Plötsligt skingrades molnen och solen kikade fram och det blev vindstilla och kvicksilvret, som numera oftast är ersatt av alkohol, steg på Celsius skala. Det blev en fin vårkväll. Jag som inte kan se mig mätt på vårens alla blommor var tvungen att kila ut och krypa omkring i gräset och föreviga dem, resultatet kommer så småningom.
Och över dessa stora fina och bördiga åkrar som sträcker sig ända ut till E22 och Ålem, nästan två kilometer bort i vänsterkant, brukar det ofta synas ormvråk. Dock inte idag. Och på andra sidan det fyra meter breda och tre meter djupa diket får jag plötsligt syn på något som kontrasterar avvikande från underlaget. Där i slänten, där solen står i zenit, ligger en fet och fin huggorm och solar sig. Tyvärr utan räckhåll för närbilder, vilket naturligtvis retar mig!
5 kommentarer:
U N D E R B A R bild, den översta.
Ormbilden är också ljuvlig för jag älskar ormar. Fint!!
Jag har inte sett en huggorm sedan barnsben. Du verkar se en var och varannan dag! Otroligt, men roligt att se!
Jag rör mig ganska mycket i natur där huggorm trivs. Men det krävs lite tur också :)
Alla dessa ormar alltså... Jag hoppar till lika mycket varje gång det dyker upp en bild på dom äckliga djuren. ;)
Då skulle du varit med för fyra år sedan, när jag hittade en oblyg huggorm och kunde ligga i gräset intill och fotografera den, medan den studerade mig och poserade ;)
Skicka en kommentar