När man som jag är uppvuxen i en liten byhåla ute på landet, och man är i åldern mellan barn och vuxen, så finns ingen större längtan, än den som leder bort. Bort från byhålan. Bort från den lilla orten. Längtan till nåt annat. En storstad.
Stockholm var min dröm när jag var i högstadieåldern. Jag samlade kartor och bilder och drömde mig bort från min lilla byhåla.
Jag lyssnade på radioprogram och särskilt program som på något sätt lät en känna av storstaden. Fredagskvällarna med radions Metropol var ett sådan program. Jag skruvade också på FM-bandet för att mitt i allt brus få några radiovågor att stämma från Radio Stockholm.
Det var en dröm. En dröm som aldrig skulle bli verklighet, utan stanna vid en illusion för att jag i min lilla byhåla inte visste hur drömmen skulle förverkligas. Familjen var sällan i Stockholm och jag kände ingen där.
När vi på somrarna seglade och närmade oss huvudstadens skärgård så tog jag chansen att hoppa av där. På så vis kunde jag mingla omkring och känna mig lite fri och stor i staden, innan jag på egen hand tog bussen hem till Småland.
Efter gymnasiet kom mitt första jobb, högst slumpartat, att bli Scania i Södertälje. Det var ju så nära huvudstaden som man kunde komma, utan att vara där.
Ett år tillbringade jag i kringlornas stad. På helgerna tog jag pendeln in till huvudstaden och undersökte alla olika miljöer. Det här var precis före brytningens tid 1987-1988. Gecko hade precis börjat svindla till sig pengar till lägenheter och båtar och bilar. Förvandlingen hade börjat.
På plattan satt narkomanerna. Under svampen dansade studenterna och i Humleträdgården solade alla andra på väg in i framtiden. Allt medan yuppisen speglade sig i sin lyxjact, ständigt sörplande champagne och sniglar.
Storstadens puls försökte förföra mig men jag behövde ha den på avstånd för att hålla kärleken i liv.
Idag har kärleken svalnat betänkligt och vid varje besök ser jag med skräck på alla människor som stressar fram med sina gucciväskor och folk som springer i rulltrapporna eller kämpar i bilköerna och jag längtar tillbaka ut på landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar