Ragnar arbetar på lärarutbildningen i Kalmar och kandiderar för vänsterpartiet i Kalmar. Våra vägar har via dessa två områden korsats då och då under de senaste åtta åren, senast förra veckan då jag tog lite porträttbilder på vänsterfolk.
Ljussättningen är ju rätt tråkig egentligen på konventionella porträttbilder. Men bilderna blir ju roligare om den som porträtteras använder alla ansiktets muskler på en och samma gång.
4 kommentarer:
Här blir det bakläxa på både ljussättningen och "kopieringskonsten"!
Skönt att objektet inte fick bakläxa i all fall! Jag tycker det känns rätt välgörande att gå tillbaka till svartvitt ibland; det känns som om man kommer närmare motivet, med nån sorts skonsamhet och respekt i avslöjandet. Skuggorna kommer fram bättre och då blir det intressantare...tycker jag!Fina bilder, Tomas.
Om jag vore du skulle jag ha en dovare bakgrund .. en lite skrynklig .., typ som fotografer bara slänger upp.
Ja, jag ska inget säga .., jag är ju ingen proffsfotograf, men kanske blir det mer liv i bilden på så vis. Nu liksom försvinner bakgrunden eller Ragnar Olsson .-))
Hej på dig du, Ragnar!
Förresten.
Elisabet: Nu var det ett beställningsjobb så det var porträtt typ passbilder som gällde och med en ljus bakgrund kan man använda bilden på många fler sätt.
Skicka en kommentar