Han går vägen fram genom det lösa gruset. Det är natt, det är varmt, det är slutet på maj. Han går vägen fram och det knastrar i takt. Han är glad, han är trött där han går vägen fram.
Det var länge sen sist. Ingen minns när det var. Det var hjärta och smärta och tystnad och svek. Det var länge sen sist, ingen minns faktiskt när det var.
Knastret i gruset hörs genom natten. Det är vår och förväntan och längtan och kärlek. Det är natt men varmt och trots att vägen är rak så ger den ändå en känsla av frihet där han vandrar fram.
Det var länge sen sist. Ingen minns när det var. Det var hjärta och smärta och tystnad och svek. Det var länge sen sist, ingen minns faktiskt när det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar