga fåglar i snaror förr. Svenska namnet rönn kommer förmodligen från att bären rodnade, rönnade.
- - - - -
Källa: Den virtuella floran. Andra bloggar om: kultur, naturvetenskap, skogsbruk
4 kommentarer:
Jag kollade standardverket, Hellquists "Svensk etymologisk ordbok", och gamle H håller med om det där med rött. Dessutom hade rönnen en viss religiös betydelse, den var Tors träd. Den rödskäggige åskguden hade ett träd med röda bär. Det passar väl bra.
Det kliar faktiskt att kila ut och klippa lite bär och koka några burkar gele.
Det märkliga är att rönnen sägs skydda mot åska. Därför planterades ofta en rönn som vårdträd på gårdsplanen. Men jag är skeptisk till att träd skyddar mot åska. Min uppfattning är att träd, tack vare sin höjd, och särskilt ett ensamt träd, drar till sig blixten.
Ja, det låter skumt. Någon gammal tokighet från Bondepraktikan kanske? Fast det finns ju en del konstigheter i folktron: förr skulle man äta den första blåsippan på våren eftersom den antogs vara bra för njurarna (tror jag, eller var det levern?). På senare tid kom man fram till att den i själva verket inte är bra just för njurarna (eller om det nu var levern)!
Rönnbärsgelé är helt rätt, men man bör plocka bären efter den första frostnatten. Alternativt lägga bären i frysen en natt.
Skicka en kommentar