Lite gamla figeholmsminnen

Under sommarens roadtrip så har jag vid flera tillfällen hamnat i Figeholm, min uppväxtort. I juli var det tio år sedan jag flyttade från Figeholm. Medan jag bodde där så var jag engagerad i båtklubben och sjöfartsmuseet och samhället. I början saknade jag Figeholm väldigt mycket. Numer så känner jag mig som en turist där. Inte många känner igen mig längre.

Här sommarjobbade jag en sommar som typ trettonåring och sålde bränsle. Det stod tre bränslepumpar här, 96 oktan, 98 oktan och diesel. Båtarna kom in här och lade till och jag räckte fram pumpen till dem och tog betalt.

Bredvikens badplats finns inte längre. Blev positivt överraskad när jag fick se att omklädningshytterna var kvar.

Men där den forna badbryggan låg, där det var fin sandstrand, där har det vuxit igen med al och vass. Notera Blå Jungfrun i fjärran, för utsocknes Blåkulla dit häxorna flyger på sina kvastar på skärtorsdagskvällen.

Det har verkligen vuxit igen i omgivningen. Inga aktiva bönder och skogsägare kvar som håller det gamla landskapet öppet. Här fanns bara några enstaka stora träd när jag var liten för trettio år sen. Resten var öppen hagmark.