Dygnsrytmen har fått sig en törn. Kom att tänka på den här bilden på mina föräldrars hund och ena katt. De var bästa kompisar. Jag minns sista gången jag gick med dem, knappt ett år senare. Hunden, märkt av sin sjukdom, hade svårt att gå. Katten som hela tiden strök sig mot hunden, gick runt hunden, under magen, mellan benen, strykande, på nåt sätt medveten om att tiden var utmätt. Det var inte roligt att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar